Proverbs (Swedish)

1

1:1b.PRO.001.001 Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.

1:2b.PRO.001.002 Av dem kan man lära vishet och tukt,

1:3b.PRO.001.003 så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.

1:4b.PRO.001.004 De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.

1:5b.PRO.001.005 Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.

1:6b.PRO.001.006 Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.

1:7b.PRO.001.007 HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.

1:8b.PRO.001.008 Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.

1:9b.PRO.001.009 Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.

1:10b.PRO.001.010 Min son, om syndare locka dig, så följ icke.

1:11b.PRO.001.011 Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;

1:12b.PRO.001.012 såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;

1:13b.PRO.001.013 allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;

1:14b.PRO.001.014 dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --

1:15b.PRO.001.015 då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,

1:16b.PRO.001.016 ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.

1:17b.PRO.001.017 Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.

1:18b.PRO.001.018 Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.

1:19b.PRO.001.019 Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.

1:20b.PRO.001.020 Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.

1:21b.PRO.001.021 I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:

1:22b.PRO.001.022 Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?

1:23b.PRO.001.023 Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.

1:24b.PRO.001.024 Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,

1:25b.PRO.001.025 eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning

1:26b.PRO.001.026 därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,

1:27b.PRO.001.027 ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.

1:28b.PRO.001.028 Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.

1:29b.PRO.001.029 Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,

1:30b.PRO.001.030 ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,

1:31b.PRO.001.031 därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.

1:32b.PRO.001.032 Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.

1:33b.PRO.001.033 Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.

2

2:1b.PRO.002.001 Min son, om du tager emot mina ord och gömmer mina bud inom dig,

2:2b.PRO.002.002 så att du låter ditt öra akta på visheten och böjer ditt hjärta till klokheten,

2:3b.PRO.002.003 ja, om du ropar efter förståndet och höjer din röst till att kalla på klokheten,

2:4b.PRO.002.004 Om du söker efter henne såsom efter silver och letar efter henne såsom efter en skatt,

2:5b.PRO.002.005 då skall du förstå HERRENS fruktan, och Guds kunskap skall du då finna.

2:6b.PRO.002.006 Ty HERREN är den som giver vishet; från hans mun kommer kunskap och förstånd.

2:7b.PRO.002.007 Åt de redliga förvarar han sällhet, han är en sköld för dem som vandra i ostrafflighet,

2:8b.PRO.002.008 ty han beskyddar det rättas stigar, och sina frommas väg bevarar han.

2:9b.PRO.002.009 Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar.

2:10b.PRO.002.010 Ty visheten skall draga in i ditt hjärta och kunskapen kännas ljuvlig för din själ,

2:11b.PRO.002.011 eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig.

2:12b.PRO.002.012 Så skall hon rädda dig från de ondas väg, från män som tala vad vrångt är,

2:13b.PRO.002.013 från dem som hava övergivit det rättas stigar. för att färdas på mörkrets vägar,

2:14b.PRO.002.014 från dem som glädjas att göra om och fröjda sig åt ondskans vrånga väsen,

2:15b.PRO.002.015 från dem som gå på krokiga stiga och vandra på förvända vägar.

2:16b.PRO.002.016 Så skall hon rädda dig ifrån främmande kvinnor, från din nästas hustru, som talar hala ord,

2:17b.PRO.002.017 från henne som har övergivit sin ungdoms vän och förgätit sin Guds förbund.

2:18b.PRO.002.018 Ty en sådan sjunker med sitt hus ned i döden, och till skuggornas boning leda hennes stigar.

2:19b.PRO.002.019 Ingen som har gått in till henne vänder åter Och hittar tillbaka till livets vägar.

2:20b.PRO.002.020 Ja, så skall du vandra på de godas väg och hålla dig på de rättfärdigas stigar.

2:21b.PRO.002.021 Ty de redliga skola förbliva boende i landet och de ostraffliga få stanna kvar däri.

2:22b.PRO.002.022 Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur.

3

3:1b.PRO.003.001 Min son, förgät icke min undervisning, och låt ditt hjärta bevara mina bud.

3:2b.PRO.003.002 Ty långt liv och många levnadsår och frid, mer och mer, skola de bereda dig.

3:3b.PRO.003.003 Låt godhet och sanning ej vika ifrån dig; bind dem omkring din hals, skriv dem på ditt hjärtas tavla;

3:4b.PRO.003.004 så skall du finna nåd och få gott förstånd, i Guds och i människors ögon.

3:5b.PRO.003.005 Förtrösta på HERREN av allt ditt hjärta, och förlita dig icke på ditt förstånd.

3:6b.PRO.003.006 På alla dina vägar må du akta på honom, så skall han göra dina stigar jämna.

3:7b.PRO.003.007 Håll dig icke själv för vis; frukta HERREN, och fly det onda.

3:8b.PRO.003.008 Det skall vara ett hälsomedel för din kropp och en vederkvickelse för benen däri.

3:9b.PRO.003.009 Ära HERREN med dina ägodelar! och med förstlingen av all din gröda,

3:10b.PRO.003.010 så skola dina lador fyllas med ymnighet, och av vinmust skola dina pressar flöda över.

3:11b.PRO.003.011 Min son, förkasta icke HERRENS tuktan, och förargas icke, när du agas av honom.

3:12b.PRO.003.012 Ty den HERREN älskar, den agar han, likasom en fader sin son, som han har kär.

3:13b.PRO.003.013 Säll är den människa som har funnit visheten, den människa som undfår förstånd.

3:14b.PRO.003.014 Ty bättre är att förvärva henne än att förvärva silver, och den vinning hon giver är bättre än guld.

3:15b.PRO.003.015 Dyrbarare är hon än pärlor; allt vad härligt du äger går ej upp emot henne.

3:16b.PRO.003.016 Långt liv bär hon i sin högra hand, i sin vänstra rikedom och ära.

3:17b.PRO.003.017 Hennes vägar äro ljuvliga vägar, och alla hennes stigar äro trygga.

3:18b.PRO.003.018 Ett livets träd är hon för dem som få henne fatt, och sälla må de prisa, som hålla henne kvar.

3:19b.PRO.003.019 Genom vishet har HERREN lagt jordens grund, himmelen har han berett med förstånd.

3:20b.PRO.003.020 Genom hans insikt bröto djupens vatten fram, och genom den låta skyarna dagg drypa ned.

3:21b.PRO.003.021 Min son, låt detta icke vika ifrån dina ögon, tag klokhet och eftertänksamhet i akt;

3:22b.PRO.003.022 så skola de lända din själ till liv bliva ett smycke för din hals.

3:23b.PRO.003.023 Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta.

3:24b.PRO.003.024 När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött.

3:25b.PRO.003.025 Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga.

3:26b.PRO.003.026 Ty HERREN skall då vara ditt hopp, och han skall bevara din fot för snaran.

3:27b.PRO.003.027 Neka icke den behövande din hjälp, är det står i din makt att giva den.

3:28b.PRO.003.028 Säg icke till din nästa: »Gå din väg och kom igen; i morgon vill jag giva dig», fastän du kunde strax.

3:29b.PRO.003.029 Stämpla intet ont mot din nästa, när han menar sig bo trygg i din närhet.

3:30b.PRO.003.030 Tvista icke med någon utan sak, då han icke har gjort dig något ont.

3:31b.PRO.003.031 Avundas icke den orättrådige, och finn ej behag i någon av hans vägar.

3:32b.PRO.003.032 Ty en styggelse för HERREN är den vrånge, men med de redliga har han sin umgängelse.

3:33b.PRO.003.033 HERRENS förbannelse vilar över den ogudaktiges hus, men de rättfärdigas boning välsignar han.

3:34b.PRO.003.034 Har han att skaffa med bespottare, så bespottar också han; men de ödmjuka giver han nåd.

3:35b.PRO.003.035 De visa få ära till arvedel, men dårarna få uppbära skam.

4

4:1b.PRO.004.001 Hören, I barn, en faders tuktan, och akten därpå, så att I lären förstånd.

4:2b.PRO.004.002 Ty god lärdom giver jag eder; min undervisning mån I icke låta fara.

4:3b.PRO.004.003 Ty själv har jag varit barn och haft en fader, varit späd och för min moder ende sonen.

4:4b.PRO.004.004 Då undervisade han mig och sade till mig: Låt ditt hjärta hålla fast vid mina ord; bevara mina bud, så får du leva.

4:5b.PRO.004.005 Sök förvärva vishet, sök förvärva förstånd, förgät icke min muns tal och vik icke därifrån.

4:6b.PRO.004.006 Övergiv henne icke, så skall hon bevara dig; älska henne, så skall hon beskydda dig.

4:7b.PRO.004.007 Vishetens begynnelse är: »Sök förvärva vishet»; ja, för allt ditt förvärv sök förvärva förstånd.

4:8b.PRO.004.008 Akta henne högt, så skall hon upphöja dig; hon skall göra dig ärad, om du sluter henne i din famn.

4:9b.PRO.004.009 Hon skall sätta på ditt huvud en skön krans; en ärekrona skall hon räcka åt dig.

4:10b.PRO.004.010 Hör, min son, och tag emot mina ord, så skola dina levnadsår bliva många.

4:11b.PRO.004.011 Om vishetens väg undervisar jag dig, jag leder dig på det rättas stigar.

4:12b.PRO.004.012 När du går, skall sedan intet vara till hinder för dina steg, och när du löper, skall du icke falla;

4:13b.PRO.004.013 håll blott oavlåtligt fast vid min tuktan; bevara henne, ty hon är ditt liv.

4:14b.PRO.004.014 Träd icke in på de ogudaktigas stig, och skrid icke fram på de ondas väg.

4:15b.PRO.004.015 Undfly den, gå ej in på den, vik av ifrån den och gå undan.

4:16b.PRO.004.016 Ty de kunna icke sova, om de ej få göra vad ont är, sömnen förtages dem, om de ej få vålla någons fall.

4:17b.PRO.004.017 Ja, ogudaktighet är det bröd som de äta, och våld är det vin som de dricka.

4:18b.PRO.004.018 De rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd;

4:19b.PRO.004.019 men de ogudaktigas väg är såsom tjocka mörkret: de märka icke det som skall vålla deras fall.

4:20b.PRO.004.020 Min son, akta på mitt tal, böj ditt öra till mina ord.

4:21b.PRO.004.021 Låt dem icke vika ifrån dina ögon, bevara dem i ditt hjärtas djup.

