1 Timothy (Swedish)

1

1:1b.1TI.001.001 Paulus, Kristi Jesu apostel, förordnad av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp,

1:2b.1TI.001.002 hälsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron. Nåd, barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre!

1:3b.1TI.001.003 Jag bjuder dig, nu såsom när jag for åstad till Macedonien, att stanna kvar i Efesus och där förmana somliga att icke förkunna främmande läror

1:4b.1TI.001.004 eller akta på fabler och släktledningshistorier utan ände, som ju snarare vålla ordstrider än främja den Guds ordning som kommer till fullbordan i tron.

1:5b.1TI.001.005 Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro.

1:6b.1TI.001.006 Från dessa stycken hava somliga farit vilse och vänt sin håg till fåfängligt tal --

1:7b.1TI.001.007 människor som vilja vara lärare i lagen, fastän de icke förstå ens vad de själva tala, eller vad de ting äro, som de med sådan säkerhet orda om.

1:8b.1TI.001.008 Men vi veta att lagen är god, om man nämligen brukar den såsom lagen bör brukas,

1:9b.1TI.001.009 och om man förstår detta, att lagen är till icke för rättfärdiga människor, utan för dem som trotsa lag och myndighet, för ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga människor, fadermördare och modermördare, för mandråpare,

1:10b.1TI.001.010 för dem som öva otukt och onaturlig vällustsynd, för dem som äro människosäljare, lögnare, menedare eller något annat som strider mot den sunda läran --

1:11b.1TI.001.011 detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens härlighet, varmed jag har blivit betrodd.

1:12b.1TI.001.012 Vår Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag för att han har tagit mig i sin tjänst och funnit mig vara förtroende värd,

1:13b.1TI.001.013 mig som förut var en hädare och förföljare och våldsverkare. Men barmhärtighet vederfors mig, eftersom jag icke bättre visste, när jag i min otro handlade så.

1:14b.1TI.001.014 Och vår Herres nåd blev så mycket mer överflödande, med tron och kärleken i Kristus Jesus.

1:15b.1TI.001.015 Det är ett fast ord och i allo värt att mottagas, att Kristus Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilka jag är den främste.

1:16b.1TI.001.016 Men att barmhärtighet vederfors mig, det skedde just för att Kristus Jesus skulle främst på mig bevisa all sin långmodighet, och låta mig bliva en förstlingsbild av dem som skulle komma att tro på honom och så vinna evigt liv.

1:17b.1TI.001.017 Men evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, vare ära och pris i evigheternas evigheter! Amen.

1:18b.1TI.001.018 Att så förmana dem, det ålägger jag dig, min son Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. Må du i kraft av dem strida den goda striden,

1:19b.1TI.001.019 rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nu visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit skeppsbrott i tron.

1:20b.1TI.001.020 Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat åt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidare smäda.

2

2:1b.1TI.002.001 Så uppmanar jag nu framför allt därtill att man må bedja, åkalla, anropa och tacka Gud för alla människor,

2:2b.1TI.002.002 för konungar och all överhet, så att vi kunna föra ett lugnt och stilla liv, på ett i allo fromt och värdigt sätt.

2:3b.1TI.002.003 Sådant är gott och välbehagligt inför Gud, vår Frälsare,

2:4b.1TI.002.004 som vill att alla människor skola bliva frälsta och komma till kunskap om sanningen.

2:5b.1TI.002.005 Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus,

2:6b.1TI.002.006 han som gav sig själv till lösen för alla, varom ock vittnesbördet skulle frambäras, när tiden var inne.

2:7b.1TI.002.007 Och själv har jag blivit satt till att vara dess förkunnare och apostel -- det säger jag med sanning, jag ljuger icke -- ja, till att i tro och sanning vara en lärare för hedningar.

2:8b.1TI.002.008 Jag vill alltså att männen allestädes skola förrätta bön, i det att de, fria ifrån vrede och disputerande, upplyfta heliga händer.

2:9b.1TI.002.009 Likaledes vill jag att kvinnorna skola uppträda i hövisk dräkt, att de blygsamt och tuktigt pryda sig, icke med hårflätningar och guld eller pärlor eller dyrbara kläder,

2:10b.1TI.002.010 utan med goda gärningar, såsom det höves kvinnor som vilja räknas för gudfruktiga.

2:11b.1TI.002.011 Kvinnan bör i stillhet låta sig undervisas och därvid helt underordna sig.

2:12b.1TI.002.012 Däremot kan jag icke tillstädja en kvinna att själv uppträda såsom lärare, ej heller att råda över sin man; fastmer må hon leva i stillhet.

2:13b.1TI.002.013 Adam blev ju först skapad och sedan Eva.

2:14b.1TI.002.014 Och Adam blev icke bedragen, men kvinnan blev svårt bedragen och förleddes till överträdelse.

2:15b.1TI.002.015 Dock skall kvinnan, under det hon föder sina barn, vinna frälsning, om hon förbliver i tro och kärlek och helgelse, med ett tuktigt väsende.