4:22b.PRO.004.022 Ty de äro liv för envar som finner dem, och en läkedom för hela hans kropp.

4:23b.PRO.004.023 Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty därifrån utgår livet.

4:24b.PRO.004.024 Skaffa bort ifrån dig munnens vrånghet, och låt läpparnas falskhet vara fjärran ifrån dig.

4:25b.PRO.004.025 Låt dina ögon skåda rätt framåt och dina blickar vara riktade rakt ut.

4:26b.PRO.004.026 Akta på den stig där din fot går fram, och låt alla dina vägar vara rätta.

4:27b.PRO.004.027 Vik ej av, vare sig till höger eller till vänster, vänd din fot bort ifrån vad ont är.

5

5:1b.PRO.005.001 Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

5:2b.PRO.005.002 så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

5:3b.PRO.005.003 Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

5:4b.PRO.005.004 Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

5:5b.PRO.005.005 Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

5:6b.PRO.005.006 Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

5:7b.PRO.005.007 Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

5:8b.PRO.005.008 Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

5:9b.PRO.005.009 Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

5:10b.PRO.005.010 må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

5:11b.PRO.005.011 så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

5:12b.PRO.005.012 och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

5:13b.PRO.005.013 Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

5:14b.PRO.005.014 Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

5:15b.PRO.005.015 Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

5:16b.PRO.005.016 Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

5:17b.PRO.005.017 Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

5:18b.PRO.005.018 Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

5:19b.PRO.005.019 hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

5:20b.PRO.005.020 Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

5:21b.PRO.005.021 Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

5:22b.PRO.005.022 Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

5:23b.PRO.005.023 Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

6

6:1b.PRO.006.001 Min son, om du har gått i borgen för din nästa och givit ditt handslag för en främmande,

6:2b.PRO.006.002 om du har blivit bunden genom din muns tal, ja, fångad genom din muns tal,

6:3b.PRO.006.003 då, min son, må du göra detta för att rädda dig, eftersom du har kommit i din nästas våld: gå och kasta dig ned för honom och ansätt honom,

6:4b.PRO.006.004 unna dina ögon ingen sömn och dina ögonlock ingen slummer.

6:5b.PRO.006.005 Sök räddning såsom en gasell ur jägarens våld, och såsom en fågel ur fågelfängarens våld.

6:6b.PRO.006.006 Gå bort till myran, du late; se huru hon gör, och bliv vis.

6:7b.PRO.006.007 Hon har ingen furste över sig, ingen tillsyningsman eller herre;

6:8b.PRO.006.008 dock bereder hon om sommaren sin föda och samlar under skördetiden in sin mat.

6:9b.PRO.006.009 Huru länge vill du ligga, du late? När vill du stå upp ifrån din sömn?

6:10b.PRO.006.010 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

6:11b.PRO.006.011 så skall fattigdomen komma över dig såsom en rövare och armodet såsom en väpnad man.

6:12b.PRO.006.012 En fördärvlig människa, ja, en ogärningsman är den som går omkring med vrånghet i munnen,

6:13b.PRO.006.013 som blinkar med ögonen, skrapar med fötterna, giver tecken med fingrarna.

6:14b.PRO.006.014 Svek bär en sådan i sitt hjärta, ont bringar han alltid å bane, trätor kommer han åstad.

6:15b.PRO.006.015 Därför skall ofärd plötsligt komma över honom; oförtänkt varder han krossad utan räddning.

6:16b.PRO.006.016 Sex ting är det som HERREN hatar, ja, sju äro styggelser för hans själ

6:17b.PRO.006.017 stolta ögon, en lögnaktig tunga, händer som utgjuta oskyldigt blod,

6:18b.PRO.006.018 ett hjärta som hopsmider fördärvliga anslag, fötter som äro snara till att löpa efter vad ont är,

6:19b.PRO.006.019 den som främjar lögn genom falskt vittnesbörd, och den som vållar trätor mellan bröder.

6:20b.PRO.006.020 Min son, bevara din faders bud, och förkasta icke din moders undervisning.

6:21b.PRO.006.021 Hav dem alltid bundna vid ditt hjärta, fäst dem omkring din hals.

6:22b.PRO.006.022 När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig.

6:23b.PRO.006.023 Ty budet är en lykta och undervisningen ett ljus, och tillrättavisningar till tukt äro en livets väg.

6:24b.PRO.006.024 De kunna bevara dig för onda kvinnor, för din nästas hustrus hala tunga.

6:25b.PRO.006.025 Hav icke begärelse i ditt hjärta till hennes skönhet, och låt henne icke fånga dig med sina blickar.

6:26b.PRO.006.026 Ty för skökan måste du lämna din sista brödkaka, och den gifta kvinnan går på jakt efter ditt dyra liv.

6:27b.PRO.006.027 Kan väl någon hämta eld i sitt mantelveck utan att hans kläder bliva förbrända?

6:28b.PRO.006.028 Eller kan någon gå på glödande kol, utan att hans fötter varda svedda?

6:29b.PRO.006.029 Så sker ock med den som går in till sin nästas hustru; ostraffad bliver ingen som kommer vid henne.

6:30b.PRO.006.030 Föraktar man icke tjuven som stjäl för att mätta sitt begär, när han hungrar?

6:31b.PRO.006.031 Och han måste ju, om han ertappas, betala sjufalt igen och giva allt vad han äger i sitt hus.

6:32b.PRO.006.032 Så är ock den utan förstånd, som förför en annans hustru; ja, en självspilling är den som sådant gör.

6:33b.PRO.006.033 Plåga och skam är vad han vinner, och hans smälek utplånas icke.

6:34b.PRO.006.034 Ty svartsjuk är mannens vrede, och han skonar icke på hämndens dag;

6:35b.PRO.006.035 lösepenning aktar han alls icke på, och bryr sig ej om att du bjuder stora skänker.

7

7:1b.PRO.007.001 Min son, tag vara på mina ord, och göm mina bud inom dig.

7:2b.PRO.007.002 Håll mina bud, så får du leva, och bevara min undervisning såsom din ögonsten.

7:3b.PRO.007.003 Bind dem vid dina fingrar, skriv dem på ditt hjärtas tavla.

7:4b.PRO.007.004 Säg till visheten: »Du är min syster», och kalla förståndet din förtrogna,

7:5b.PRO.007.005 så att de bevara dig för främmande kvinnor, för din nästas hustru, som talar hala ord.

7:6b.PRO.007.006 Ty ut genom fönstret i mitt hus, fram genom gallret där blickade jag;

7:7b.PRO.007.007 då såg jag bland de fåkunniga, jag blev varse bland de unga en yngling utan förstånd.

7:8b.PRO.007.008 Han gick fram på gatan invid hörnet där hon bodde, på vägen till hennes hus skred han fram,

7:9b.PRO.007.009 skymningen, på aftonen av dagen, nattens dunkel, när mörker rådde

7:10b.PRO.007.010 Se, då kom där en kvinna honom till mötes; hennes dräkt var en skökas, och hennes hjärta illfundigt.

7:11b.PRO.007.011 Yster och lättsinnig var hon, hennes fötter hade ingen ro i hennes hus.

7:12b.PRO.007.012 Än var hon på gatan, än var hon på torgen vid vart gathörn stod hon på lur.

7:13b.PRO.007.013 Hon tog nu honom fatt och kysste honom och sade till honom med fräckhet i sin uppsyn:

7:14b.PRO.007.014 »Tackoffer har jag haft att frambära; i dag har jag fått infria mina löften.

7:15b.PRO.007.015 Därför gick jag ut till att möta dig jag ville söka upp dig, och nu ha jag funnit dig.

7:16b.PRO.007.016 Jag har bäddat min säng med sköna täcken, med brokigt linne från Egypten.

7:17b.PRO.007.017 Jag har bestänkt min bädd med myrra, med aloe och med kanel.

7:18b.PRO.007.018 Kom, låt oss förnöja oss med kärlek intill morgonen, och förlusta oss med varandra i älskog.

7:19b.PRO.007.019 Ty min man är nu icke hemma han har rest en lång väg bort.

7:20b.PRO.007.020 Sin penningpung tog han med sig; först vid fullmånstiden kommer han hem.»

7:21b.PRO.007.021 Så förleder hon honom med allahanda fagert tal; genom sina läppars halhet förför hon honom.

7:22b.PRO.007.022 Han följer efter henne med hast, lik oxen som går för att slaktas, och lik fången som föres bort till straffet för sin dårskap;

7:23b.PRO.007.023 ja, han följer, till dess pilen genomborrar hans lever, lik fågeln som skyndar till snaran, utan att förstå att det gäller dess liv.

7:24b.PRO.007.024 Så hören mig nu, I barn, och given akt på min muns tal.

7:25b.PRO.007.025 Låt icke ditt hjärta vika av till hennes vägar, och förvilla dig ej in på hennes stigar.

7:26b.PRO.007.026 Ty många som ligga slagna äro fällda av henne, och stor är hopen av dem hon har dräpt.

7:27b.PRO.007.027 Genom hennes hus gå dödsrikets vägar, de som föra nedåt till dödens kamrar.

8

8:1b.PRO.008.001 Hör, visheten ropar, och förståndet höjer sin röst.

8:2b.PRO.008.002 Uppe på höjderna står hon, vid vägen, där stigarna mötas.

8:3b.PRO.008.003 Invid portarna, vid ingången till staden där man träder in genom dörrarna, höjer hon sitt rop:

8:4b.PRO.008.004 Till eder, I man, vill jag ropa, och min röst skall utgå till människors barn.

8:5b.PRO.008.005 Lären klokhet, I fåkunnige, och I dårar, lären förstånd.

8:6b.PRO.008.006 Hören, ty om höga ting vill jag tala, och mina läppar skola upplåta sig till att säga vad rätt är.

8:7b.PRO.008.007 Ja, sanning skall min mun tala, en styggelse för mina läppar är ogudaktighet.

8:8b.PRO.008.008 Rättfärdiga äro alla min muns ord; i dem finnes intet falskt eller vrångt.

8:9b.PRO.008.009 De äro alla sanna för den förståndige och rätta för dem som hava funnit kunskap.

8:10b.PRO.008.010 Så tagen emot min tuktan hellre än silver, och kunskap hellre än utvalt guld.

8:11b.PRO.008.011 Ty visheten är bättre än pärlor; allt vad härligt som finnes går ej upp emot henne.

8:12b.PRO.008.012 Jag, visheten, är förtrogen med klokheten, och jag råder över eftertänksam insikt.

8:13b.PRO.008.013 Att frukta HERREN är att hata det onda; ja, högfärd, högmod, en ond vandel och en ränkfull mun, det hatar jag.

8:14b.PRO.008.014 Hos mig finnes råd och utväg; jag är förstånd, hos mig är makt.

8:15b.PRO.008.015 Genom mig regera konungarna och stadga furstarna vad rätt är.

8:16b.PRO.008.016 Genom mig härska härskarna och hövdingarna, ja, alla domare på jorden.

8:17b.PRO.008.017 Jag älskar dem som älska mig, och de som söka mig, de finna mig.

8:18b.PRO.008.018 Rikedom och ära vinnas hos mig, ädla skatter och rättfärdighet.

8:19b.PRO.008.019 Min frukt är bättre än guld, ja, finaste guld och den vinning jag skänker bättre än utvalt silver.

8:20b.PRO.008.020 På rättfärdighetens väg går jag fram, mitt på det rättas stigar,

8:21b.PRO.008.021 till att giva dem som älska mig en rik arvedel och till att fylla deras förrådshus.

8:22b.PRO.008.022 HERREN skapade mig såsom sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat.

8:23b.PRO.008.023 Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända ifrån jordens urtidsdagar.

8:24b.PRO.008.024 Innan djupen voro till, blev jag född, innan källor ännu funnos, fyllda med vatten

8:25b.PRO.008.025 Förrän bergens grund var lagd, förrän höjderna funnos, blev jag född,

8:26b.PRO.008.026 när han ännu icke hade skapat land och mark, ej ens det första av jordkretsens stoft.

8:27b.PRO.008.027 När han beredde himmelen, var jag tillstädes, när han spände ett valv över djupet,

8:28b.PRO.008.028 när han fäste skyarna i höjden, när djupets källor bröto fram med makt,

8:29b.PRO.008.029 när han satte för havet dess gräns, så att vattnet icke skulle överträda hans befallning, när han fastställde jordens grundvalar --

8:30b.PRO.008.030 då fostrades jag såsom ett barn hos honom, då hade jag dag efter dag min lust och min lek inför hans ansikte beständigt;

8:31b.PRO.008.031 jag hade min lek på hans jordkrets och min lust bland människors barn.

8:32b.PRO.008.032 Så hören mig nu, I barn, ty saliga äro de som hålla mina vägar.

8:33b.PRO.008.033 Hören tuktan, så att I bliven visa, ja, låten henne icke fara.

8:34b.PRO.008.034 Säll är den människa som hör mig, så att hon vakar vid mina dörrar dag efter dag håller vakt vid dörrposterna i mina portar.

8:35b.PRO.008.035 Ty den som finner mig, han finner livet och undfår nåd från HERREN.

8:36b.PRO.008.036 Men den som går miste om mig han skadar sig själv; alla de som hata mig, de älska döden.

9

9:1b.PRO.009.001 Visheten har byggt sig ett hus, hon har huggit ut sitt sjutal av pelare.

9:2b.PRO.009.002 Hon har slaktat sin boskap, blandat sitt vin, hon har jämväl dukat sitt bord

9:3b.PRO.009.003 Sina tjänarinnor har hon utsänt och låter ropa ut sin bjudning uppe på stadens översta höjder:

9:4b.PRO.009.004 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

9:5b.PRO.009.005 »Kommen och äten av mitt bröd, och dricken av vinet som jag har blandat.

9:6b.PRO.009.006 Övergiven eder fåkunnighet, så att I fån leva, och gån fram på förståndets väg.

9:7b.PRO.009.007 (Den som varnar en bespottare, han får skam igen, och den som tillrättavisar en ogudaktig får smälek därav.

9:8b.PRO.009.008 Tillrättavisa icke bespottaren, på det att han icke må hata dig; tillrättavisa den som är vis, så skall han älska dig.

9:9b.PRO.009.009 Giv åt den vise, så bliver han ännu visare; undervisa den rättfärdige, så lär han än mer.

9:10b.PRO.009.010 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, och att känna den Helige är förstånd.)

9:11b.PRO.009.011 Ty genom mig skola dina dagar bliva många och levnadsår givas dig i förökat mått.

9:12b.PRO.009.012 Är du vis, så är din vishet dig själv till gagn, och är du en bespottare, så umgäller du det själv allena.»

9:13b.PRO.009.013 En dåraktig, yster kvinna är fåkunnigheten, och intet förstå hon.

9:14b.PRO.009.014 Hon har satt sig vid ingången till sitt hus, på sin stol, högt uppe i staden,

9:15b.PRO.009.015 för att ropa ut sin bjudning till dem som färdas på vägen, dem som där vandra sin stig rätt fram:

9:16b.PRO.009.016 »Den som är fåkunnig, han komme hit.» Ja, till den oförståndige säger hon så:

9:17b.PRO.009.017 »Stulet vatten är sött, bröd i lönndom smakar ljuvligt.»

9:18b.PRO.009.018 han vet icke att det bär till skuggornas boning, hennes gäster hamna i dödsrikets djup. ----

10

10:1b.PRO.010.001 Detta är Salomos ordspråk. En vis son gör sin fader glädje, men en dåraktig son är sin moders bedrövelse.

10:2b.PRO.010.002 Ogudaktighetens skatter gagna till intet men rättfärdigheten räddar från döden.

10:3b.PRO.010.003 HERREN lämnar ej den rättfärdiges hunger omättad, men de ogudaktigas lystnad avvisar han.

10:4b.PRO.010.004 Fattig bliver den som arbetar med lat hand, men de idogas hand skaffar rikedom.

10:5b.PRO.010.005 En förståndig son samlar om sommaren, men en vanartig son sover i skördetiden.

10:6b.PRO.010.006 Välsignelser komma över den rättfärdiges huvud, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.

10:7b.PRO.010.007 Den rättfärdiges åminnelse lever i välsignelse, men de ogudaktigas namn multnar bort.

10:8b.PRO.010.008 Den som har ett vist hjärta tager emot tillsägelser, men den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.

10:9b.PRO.010.009 Den som vandrar i ostrafflighet, han vandrar trygg, men den som går vrånga vägar, han bliver röjd.

10:10b.PRO.010.010 Den som blinkar med ögonen, han kommer ont åstad, och den som har oförnuftiga läppar går till sin undergång.

10:11b.PRO.010.011 Den rättfärdiges mun är en livets källa, men de ogudaktigas mun gömmer på orätt.

10:12b.PRO.010.012 Hat uppväcker trätor, men kärlek skyler allt som är brutet.

10:13b.PRO.010.013 På den förståndiges läppar finner man vishet, men till den oförståndiges rygg hör ris.

10:14b.PRO.010.014 De visa gömma på sin kunskap, men den oförnuftiges mun är en överhängande olycka.

10:15b.PRO.010.015 Den rikes skatter äro honom en fast stad, men de armas fattigdom är deras olycka.

10:16b.PRO.010.016 Den rättfärdiges förvärv bliver honom till liv; den ogudaktiges vinning bliver honom till synd.

10:17b.PRO.010.017 Att taga vara på tuktan är vägen till livet, men den som ej aktar på tillrättavisning, han far vilse.

10:18b.PRO.010.018 Den som gömmer på hat är en lögnare med sina läppar, och den som utsprider förtal, han är en dåre.

10:19b.PRO.010.019 Där många ord äro bliver överträdelse icke borta; men den som styr sina läppar, han är förståndig.

10:20b.PRO.010.020 Den rättfärdiges tunga är utvalt silver, men de ogudaktigas förstånd är föga värt.

10:21b.PRO.010.021 Den rättfärdiges läppar vederkvicka många, men de oförnuftiga dö genom brist på förstånd.

10:22b.PRO.010.022 Det är HERRENS välsignelse som giver rikedom, och egen möda lägger intet därtill

10:23b.PRO.010.023 Dårens fröjd är att öva skändlighet, men den förståndiges är att vara vis.

10:24b.PRO.010.024 Vad den ogudaktige fruktar, det vederfares honom, och vad de rättfärdiga önska, del varder dem givet.

10:25b.PRO.010.025 När stormen kommer, är det ute med den ogudaktige; men den rättfärdige är en grundval som evinnerligen består.

10:26b.PRO.010.026 Såsom syra för tänderna och såsom rök för ögonen, så är den late för den som har sänt honom åstad.

10:27b.PRO.010.027 HERRENS fruktan förlänger livet men de ogudaktigas år varda förkortade.

10:28b.PRO.010.028 De rättfärdigas väntan får en glad fullbordan, men de ogudaktigas hopp varder om intet.

10:29b.PRO.010.029 HERRENS vägar äro den ostraffliges värn, men till olycka för ogärningsmännen.

10:30b.PRO.010.030 Den rättfärdige skall aldrig vackla men de ogudaktiga skola icke förbliva boende i landet.

10:31b.PRO.010.031 Den rättfärdiges mun bär vishet såsom frukt, men en vrång tunga bliver utrotad.

10:32b.PRO.010.032 Den rättfärdiges läppar förstå vad välbehagligt är, men de ogudaktigas mun är idel vrånghet.

11

11:1b.PRO.011.001 Falsk våg är en styggelse för HERREN, men full vikt behagar honom väl.

11:2b.PRO.011.002 När högfärd kommer, kommer ock smälek, men hos de ödmjuka är vishet.

11:3b.PRO.011.003 De redligas ostrafflighet vägleder dem, men de trolösas vrånghet är dem till fördärv.

11:4b.PRO.011.004 Gods hjälper intet på vredens dag men rättfärdighet räddar från döden.

11:5b.PRO.011.005 Den ostraffliges rättfärdighet gör hans väg jämn, men genom sin ogudaktighet faller den ogudaktige.

11:6b.PRO.011.006 De redligas rättfärdighet räddar dem, men de trolösa fångas genom sin egen lystnad.

11:7b.PRO.011.007 När en ogudaktig dör, varder hans hopp om intet; ja, ondskans väntan bliver om intet.

11:8b.PRO.011.008 Den rättfärdige räddas ur nöden, och den ogudaktige får träda i hans ställe.

11:9b.PRO.011.009 Genom sin mun fördärvar den gudlöse sin nästa, men genom sitt förstånd bliva de rättfärdiga räddade.

11:10b.PRO.011.010 När det går de rättfärdiga väl, fröjdar sig staden, och när de ogudaktiga förgås, råder jubel.

11:11b.PRO.011.011 Genom de redligas välsignelse varder en stad upphöjd, men genom de ogudaktigas mun brytes den ned.