3

3:1b.1TI.003.001 Det är ett visst ord, att om någons håg står till en församlingsföreståndares ämbete, så är det en god verksamhet han åstundar.

3:2b.1TI.003.002 En församlingsföreståndare bör därför vara oförvitlig; han bör vara en enda kvinnas man, nykter och tuktig, hövisk i sitt skick, gästvänlig, väl skickad att undervisa,

3:3b.1TI.003.003 icke begiven på vin, icke våldsam, utan foglig, icke stridslysten, fri ifrån penningbegär.

3:4b.1TI.003.004 Han bör väl förestå sitt eget hus och hålla sina barn i lydnad, med all värdighet;

3:5b.1TI.003.005 ty huru skulle dem som icke vet att förestå sitt eget hus kunna sköta Guds församling?

3:6b.1TI.003.006 Han bör icke vara nyomvänd, för att han icke skall förblindas av högmod och så hemfalla under djävulens dom.

3:7b.1TI.003.007 Han bör ock hava gott vittnesbörd om sig av dem som stå utanför, så att han icke utsättes för smälek och faller i djävulens snara.

3:8b.1TI.003.008 Församlingstjänarna böra likaledes skicka sig värdigt, icke vara tvetaliga, icke benägna för mycket vindrickande, icke snikna efter slem vinning;

3:9b.1TI.003.009 de böra äga trons hemlighet i ett rent samvete.

3:10b.1TI.003.010 Men också dessa skola först prövas; därefter må de, om de befinnas oförvitliga, få tjäna församlingen.

3:11b.1TI.003.011 Är det kvinnor, så böra dessa likaledes skicka sig värdigt, icke gå omkring med förtal, men vara nyktra och trogna i allt.

3:12b.1TI.003.012 En församlingstjänare skall vara en enda kvinnas man; han skall hålla god ordning på sina barn och väl förestå sitt hus.

3:13b.1TI.003.013 Ty de som hava väl skött en församlingstjänares syssla, de vinna en aktad ställning och kunna i tron, den tro de hava i Kristus Jesus, uppträda med mycken frimodighet.

3:14b.1TI.003.014 Detta skriver jag till dig, fastän jag hoppas att snart få komma till dig.

3:15b.1TI.003.015 Jag vill nämligen, om jag likväl skulle dröja, att du skall veta huru man bör förhålla sig i Guds hus, som ju är den levande Gudens församling, sanningens stödjepelare och grundfäste.

3:16b.1TI.003.016 Och erkänt stor är gudaktighetens hemlighet: »Han som blev uppenbarad i köttet, rättfärdigad i anden, sedd av änglar, predikad bland hedningarna, trodd i världen, upptagen i härligheten.»

4

4:1b.1TI.004.001 Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.

4:2b.1TI.004.002 Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar,

4:3b.1TI.004.003 och som förbjuda äktenskap och vilja att man skall avhålla sig från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse mottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen.

4:4b.1TI.004.004 Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt, när det mottages med tacksägelse:

4:5b.1TI.004.005 det bliver nämligen helgat genom Guds ord och genom bön.

4:6b.1TI.004.006 Om du framlägger detta för bröderna, så bevisar du dig såsom en god Kristi Jesu tjänare, då du ju hämtar din näring av trons och den goda lärans ord, den läras som du troget har efterföljt.

4:7b.1TI.004.007 Men de oandliga käringfablerna må du visa ifrån dig. Öva dig i stället själv i gudsfruktan.

4:8b.1TI.004.008 Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande.

4:9b.1TI.004.009 Detta är ett fast ord och i allo värt att mottagas.

4:10b.1TI.004.010 Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro.

4:11b.1TI.004.011 Så skall du bjuda och undervisa.

4:12b.1TI.004.012 Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du för dem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, i tro och i renhet.

4:13b.1TI.004.013 Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och undervisa, till dess jag kommer.

4:14b.1TI.004.014 Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig, och som gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de äldste.

4:15b.1TI.004.015 Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar för alla.

4:16b.1TI.004.016 Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som höra dig.

5

5:1b.1TI.005.001 En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör tala till honom såsom till en fader. Till yngre män må du tala såsom till bröder,

5:2b.1TI.005.002 till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom till systrar, i all renhet.

5:3b.1TI.005.003 Änkor må du bevisa ära, om de äro rätta, värnlösa änkor.

5:4b.1TI.005.004 Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud.

5:5b.1TI.005.005 En rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag.

5:6b.1TI.005.006 Men en sådan som allenast gör sig goda dagar, hon är död, fastän hon lever. --

5:7b.1TI.005.007 Förehåll dem också detta, så att man icke får något att förevita dem.

5:8b.1TI.005.008 Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än en otrogen.

5:9b.1TI.005.009 Såsom »församlingsänka» må ingen annan uppföras än den som är minst sextio år gammal, och som har varit allenast en mans hustru,

5:10b.1TI.005.010 en som har det vittnesbördet om sig, att hon har övat goda gärningar, uppfostrat barn, givit härbärge åt husvilla, tvagit heligas fötter, understött nödlidande, korteligen, beflitat sig om allt gott verk.