11:12b.PRO.011.012 Den är utan vett, som visar förakt för sin nästa; en man med förstånd tiger stilla.

11:13b.PRO.011.013 Den som går med förtal, han förråder din hemlighet, den som har ett trofast hjärta döljer vad han får veta.

11:14b.PRO.011.014 Där ingen rådklokhet finnes kommer folket på fall, där de rådvisa äro många, där går det väl.

11:15b.PRO.011.015 En som går i borgen för en annan, honom går det illa, den som skyr att giva handslag, han är trygg.

11:16b.PRO.011.016 En skön kvinna vinner ära, och våldsverkare vinna rikedom.

11:17b.PRO.011.017 En barmhärtig man gör väl mot sig själv men den grymme misshandlar sitt eget kött.

11:18b.PRO.011.018 Den ogudaktige gör en bedräglig vinst, men den som utsår rättfärdighet får en säker lön.

11:19b.PRO.011.019 Den som står fast i rättfärdighet, han vinner liv, men den som far efter ont drager över sig död.

11:20b.PRO.011.020 En styggelse för HERREN äro de vrånghjärtade, men de vilkas väg är ostrafflig behaga honom väl.

11:21b.PRO.011.021 De onda bliva förvisso icke ostraffade, men de rättfärdigas avkomma får gå fri.

11:22b.PRO.011.022 Såsom en gyllene ring i svinets tryne, så är skönhet hos en kvinna som saknar vett.

11:23b.PRO.011.023 Vad de rättfärdiga önska får i allo en god fullbordan, men vad de ogudaktiga kunna hoppas är vrede.

11:24b.PRO.011.024 Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.

11:25b.PRO.011.025 Den frikostige varder rikligen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.

11:26b.PRO.011.026 Den som håller inne sin säd, honom förbannar folket, den som lämnar ut sin säd, över hans huvud kommer välsignelse.

11:27b.PRO.011.027 Den som vinnlägger sig om vad gott är, han strävar efter nåd, men den son söker vad ont är, över honom kommer ock ont.

11:28b.PRO.011.028 Den som förtröstar på sin rikedom, han kommer på fall, men de rättfärdiga skola grönska likasom löv.

11:29b.PRO.011.029 Den som drager olycka över sitt hus, han får vind till arvedel, och den oförnuftige bliver träl åt den som har ett vist hjärta.

11:30b.PRO.011.030 Den rättfärdiges frukt är ett livets träd, och den som är vis, han vinner hjärtan.

11:31b.PRO.011.031 Se, den rättfärdige får sin lön på jorden; huru mycket mer då den ogudaktige och syndaren!

12

12:1b.PRO.012.001 Den som älskar tuktan, han älskar kunskap, men oförnuftig är den som hatar tillrättavisning.

12:2b.PRO.012.002 Den gode undfår nåd av HERREN, men den ränkfulle varder av honom fördömd.

12:3b.PRO.012.003 Ingen människa bliver beståndande genom ogudaktighet, men de rättfärdigas rot kan icke rubbas.

12:4b.PRO.012.004 En idog hustru är sin mans krona, men en vanartig är såsom röta i hans ben.

12:5b.PRO.012.005 De rättfärdigas tankar gå ut på vad rätt är, men de ogudaktigas rådklokhet går ut på svek.

12:6b.PRO.012.006 De ogudaktigas ord ligga på lur efter blod, men de redliga räddas genom sin mun.

12:7b.PRO.012.007 De ogudaktiga varda omstörtade och äro så icke mer, men de rättfärdigas hus består.

12:8b.PRO.012.008 I mån av sitt vett varder en man prisad, men den som har ett förvänt förstånd, han bliver föraktad.

12:9b.PRO.012.009 Bättre är en ringa man, som likväl har en tjänare, än den som vill vara förnäm och saknar bröd.

12:10b.PRO.012.010 Den rättfärdige vet huru hans boskap känner det, men de ogudaktigas hjärtelag är grymt.

12:11b.PRO.012.011 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest, men oförståndig är den som far efter fåfängliga ting.

12:12b.PRO.012.012 Den ogudaktige vill in i det nät som fångar de onda, men de rättfärdigas rot skjuter skott.

12:13b.PRO.012.013 Den som är ond bliver snärjd i sina läppars synd, men den rättfärdige undkommer ur nöden

12:14b.PRO.012.014 Sin muns frukt får envar njuta sig fullt till godo, och vad en människas händer hava förövat, det varder henne vedergällt.

12:15b.PRO.012.015 Den oförnuftige tycker sin egen väg vara den rätta, med den som är vis lyssnar till råd.

12:16b.PRO.012.016 Den oförnuftiges förtörnelse bliver kunnig samma dag, men den som är klok, han döljer sin skam

12:17b.PRO.012.017 Den som talar vad rätt är, han främjar sanning, men ett falskt vittne talar svek.

12:18b.PRO.012.018 Mången talar i obetänksamhet ord som stinga likasom svärd, men de visas tunga är en läkedom.

12:19b.PRO.012.019 Sannfärdiga läppar bestå evinnerligen, men en lögnaktig tunga allenast ett ögonblick.

12:20b.PRO.012.020 De som bringa ont å bane hava falskhet i hjärtat, men de som stifta frid, de undfå glädje.

12:21b.PRO.012.021 Intet ont vederfares den rättfärdige, men över de ogudaktiga kommer olycka i fullt mått.

12:22b.PRO.012.022 En styggelse för HERREN äro lögnaktiga låppar, men de som handla redligt behaga honom väl.

12:23b.PRO.012.023 En klok man döljer sin kunskap, men dårars hjärtan ropa ut sitt oförnuft.

12:24b.PRO.012.024 De idogas hand kommer till välde, men en lat hand måste göra trältjänst.

12:25b.PRO.012.025 Sorg i en mans hjärta trycker det ned, men ett vänligt ord skaffar det glädje.

12:26b.PRO.012.026 Den rättfärdige visar sin vän till rätta, men de ogudaktigas väg för dem själva vilse.

12:27b.PRO.012.027 Den late får icke upp något villebråd, men idoghet är för människan en dyrbar skatt.

12:28b.PRO.012.028 På rättfärdighetens väg är liv, och där dess stig går fram är frihet ifrån död.

13

13:1b.PRO.013.001 En vis son hör på sin faders tuktan, men en bespottare hör icke på någon näpst.

13:2b.PRO.013.002 Sin muns frukt får envar njuta sig till godo, de trolösa hungra efter våld.

13:3b.PRO.013.003 Den som bevakar sin mun, han bevarar sitt liv, men den som är lösmunt kommer i olycka

13:4b.PRO.013.004 Den late är full av lystnad, och han får dock intet, men de idogas hunger varder rikligen mättad.

13:5b.PRO.013.005 Den rättfärdige skyr lögnaktigt tal, men den ogudaktige är förhatlig och skändlig.

13:6b.PRO.013.006 Rättfärdighet bevarar den vilkens väg är ostrafflig, men ogudaktighet kommer syndarna på fall.

13:7b.PRO.013.007 Den ene vill hållas för rik och har dock alls intet, den andre vill hållas för fattig och har dock stora ägodelar.

13:8b.PRO.013.008 Den rike måste giva sin rikedom såsom lösepenning för sitt liv, den fattige hör icke av något

13:9b.PRO.013.009 De rättfärdigas ljus brinner glatt, men de ogudaktigas lampa slocknar ut.

13:10b.PRO.013.010 Genom övermod kommer man allenast split åstad, men hos dem som taga emot råd är vishet.

13:11b.PRO.013.011 Lättfånget gods försvinner, men den som samlar efter hand får mycket.

13:12b.PRO.013.012 Förlängd väntan tär på hjärtat, men en uppfylld önskan är ett livets träd.

13:13b.PRO.013.013 Den som föraktar ordet hemfaller åt dess dom, men den som fruktar budet, han får vedergällning.

13:14b.PRO.013.014 Den vises undervisning är en livets källa; genom den undviker man dödens snaror.

13:15b.PRO.013.015 Ett gott förstånd bereder ynnest, men de trolösas väg är alltid sig lik.

13:16b.PRO.013.016 Var och en som är klok går till väga med förstånd, men dåren breder ut sitt oförnuft.

13:17b.PRO.013.017 En ogudaktig budbärare störtar i olycka, men ett tillförlitligt sändebud är en läkedom.

13:18b.PRO.013.018 Fattigdom och skam får den som ej vill veta av tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han kommer till ära.

13:19b.PRO.013.019 Uppfylld önskan är ljuvlig för själen, men att fly det onda är en styggelse för dårar.

13:20b.PRO.013.020 Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.

13:21b.PRO.013.021 Syndare förföljas av olycka, men de rättfärdiga få till lön vad gott är.

13:22b.PRO.013.022 Den gode lämnar arv åt barnbarn, men syndarens gods förvaras åt den rättfärdige.

13:23b.PRO.013.023 De fattigas nyodling giver riklig föda, men mången förgås genom sin orättrådighet.

13:24b.PRO.013.024 Den som spar sitt ris, han hatar sin son, men den som älskar honom agar honom i tid.

13:25b.PRO.013.025 Den rättfärdige får äta, så att hans hunger bliver mättad, men de ogudaktigas buk måste lida brist.

14

14:1b.PRO.014.001 Genom visa kvinnor varder huset uppbyggt, men oförnuft river ned det med egna händer.

14:2b.PRO.014.002 Den som fruktar HERREN, han vandrar i redlighet, men den som föraktar honom, han går krokiga vägar.

14:3b.PRO.014.003 I den oförnuftiges mun är ett gissel för hans högmod, men de visa bevaras genom sina läppar.

14:4b.PRO.014.004 Där inga dragare finnas, där förbliver krubban tom, men riklig vinning får man genom oxars kraft.

14:5b.PRO.014.005 Ett sannfärdigt vittne ljuger icke, men ett falskt vittne främjar lögn.

14:6b.PRO.014.006 Bespottaren söker vishet och finner ingen, men för den förståndige är kunskap lätt.

14:7b.PRO.014.007 Gå bort ifrån den man som är dåraktig; aldrig fann du på hans läppar något förstånd.

14:8b.PRO.014.008 Det är den klokes vishet, att han aktar på sin väg, men det är dårars oförnuft, att de öva svek.

14:9b.PRO.014.009 De oförnuftiga bespottas av sitt eget skuldoffer, men bland de redliga råder gott behag.

14:10b.PRO.014.010 Hjärtat känner självt bäst sin egen sorg, ej heller kan en främmande intränga i dess glädje.

14:11b.PRO.014.011 De ogudaktigas hus förödes, men de rättsinnigas hydda blomstrar.

14:12b.PRO.014.012 Mången håller sin väg för den i rätta, men på sistone leder den dock till döden.

14:13b.PRO.014.013 Mitt under löjet kan hjärtat sörja, och slutet på glädjen bliver bedrövelse.

14:14b.PRO.014.014 Av sina gärningars frukt varder den avfällige mättad, och den gode bliver upphöjd över honom.

14:15b.PRO.014.015 Den fåkunnige tror vart ord, men den kloke aktar på sina steg.

14:16b.PRO.014.016 Den vise tager sig till vara och flyr det onda, men dåren är övermodig och sorglös.

14:17b.PRO.014.017 Den som är snar till vrede gör vad oförnuftigt är, och en ränkfull man bliver hatad.

14:18b.PRO.014.018 De fåkunniga hava fått oförnuft till sin arvedel, men de kloka bliva krönta med kunskap.

14:19b.PRO.014.019 De onda måste falla ned inför de goda, och de ogudaktiga vid den rättfärdiges portar.

14:20b.PRO.014.020 Jämväl av sina närmaste är den fattige hatad, men den rike har många vänner.

14:21b.PRO.014.021 Den som visar förakt för sin nästa, han begår synd, men säll är den som förbarmar sig över de betryckta.

14:22b.PRO.014.022 De som bringa ont å bane skola förvisso fara vilse, men barmhärtighet och trofasthet röna de som bringa gott å bane.

14:23b.PRO.014.023 Av all möda kommer någon vinning, men tomt tal är ren förlust.

14:24b.PRO.014.024 De visas rikedom är för dem en krona men dårarnas oförnuft förbliver oförnuft.

14:25b.PRO.014.025 Ett sannfärdigt vittne räddar liv, men den som främjar lögn, han är full av svek.

14:26b.PRO.014.026 Den som fruktar HERREN har ett tryggt fäste, och hans barn få där en tillflykt.

14:27b.PRO.014.027 I HERRENS fruktan är en livets källa genom dem undviker man dödens snaror

14:28b.PRO.014.028 Att hava många undersåtar är en konungs härlighet, men brist på folk är en furstes olycka.

14:29b.PRO.014.029 Den som är tålmodig visar gott förstånd, men den som är snar till vrede går långt i oförnuft.

14:30b.PRO.014.030 Ett saktmodigt hjärta är kroppens liv, men bittert sinne är röta i benen.

14:31b.PRO.014.031 Den som förtrycker den arme smädar hans skapare, men den som förbarmar sig över de fattiga, han ärar honom.

14:32b.PRO.014.032 Genom sin ondska kommer de ogudaktige på fall, men den rättfärdige är frimodig in i döden.

14:33b.PRO.014.033 I den förståndiges hjärta bor visheten, och i dårarnas krets gör hon sig kunnig.

14:34b.PRO.014.034 Rättfärdighet upphöjer ett folk men synd är folkens vanära.

14:35b.PRO.014.035 En förståndig tjänare behaga konungen väl, men över en vanartig skall han vrede komma.

15

15:1b.PRO.015.001 Ett mjukt svar stillar vrede, men ett hårt ord kommer harm åstad.

15:2b.PRO.015.002 De visas tunga meddelar god kunskap, men dårars mun flödar över av oförnuft.

15:3b.PRO.015.003 HERRENS ögon äro överallt; de giva akt på både onda och goda.

15:4b.PRO.015.004 En saktmodig tunga är ett livets träd, men en vrång tunga giver hjärtesår.

15:5b.PRO.015.005 Den oförnuftige föraktar sin faders tuktan, men den som tager vara på tillrättavisning, han varder klok.

15:6b.PRO.015.006 Den rättfärdiges hus gömmer stor rikedom, men i de ogudaktigas vinning är olycka.

15:7b.PRO.015.007 De visas läppar strö ut kunskap, men dårars hjärtan äro icke såsom sig bör.

15:8b.PRO.015.008 De ogudaktigas offer är en styggelse för HERREN, men de redligas bön behagar honom väl.

15:9b.PRO.015.009 En styggelse för HERREN är den ogudaktiges väg, men den som far efter rättfärdighet, honom älskar han.

15:10b.PRO.015.010 Svår tuktan drabbar den som övergiver vägen; den som hatar tillrättavisning, han måste dö.

15:11b.PRO.015.011 Dödsriket och avgrunden ligga uppenbara inför HERREN; huru mycket mer då människornas hjärtan!

15:12b.PRO.015.012 Bespottaren finner ej behag i tillrättavisning; till dem som äro visa går han icke.

15:13b.PRO.015.013 Ett glatt hjärta gör ansiktet ljust, men vid hjärtesorg är modet brutet.

15:14b.PRO.015.014 Den förståndiges hjärta söker kunskap, men dårars mun far med oförnuft.

15:15b.PRO.015.015 Den betryckte har aldrig en glad dag, men ett gott mod är ett ständigt gästabud.

15:16b.PRO.015.016 Bättre är något litet med HERRENS fruktan än en stor skatt med oro.

15:17b.PRO.015.017 Bättre är ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.

15:18b.PRO.015.018 En snarsticken man uppväcker träta, men en tålmodig man stillar kiv.

15:19b.PRO.015.019 Den lates stig är såsom spärrad av törne, men de redliga hava en banad stig.

15:20b.PRO.015.020 En vis son gör sin fader glädje, och en dåraktig människa är den som föraktar sin moder.

15:21b.PRO.015.021 I oförnuft har den vettlöse sin glädje, men en förståndig man går sin väg rätt fram.

15:22b.PRO.015.022 Där rådplägning fattas varda planerna om intet, men beståndande bliva de, där de rådvisa äro många.

15:23b.PRO.015.023 En man gläder sig, när hans mun kan giva svar; ja, ett ord i sinom tid, det är gott.

15:24b.PRO.015.024 Den förståndige vandrar livets väg uppåt, Då att han undviker dödsriket därnere.

15:25b.PRO.015.025 Den högmodiges hus rycker HERREN bort, men änkans råmärke låter han stå fast.

15:26b.PRO.015.026 För HERREN äro ondskans anslag en styggelse, men milda ord rena.

15:27b.PRO.015.027 Den som söker orätt vinning drager olycka över sitt hus, men den som hatar mutor, han får leva.

15:28b.PRO.015.028 Den rättfärdiges hjärta betänker vad svaras bör, men de ogudaktigas mun flödar över av onda ord.

15:29b.PRO.015.029 HERREN är fjärran ifrån de ogudaktiga, men de rättfärdigas bön hör han.

15:30b.PRO.015.030 En mild blick gör hjärtat glatt, ett gott budskap giver märg åt benen.

15:31b.PRO.015.031 Den vilkens öra hör på hälsosam tillrättavisning, han skall få dväljas i de vises krets.

15:32b.PRO.015.032 Den som ej vill veta av tuktan frågar icke efter sitt liv, men den som hör på tillrättavisning, han förvärvar förstånd.

15:33b.PRO.015.033 HERRENS fruktan är en tuktan till vishet, och ödmjukhet går före ära.

16

16:1b.PRO.016.001 En människa gör upp planer i sitt hjärta, men från HERREN kommer vad tungan svarar.

16:2b.PRO.016.002 Var man tycker sina vägar vara goda, men HERREN är den som prövar andarna.

16:3b.PRO.016.003 Befall dina verk åt HERREN, så hava dina planer framgång.

16:4b.PRO.016.004 HERREN har gjort var sak för dess särskilda mål, så ock den ogudaktige för olyckans dag.

16:5b.PRO.016.005 En styggelse för HERREN är var högmodig man; en sådan bliver förvisso icke ostraffad.

16:6b.PRO.016.006 Genom barmhärtighet och trofasthet försonas missgärning, och genom HERRENS fruktan undflyr man det onda.

16:7b.PRO.016.007 Om en mans vägar behaga HERREN väl så gör han ock hans fiender till hans vänner.

16:8b.PRO.016.008 Bättre är något litet med rättfärdighet än stor vinning med orätt.

16:9b.PRO.016.009 Människans hjärta tänker ut en väg, men HERREN är den som styr hennes steg.

16:10b.PRO.016.010 Gudasvar är på konungens läppar, i domen felar icke hans mun.

16:11b.PRO.016.011 Våg och rätt vägning äro från HERREN, alla vikter i pungen äro hans verk.

16:12b.PRO.016.012 En styggelse för konungar äro ogudaktiga gärningar, ty genom rättfärdighet bliver tronen befäst.

16:13b.PRO.016.013 Rättfärdiga läppar behaga konungar väl, Och den som talar vad rätt är, han bliver älskad.

16:14b.PRO.016.014 Konungens vrede är dödens förebud, men en vis man blidkar den.

16:15b.PRO.016.015 När konungen låter sitt ansikte lysa, är där liv, och hans välbehag är såsom ett moln med vårregn.

16:16b.PRO.016.016 Långt bättre är att förvärva vishet än guld förstånd är mer värt att förvärvas än silver.

16:17b.PRO.016.017 De redligas väg är att fly det onda; den som aktar på sin väg, han bevarar sitt liv.

16:18b.PRO.016.018 Stolthet går före undergång, och högmod går före fall.

16:19b.PRO.016.019 Bättre är att vara ödmjuk bland de betryckta än att utskifta byte med de högmodiga.

16:20b.PRO.016.020 Den som aktar på ordet, han finner lycka, och säll är den som förtröstar på HERREN.

16:21b.PRO.016.021 Den som har ett vist hjärta, honom kallar man förståndig, och där sötma är på läpparna hämtas mer lärdom.

16:22b.PRO.016.022 En livets källa är förståndet för den som äger det, men oförnuftet är de oförnuftigas tuktan.

16:23b.PRO.016.023 Den vises hjärta gör hans mun förståndig och lägger lärdom på hans läppar, allt mer och mer.

16:24b.PRO.016.024 Milda ord äro honungskakor; de äro ljuvliga för själen och en läkedom för kroppen.

16:25b.PRO.016.025 Mången håller sin väg för den rätta, men på sistone leder den dock till döden.

16:26b.PRO.016.026 Arbetarens hunger hjälper honom att arbeta ty hans egen mun driver på honom.