5:11b.1TI.005.011 Unga änkor skall du däremot icke antaga. Ty när de hava njutit nog av Kristus, vilja de åter gifta sig;

5:12b.1TI.005.012 och de äro då hemfallna åt dom, eftersom de hava brutit sin första tro.

5:13b.1TI.005.013 Därtill lära de sig ock att vara lättjefulla, i det att de löpa omkring i husen; ja, icke allenast att vara lättjefulla, utan ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sådant som icke kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbörligt är.

5:14b.1TI.005.014 Därför vill jag att unga änkor gifta sig, föda barn, förestå var och en sitt hus och icke giva någon motståndare anledning att smäda.

5:15b.1TI.005.015 Redan hava ju några vikit av och följt efter Satan.

5:16b.1TI.005.016 Om någon troende, vare sig man eller kvinna, har änkor att sörja för, då må han understödja dem utan att församlingen betungas, för att denna så må kunna understödja rätta, värnlösa änkor.

5:17b.1TI.005.017 Sådana äldste som äro goda församlingsföreståndare må aktas dubbel heder värda, först och främst de som arbeta med predikande och undervisning.

5:18b.1TI.005.018 Skriften säger ju: »Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar», så ock: »Arbetaren är värd sin lön.» --

5:19b.1TI.005.019 Upptag intet klagomål mot någon av de äldste, om det icke styrkes av två eller tre vittnen.

5:20b.1TI.005.020 Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom den, så att också de andra känna fruktan.

5:21b.1TI.005.021 Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iakttaga detta, utan någon förutfattad mening och utan att i något stycke förfara partiskt.

5:22b.1TI.005.022 Förhasta dig icke med handpåläggning, och gör dig icke delaktig i en annans synder. Bevara dig själv ren.

5:23b.1TI.005.023 Drick nu icke längre allenast vatten, utan bruka något litet vin för din mages skull, eftersom du så ofta lider av svaghet.

5:24b.1TI.005.024 Somliga människors synder ligga i öppen dag och komma i förväg fram till dom; andras åter komma först efteråt fram.

5:25b.1TI.005.025 Sammalunda pläga ock goda gärningar ligga i öppen dag; och när så icke är, kunna de ändå icke bliva fördolda.

6

6:1b.1TI.006.001 De som äro trälar och tjäna under andra må akta sina herrar all heder värda, så att Guds namn och läran icke bliva smädade.

6:2b.1TI.006.002 Men de som hava troende herrar må icke, därför att de äro deras bröder, akta dem mindre; fastmer må de tjäna dem så mycket villigare, just därför att de äro troende och kära bröder, dessa som vinnlägga sig om att göra vad gott är. Så skall du undervisa och förmana.

6:3b.1TI.006.003 Om någon förkunnar främmande läror och icke håller sig till sunda ord -- vår Herres, Jesu Kristi, ord -- och till den lära som hör gudsfruktan till,

6:4b.1TI.006.004 då är han förblindad av högmod, och detta fastän han intet förstår, utan är såsom från vettet i sitt begär efter disputerande och ordstrider, vilka vålla avund, kiv, smädelser, ondskefulla misstankar

6:5b.1TI.006.005 och ständiga tvister mellan människor som äro fördärvade i sitt sinne och hava tappat bort sanningen, människor som mena att gudsfruktan är ett medel till vinning.

6:6b.1TI.006.006 Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning.

6:7b.1TI.006.007 Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför att vi icke kunna föra något med oss ut därifrån.

6:8b.1TI.006.008 Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.

6:9b.1TI.006.009 Men de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång.

6:10b.1TI.006.010 Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval.

6:11b.1TI.006.011 Men fly sådant, du gudsmänniska, och far efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, ståndaktighet, saktmod.

6:12b.1TI.006.012 Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, vartill du har blivit kallad, du som ock inför många vittnen har avlagt den goda bekännelsen.

6:13b.1TI.006.013 Inför Gud, som giver liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den goda bekännelsen, manar jag dig

6:14b.1TI.006.014 att, själv utan fläck och tadel, hålla vad jag har bjudit, intill vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse,

6:15b.1TI.006.015 vilken den salige, ende härskaren skall låta oss se, när tiden är inne, han som är konungarnas konung och herrarnas herre,

6:16b.1TI.006.016 han som allena har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen människa har sett eller kan se. Honom vare ära och evigt välde! Amen.

6:17b.1TI.006.017 Bjud dem som äro rika i den tidsålder som nu är att icke högmodas, och att icke sätta sitt hopp till ovissa rikedomar, utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta därav;

6:18b.1TI.006.018 bjud dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara givmilda och gärna dela med sig.

6:19b.1TI.006.019 Må de så lägga av åt sig skatter som kunna bliva en god grundval för det tillkommande, så att de vinna det verkliga livet.

6:20b.1TI.006.020 O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och vänd dig bort ifrån de oandliga, tomma ord och gensägelser som komma från den falskeligen så kallade »kunskapen»,

6:21b.1TI.006.021 vilken några föregiva sig äga, varför de ock hava farit vilse i fråga om tron. Nåd vare med eder.