16:27b.PRO.016.027 Fördärvlig är den människa som gräver gropar för att skada; det är såsom brunne en eld på hennes läppar.

16:28b.PRO.016.028 En vrång människa kommer träta åstad, och en örontasslare gör vänner oense.

16:29b.PRO.016.029 Den orättrådige förför sin nästa och leder honom in på en väg som icke är god.

16:30b.PRO.016.030 Den som ser under lugg, han umgås med vrånga tankar; den som biter ihop läpparna, han är färdig med något ont.

16:31b.PRO.016.031 En ärekrona äro grå hår; den vinnes på rättfärdighetens väg.

16:32b.PRO.016.032 Bättre är en tålmodig man än en stark, och bättre den som styr sitt sinne än den som intager en stad.

16:33b.PRO.016.033 Lotten varder kastad i skötet, men den faller alltid vart HERREN vill.

17

17:1b.PRO.017.001 Bättre är ett torrt brödstycke med ro än ett hus fullt av högtidsmat med kiv.

17:2b.PRO.017.002 En förståndig tjänare får råda över en vanartig son, och bland bröderna får han skifta arv.

17:3b.PRO.017.003 Degeln prövar silver och smältugnen guld, så prövar HERREN hjärtan.

17:4b.PRO.017.004 En ond människa aktar på ondskefulla läppar, falskheten lyssnar till fördärvliga tungor.

17:5b.PRO.017.005 Den som bespottar den fattige smädar hans skapare; den som gläder sig åt andras ofärd bliver icke ostraffad.

17:6b.PRO.017.006 De gamlas krona äro barnbarn, och barnens ära äro deras fäder.

17:7b.PRO.017.007 Stortaliga läppar hövas icke dåren, mycket mindre lögnaktiga läppar en furste.

17:8b.PRO.017.008 En gåva är en lyckosten i dens ögon, som ger den; vart den än kommer bereder den framgång.

17:9b.PRO.017.009 Den som skyler vad som är brutet, han vill främja kärlek, men den som river upp gammalt, han gör vänner oense.

17:10b.PRO.017.010 En förebråelse verkar mer på den förståndige än hundra slag på dåren.

17:11b.PRO.017.011 Upprorsmakaren vill allenast vad ont är, men en budbärare utan förbarmande skall sändas mot honom.

17:12b.PRO.017.012 Bättre är att möta en björninna från vilken man har tagit ungarna, än att möta en dåre i hans oförnuft.

17:13b.PRO.017.013 Den som vedergäller gott med ont, från hans hus skall olyckan icke vika.

17:14b.PRO.017.014 Att begynna träta är att släppa ett vattenflöde löst; håll därför inne, förrän kivet har brutit ut.

17:15b.PRO.017.015 Den som friar den skyldige och den som fäller den oskyldige, de äro båda en styggelse för HERREN.

17:16b.PRO.017.016 Vartill gagna väl penningar i dårens hand? Han kunde köpa sig vishet, men han saknar förstånd.

17:17b.PRO.017.017 En väns kärlek består alltid. och en broder födes till hjälp i nöden.

17:18b.PRO.017.018 En människa utan förstånd är den som giver handslag, den som går i borgen för sin nästa.

17:19b.PRO.017.019 Den som älskar split, han älskar överträdelse; Men som bygger sin dörr hög, han far efter fall.

17:20b.PRO.017.020 Den som har ett vrångt hjärta vinner ingen framgång, och den som har en förvänd tunga, han faller i olycka.

17:21b.PRO.017.021 Den som har fött en dåraktig son får bedrövelse av honom, en dåres fader har ingen glädje.

17:22b.PRO.017.022 Ett glatt hjärta är en god läkedom, men ett brutet mod tager märgen ur benen.

17:23b.PRO.017.023 Den ogudaktige tager gärna skänker i lönndom, för att han skall vränga rättens vägar.

17:24b.PRO.017.024 Den förståndige har sin blick på visheten, men dårens ögon äro vid jordens ända.

17:25b.PRO.017.025 En dåraktig son är sin faders grämelse och en bitter sorg för henne som har fött honom.

17:26b.PRO.017.026 Att pliktfälla jämväl den rättfärdige är icke tillbörligt; att slå ädla män strider mot rättvisan.

17:27b.PRO.017.027 Den som har vett, han spar sina ord; och lugn till sinnes är en man med förstånd.

17:28b.PRO.017.028 Om den oförnuftige tege, så aktades också han för vis; den som tillsluter sina läppar är förståndig.

18

18:1b.PRO.018.001 Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.

18:2b.PRO.018.002 Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.

18:3b.PRO.018.003 Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.

18:4b.PRO.018.004 Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.

18:5b.PRO.018.005 Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.

18:6b.PRO.018.006 Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.

18:7b.PRO.018.007 Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.

18:8b.PRO.018.008 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

18:9b.PRO.018.009 Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.

18:10b.PRO.018.010 HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

18:11b.PRO.018.011 Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.

18:12b.PRO.018.012 Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.

18:13b.PRO.018.013 Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.

18:14b.PRO.018.014 Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?

18:15b.PRO.018.015 Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.

18:16b.PRO.018.016 Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.

18:17b.PRO.018.017 Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.

18:18b.PRO.018.018 Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.

18:19b.PRO.018.019 En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.

18:20b.PRO.018.020 Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.

18:21b.PRO.018.021 Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.

18:22b.PRO.018.022 Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.

18:23b.PRO.018.023 Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.

18:24b.PRO.018.024 Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.

19

19:1b.PRO.019.001 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

19:2b.PRO.019.002 Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

19:3b.PRO.019.003 En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

19:4b.PRO.019.004 Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

19:5b.PRO.019.005 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

19:6b.PRO.019.006 Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

19:7b.PRO.019.007 Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

19:8b.PRO.019.008 Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

19:9b.PRO.019.009 Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

19:10b.PRO.019.010 Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

19:11b.PRO.019.011 Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

19:12b.PRO.019.012 En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

19:13b.PRO.019.013 En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

19:14b.PRO.019.014 Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

19:15b.PRO.019.015 Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

19:16b.PRO.019.016 Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

19:17b.PRO.019.017 Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

19:18b.PRO.019.018 Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

19:19b.PRO.019.019 Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

19:20b.PRO.019.020 Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

19:21b.PRO.019.021 Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

19:22b.PRO.019.022 Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

19:23b.PRO.019.023 HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

19:24b.PRO.019.024 Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

19:25b.PRO.019.025 Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

19:26b.PRO.019.026 Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

19:27b.PRO.019.027 Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

19:28b.PRO.019.028 Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

19:29b.PRO.019.029 Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.

20

20:1b.PRO.020.001 En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.

20:2b.PRO.020.002 Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.

20:3b.PRO.020.003 Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.

20:4b.PRO.020.004 När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.

20:5b.PRO.020.005 Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.

20:6b.PRO.020.006 Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?

20:7b.PRO.020.007 Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.

20:8b.PRO.020.008 En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.

20:9b.PRO.020.009 Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?

20:10b.PRO.020.010 Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.

20:11b.PRO.020.011 Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.

20:12b.PRO.020.012 Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.

20:13b.PRO.020.013 Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.

20:14b.PRO.020.014 »Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.

20:15b.PRO.020.015 Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.

20:16b.PRO.020.016 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.

20:17b.PRO.020.017 Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.

20:18b.PRO.020.018 Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.

20:19b.PRO.020.019 Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.

20:20b.PRO.020.020 Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.

20:21b.PRO.020.021 Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.

20:22b.PRO.020.022 Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.

20:23b.PRO.020.023 Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.

20:24b.PRO.020.024 Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.

20:25b.PRO.020.025 Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.

20:26b.PRO.020.026 En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.

20:27b.PRO.020.027 Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.

20:28b.PRO.020.028 Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.

20:29b.PRO.020.029 De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.

20:30b.PRO.020.030 Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.

21

21:1b.PRO.021.001 Konungars hjärtan äro i HERRENS hand såsom vattenbäckar: han leder dem varthelst han vill.

21:2b.PRO.021.002 Var man tycker sin väg vara den rätta, men HERREN är den som prövar hjärtan.

21:3b.PRO.021.003 Att öva rättfärdighet och rätt, det är mer värt för HERREN än offer.

21:4b.PRO.021.004 Stolta ögon och högmodigt hjärta -- de ogudaktigas lykta är dem till synd.

21:5b.PRO.021.005 Den idoges omtanke leder allenast till vinning, men all fikenhet allenast till förlust.

21:6b.PRO.021.006 De skatter som förvärvas genom falsk tunga, de äro en försvinnande dunst och hasta till döden.

21:7b.PRO.021.007 De ogudaktigas övervåld bortrycker dem själva, eftersom de icke vilja göra vad rätt är.

21:8b.PRO.021.008 En oärlig mans väg är idel vrånghet, men en rättskaffens man handla redligt

21:9b.PRO.021.009 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.

21:10b.PRO.021.010 Den ogudaktiges själ har lust till det onda; hans nästa finner ingen barmhärtighet hos honom.

21:11b.PRO.021.011 Straffar man bespottaren, så bliver den fåkunnige vis: och undervisar man den vise, så inhämtar han kunskap.

21:12b.PRO.021.012 Den Rättfärdige giver akt på den ogudaktiges hus, han störtar de ogudaktiga i olycka.

21:13b.PRO.021.013 Den som tillsluter sitt öra för den armes rop, han skall själv ropa utan att få svar.

21:14b.PRO.021.014 En hemlig gåva stillar vrede och en skänk i lönndom våldsammaste förbittring.

21:15b.PRO.021.015 Det är den rättfärdiges glädje att rätt skipa, men det är ogärningsmännens skräck.

21:16b.PRO.021.016 Den människa som far vilse ifrån förståndets väg, hon hamnar i skuggornas krets.

21:17b.PRO.021.017 Den som älskar glada dagar varder fattig; den som älskar vin och olja bliver icke rik.

21:18b.PRO.021.018 Den ogudaktige varder given såsom lösepenning för den rättfärdige, och den trolöse sättes i de redligas ställe.

21:19b.PRO.021.019 Bättre är att bo i ett öde land än med en trätgirig och besvärlig kvinna.

21:20b.PRO.021.020 Dyrbara skatter och salvor har den vise i sin boning, men en dåraktig människa förslösar sitt gods.

21:21b.PRO.021.021 Den som far efter rättfärdighet och godhet, han finner liv, rättfärdighet och ära.

21:22b.PRO.021.022 En vis man kan storma en stad full av hjältar och bryta ned det fäste som var dess förtröstan.

21:23b.PRO.021.023 Den som besvarar sin mun och sin tunga han bevarar sitt liv för nöd.

21:24b.PRO.021.024 Bespottare må den kallas, som är fräck och övermodig, den som far fram med fräck förmätenhet.

21:25b.PRO.021.025 Den lates begärelse för honom till döden, i det att hans händer icke vilja arbeta.

21:26b.PRO.021.026 Den snikne är alltid full av snikenhet; men den rättfärdige giver och spar icke.

21:27b.PRO.021.027 De ogudaktigas offer är en styggelse; mycket mer, när det frambäres i skändligt uppsåt.

21:28b.PRO.021.028 Ett lögnaktigt vittne skall förgås; men en man som hör på får allt framgent tala.

21:29b.PRO.021.029 En ogudaktig man uppträder fräckt; men den redlige vandrar sina vägar ståndaktigt.

21:30b.PRO.021.030 Ingen vishet, intet förstånd, intet råd förmår något mot HERREN.

21:31b.PRO.021.031 Hästar rustas ut för stridens dag, men från HERREN är det som segern kommer.

22

22:1b.PRO.022.001 Ett gott namn är mer värt än stor rikedom, ett gott anseende är bättre än silver och guld.

22:2b.PRO.022.002 Rik och fattig få leva jämte varandra; HERREN har gjort dem båda.

22:3b.PRO.022.003 Den kloke ser faran och söker skydd; men de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

22:4b.PRO.022.004 Ödmjukhet har sin lön i HERRENS fruktan, i rikedom, ära och liv.

22:5b.PRO.022.005 Törnen och snaror ligga på den vrånges väg; den som vill bevara sitt liv håller sig fjärran ifrån dem.

22:6b.PRO.022.006 Vänj den unge vid den väg han bör vandra, så viker han ej därifrån, när han bliver gammal.

22:7b.PRO.022.007 Den rike råder över de fattiga, och låntagaren bliver långivarens träl.

22:8b.PRO.022.008 Den som sår vad orätt är, han får skörda fördärv, och hans övermods ris får en ände.

22:9b.PRO.022.009 Den som unnar andra gott, han varder välsignad, ty han giver av sitt bröd åt den arme.

22:10b.PRO.022.010 Driv ut bespottaren, så upphör trätan, och tvist och smädelse få en ände.

22:11b.PRO.022.011 Den som älskar hjärtats renhet, den vilkens läppar tala ljuvligt, hans vän är konungen.

22:12b.PRO.022.012 HERRENS ögon bevara den förståndige; därför omstörtar han den trolöses planer.

22:13b.PRO.022.013 Den late säger: »Ett lejon är på gatan; därute på torget kunde jag bliva dräpt.»

22:14b.PRO.022.014 En trolös kvinnas mun är en djup grop; den som har träffats av HERRENS vrede, han faller däri.

22:15b.PRO.022.015 Oförnuft låder vid barnets hjärta, men tuktans ris driver det bort.

22:16b.PRO.022.016 Den som förtrycker den arme bereder honom vinning men den som giver åt den rike vållar honom allenast förlust. ----

22:17b.PRO.022.017 Böj ditt öra härtill, och hör de vises ord, och lägg mina lärdomar på hjärtat.

22:18b.PRO.022.018 Ty det bliver dig ljuvligt, om du bevarar dem i ditt innersta; må de alla ligga redo på dina läppar.

22:19b.PRO.022.019 För att du skall sätta din förtröstan till HERREN, undervisar jag i dag just dig.

22:20b.PRO.022.020 Ja, redan förut har jag ju skrivit regler för dig och meddelat dig råd och insikt,

22:21b.PRO.022.021 för att lära dig tillförlitliga sanningsord, så att du rätt kan svara den som har sänt dig åstad.

22:22b.PRO.022.022 Plundra icke den arme, därför att han är arm, och förtrampa icke den fattige porten.

22:23b.PRO.022.023 Ty HERREN skall utföra deras sak, och dem som röva från dem skall han beröva livet.

22:24b.PRO.022.024 Giv dig icke i sällskap med den som lätt vredgas eller i lag med en snarsticken man,

22:25b.PRO.022.025 på det att du icke må lära dig hans vägar och bereda en snara för ditt liv.

22:26b.PRO.022.026 Var icke en av dem som giva handslag, en av dem som gå i borgen för lån.

22:27b.PRO.022.027 Icke vill du att man skall taga ifrån dig sängen där du ligger, om du icke har något att betala med?

22:28b.PRO.022.028 Flytta icke ett gammalt råmärke, ett sådant som dina fäder hava satt upp.

22:29b.PRO.022.029 Ser du en man som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män.

23

23:1b.PRO.023.001 När du sitter till bords med en furste, så besinna väl vad du har framför dig,

23:2b.PRO.023.002 och sätt en kniv på din strupe, om du är alltför hungrig.

23:3b.PRO.023.003 Var ej lysten efter hans smakliga rätter, ty de äro en bedräglig kost.

23:4b.PRO.023.004 Möda dig icke för att bliva rik; avstå från att bruka klokskap.

23:5b.PRO.023.005 Låt icke dina blickar flyga efter det som ej har bestånd; ty förvisso gör det sig vingar och flyger sin väg, såsom örnen mot himmelen.

23:6b.PRO.023.006 Ät icke den missunnsammes bröd, och var ej lysten efter hans smakliga rätter;

23:7b.PRO.023.007 ty han förfar efter sina själviska beräkningar. »Ät och drick» kan han val säga till dig, men hans hjärta är icke med dig.

23:8b.PRO.023.008 Den bit du har ätit måste du utspy, och dina vänliga ord har du förspillt.

23:9b.PRO.023.009 Tala icke för en dåres öron, ty han föraktar vad klokt du säger.

23:10b.PRO.023.010 Flytta icke ett gammalt råmärke, och gör icke intrång på de faderlösas åkrar.

23:11b.PRO.023.011 Ty deras bördeman är stark; han skall utföra deras sak mot dig.

23:12b.PRO.023.012 Vänd ditt hjärta till tuktan och dina öron till de ord som giva kunskap.

23:13b.PRO.023.013 Låt icke gossen vara utan aga; ty om du slår honom med riset, så bevaras han från döden;

23:14b.PRO.023.014 ja, om du slår honom med riset, så räddar du hans själ undan dödsriket.

23:15b.PRO.023.015 Min son, om ditt hjärta bliver vist, så gläder sig ock mitt hjärta;

23:16b.PRO.023.016 ja, mitt innersta fröjdar sig, när dina läppar tala vad rätt är.

23:17b.PRO.023.017 Låt icke ditt hjärta avundas syndare, men nitälska för HERRENS fruktan beständigt.

23:18b.PRO.023.018 Förvisso har du då en framtid, och ditt hopp varder icke om intet.

23:19b.PRO.023.019 Hör, du min son, och bliv vis, och låt ditt hjärta gå rätta vägar.

23:20b.PRO.023.020 Var icke bland vindrinkare, icke bland dem som äro överdådiga i mat.

23:21b.PRO.023.021 Ty drinkare och frossare bliva fattiga, och sömnaktighet giver trasiga kläder.

23:22b.PRO.023.022 Hör din fader, som har fött dig, och förakta icke din moder, när hon varder gammal.

23:23b.PRO.023.023 Sök förvärva sanning, och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd.

23:24b.PRO.023.024 Stor fröjd har den rättfärdiges fader; den som har fått en vis son har glädje av honom.

23:25b.PRO.023.025 Må då din fader och din moder få glädje, och må hon som har fött dig kunna fröjda sig.

23:26b.PRO.023.026 Giv mig, min son, ditt hjärta, och låt mina vägar behaga dina ögon.

23:27b.PRO.023.027 Ty skökan är en djup grop, och nästans hustru är en trång brunn.

23:28b.PRO.023.028 Ja, såsom en rövare ligger hon på lur och de trolösas antal förökar hon bland människorna.

23:29b.PRO.023.029 Var är ve, var är jämmer? Var äro trätor, var är klagan? Var äro sår utan sak? Var äro ögon höljda i dunkel?

23:30b.PRO.023.030 Jo, där man länge sitter kvar vid vinet, där man samlas för att pröva kryddade drycker.

23:31b.PRO.023.031 Så se då icke på vinet, att det är så rött, att det giver sådan glans i bägaren, och att det så lätt rinner ned.

23:32b.PRO.023.032 På sistone stinger det ju såsom ormen, och likt basilisken sprutar det gift.

23:33b.PRO.023.033 Dina ögon få då skåda sällsamma syner, och ditt hjärta talar förvända ting.

23:34b.PRO.023.034 Det är dig såsom låge du i havets djup, eller såsom svävade du uppe i en mast:

23:35b.PRO.023.035 »De slå mig, men åt vållar mig ingen smärta, de stöta mig, men jag känner det icke. När skall jag då vakna upp, så att jag återigen får skaffa mig sådant?»

24

24:1b.PRO.024.001 Avundas icke onda människor, och hav ingen lust till att vara med dem.

24:2b.PRO.024.002 Ty på övervåld tänka deras hjärtan, och deras läppar tala olycka.

24:3b.PRO.024.003 Genom vishet varder ett hus uppbyggt, och genom förstånd hålles det vid makt.

24:4b.PRO.024.004 Genom klokhet bliva kamrarna fyllda med allt vad dyrbart och ljuvligt är.

24:5b.PRO.024.005 En vis man är stark, och en man med förstånd är väldig i kraft.

24:6b.PRO.024.006 Ja, med rådklokhet skall man föra krig, och där de rådvisa äro många, där går det väl.

24:7b.PRO.024.007 Sällsynt korall är visheten för den oförnuftige, i porten kan han icke upplåta sin mun.

24:8b.PRO.024.008 Den som tänker ut onda anslag, honom må man kalla en ränksmidare.

24:9b.PRO.024.009 Ett oförnuftigt påfund är synden, och bespottaren är en styggelse för människor.

24:10b.PRO.024.010 Låter du modet falla, när nöd kommer på, så saknar du nödig kraft.

24:11b.PRO.024.011 Rädda dem som släpas till döden, och bistå dem som stappla till avrättsplatsen.

24:12b.PRO.024.012 Om du säger: »Se, vi visste det icke», så betänk om ej han som prövar hjärtan märker det, och om ej han som har akt på din själ vet det. Och han skall vedergälla var och en efter hans gärningar.

24:13b.PRO.024.013 Ät honung, min son, ty det är gott, och självrunnen honung är söt för din mun.

24:14b.PRO.024.014 Lik sådan må du räkna visheten för din själ. Om du finner henne, så har du en framtid, och ditt hopp varder då icke om intet.

24:15b.PRO.024.015 Lura icke, du ogudaktige, på den rättfärdiges boning, öva intet våld mot hans vilostad.

24:16b.PRO.024.016 Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan.

24:17b.PRO.024.017 Gläd dig icke, när din fiende faller, och låt ej ditt hjärta fröjda sig, när han störtar över ända,

24:18b.PRO.024.018 på det att HERREN ej må se det med misshag och flytta sin vrede ifrån honom.

24:19b.PRO.024.019 Harmas icke över de onda, avundas icke de ogudaktiga.

24:20b.PRO.024.020 Ty den som är ond har ingen framtid; de ogudaktigas lampa skall slockna ut.

24:21b.PRO.024.021 Min son, frukta HERREN och konungen; giv dig icke i lag med upprorsmän.

24:22b.PRO.024.022 Ty plötsligt skall ofärd komma över dem, och vem vet när deras år få en olycklig ände? ----

24:23b.PRO.024.023 Dessa ord äro ock av visa män. Att hava anseende till personen, när man dömer, är icke tillbörligt.

24:24b.PRO.024.024 Den som säger till den skyldige: »Du är oskyldig», honom skola folk förbanna, honom skola folkslag önska ofärd.

24:25b.PRO.024.025 Men dem som skipa rättvisa skall det gå väl, och över dem skall komma välsignelse av vad gott är.

24:26b.PRO.024.026 En kyss på läpparna är det, när någon giver ett rätt svar.

24:27b.PRO.024.027 Fullborda ditt arbete på marken, gör allting redo åt dig på åkern; sedan må du bygga dig bo.

24:28b.PRO.024.028 Bär icke vittnesbörd mot din nästa utan sak; icke vill du bedraga med dina läppar?

24:29b.PRO.024.029 Säg icke: »Såsom han gjorde mot mig vill jag göra mot honom, jag vill vedergälla mannen efter hans gärningar.»

24:30b.PRO.024.030 Jag gick förbi en lat mans åker, en oförståndig människas vingård.

24:31b.PRO.024.031 Och se, den var alldeles full av ogräs, dess mark var övertäckt av nässlor, och dess stenmur låg nedriven.

24:32b.PRO.024.032 Och jag betraktade det och aktade därpå, jag såg det och tog varning därav.

24:33b.PRO.024.033 Ja, sov ännu litet, slumra ännu litet, lägg ännu litet händerna i kors för att vila,

24:34b.PRO.024.034 så skall fattigdomen komma farande över dig, och armodet såsom en väpnad man.

25

25:1b.PRO.025.001 Dessa ordspråk äro ock av Salomo; och Hiskias, Juda konungs, män hava gjort detta utdrag.

25:2b.PRO.025.002 Det är Guds ära att fördölja en sak, men konungars ära att utforska en sak.

25:3b.PRO.025.003 Himmelens höjd och jordens djup och konungars hjärtan kan ingen utrannsaka.

25:4b.PRO.025.004 Skaffa slagget bort ifrån silvret, så får guldsmeden fram en klenod därav.

25:5b.PRO.025.005 Skaffa de ogudaktiga bort ur konungens tjänst, så varder hans tron befäst genom rättfärdighet.

25:6b.PRO.025.006 Förhäv dig icke inför konungen, och träd icke fram på de stores plats.

25:7b.PRO.025.007 Ty det är bättre att man säger till dig: »Stig hitupp», än att man flyttar ned dig för någon förnämligare man, någon som dina ögon redan hava sett.

25:8b.PRO.025.008 Var icke för hastig att begynna en tvist; vad vill du eljest göra längre fram, om din vederpart kommer dig på skam?

25:9b.PRO.025.009 Utför din egen sak mot din vederpart, men uppenbara icke en annans hemlighet,

25:10b.PRO.025.010 på det att icke envar som hör det må lasta dig och ditt rykte bliva ont för beständigt.

25:11b.PRO.025.011 Gyllene äpplen i silverskålar äro ord som talas i rättan tid.

25:12b.PRO.025.012 Såsom en gyllene örring passar till ett bröstspänne av fint guld, så passar en vis bestraffare till ett hörsamt öra.

25:13b.PRO.025.013 Såsom snöns svalka på en skördedag, så är en pålitlig budbärare för avsändaren; sin herres själ vederkvicker han.

25:14b.PRO.025.014 Såsom regnskyar och blåst, och likväl intet regn, så är en man som skryter med givmildhet, men icke håller ord.

25:15b.PRO.025.015 Genom tålamod varder en furste bevekt, och en mjuk tunga krossar ben.

25:16b.PRO.025.016 Om du finner honung, så ät icke mer än du tål, så att du ej bliver övermätt därav och får utspy den.

25:17b.PRO.025.017 Låt din fot icke för ofta komma i din väns hus, Så att han ej bliver mätt på dig och får motvilja mot dig.

25:18b.PRO.025.018 En stridshammare och ett svärd och en skarp pil är den som bär falskt vittnesbörd mot sin nästa.

25:19b.PRO.025.019 Såsom en gnagande tand och såsom ett skadedjurs fot är den trolöses tillförsikt på nödens dag.

25:20b.PRO.025.020 Såsom att taga av dig manteln på en vinterdag, och såsom syra på lutsalt, så är det att sjunga visor för ett sorgset hjärta.

25:21b.PRO.025.021 Om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, och om han är törstig, så giv honom att dricka;

25:22b.PRO.025.022 så samlar du glödande kol på hans huvud, och HERREN skall vedergälla dig.

25:23b.PRO.025.023 Nordanvind föder regn och en tasslande tunga mulna ansikten.

25:24b.PRO.025.024 Bättre är att bo i en vrå på taket än att hava hela huset gemensamt med en trätgirig kvinna.

25:25b.PRO.025.025 Såsom friskt vatten för den försmäktande, så är ett gott budskap ifrån fjärran land.

25:26b.PRO.025.026 Såsom en grumlad källa och en fördärvad brunn, så är en rättfärdig som vacklar inför den ogudaktige.

25:27b.PRO.025.027 Att äta för mycket honung är icke gott, och den som vinner ära får sin ära nagelfaren.

25:28b.PRO.025.028 Såsom en stad vars murar äro nedbrutna och borta, så är en man som icke kan styra sitt sinne.

26

26:1b.PRO.026.001 Såsom snö icke hör till sommaren och regn icke till skördetiden, så höves det ej heller att dåren får ära.

26:2b.PRO.026.002 Såsom sparven far sin kos, och såsom svalan flyger bort, så far en oförtjänt förbannelse förbi.

26:3b.PRO.026.003 Piskan för hästen, betslet för åsnan och riset för dårarnas rygg!

26:4b.PRO.026.004 Svara icke dåren efter hans oförnuft, så att du icke själv bliver honom lik.

26:5b.PRO.026.005 Svara dåren efter hans oförnuft, för att han icke må tycka sig vara vis.

26:6b.PRO.026.006 Den som sänder bud med en dåre, han hugger själv av sig fötterna, och får olycka till dryck.

26:7b.PRO.026.007 Lika den lames ben, som hänga kraftlösa ned, äro ordspråk i dårars mun.

26:8b.PRO.026.008 Såsom att binda slungstenen fast vid slungan, så är det att giva ära åt en dåre.

26:9b.PRO.026.009 Såsom när en törntagg kommer i en drucken mans hand, så är det med ordspråk i dårars mun.

26:10b.PRO.026.010 En mästare gör själv allt, men dåren lejer, och lejer vem som kommer.

26:11b.PRO.026.011 Lik en hund som vänder åter till i sina spyor dåre som på nytt begynner sitt oförnuft.

26:12b.PRO.026.012 Ser du en man som tycker sig själv vara vis, det är mer hopp om en dåre än om honom.

26:13b.PRO.026.013 Den late säger: »Ett vilddjur är på vägen, ja, ett lejon är på gatorna.

26:14b.PRO.026.014 Dörren vänder sig på sitt gångjärn, och den late vänder sig i sin säng.

26:15b.PRO.026.015 Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.

26:16b.PRO.026.016 Den late tycker sig vara vis, mer än sju som giva förståndiga svar.

26:17b.PRO.026.017 Lik en som griper en hund i öronen är den som förivrar sig vid andras kiv, där han går fram.

26:18b.PRO.026.018 Lik en rasande, som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar,

26:19b.PRO.026.019 är en man som bedrager sin nästa och sedan säger: »Jag gjorde det ju på skämt.»

26:20b.PRO.026.020 När veden tager slut, slocknar elden. och när örontasslaren är borta, stillas trätan.

26:21b.PRO.026.021 Såsom glöd kommer av kol, och eld av ved, så upptändes kiv av en trätgirig man.

26:22b.PRO.026.022 Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

26:23b.PRO.026.023 Såsom silverglasering på ett söndrigt lerkärl äro kärleksglödande läppar, där hjärtat är ondskefullt.

26:24b.PRO.026.024 En fiende förställer sig i sitt tal, men i sitt hjärta bär han på svek.

26:25b.PRO.026.025 Om han gör sin röst ljuvlig, så tro honom dock icke, ty sjufaldig styggelse är i hans hjärta.

26:26b.PRO.026.026 Hatet brukar list att fördölja sig med, men den hatfulles ondska varder dock uppenbar i församlingen.

26:27b.PRO.026.027 Den som gräver en grop, han faller själv däri, och den som vältrar upp en sten, på honom rullar den tillbaka.

26:28b.PRO.026.028 En lögnaktig tunga hatar dem hon har krossat, och en hal mun kommer fall åstad.

27

27:1b.PRO.027.001 Beröm dig icke av morgondagen, ty du vet icke vad en dag kan bära i sitt sköte.

27:2b.PRO.027.002 Må en annan berömma dig, och icke din egen mun, främmande, och icke dina egna läppar.

27:3b.PRO.027.003 Sten är tung, och sand är svår att bära, men tyngre än båda är förargelse genom en oförnuftig man.

27:4b.PRO.027.004 Vrede är en grym sak och harm en störtflod, men vem kan bestå mot svartsjuka?

27:5b.PRO.027.005 Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålles fördold.

27:6b.PRO.027.006 Vännens slag givas i trofasthet, men ovännens kyssar till överflöd.

27:7b.PRO.027.007 Den mätte trampar honung under fötterna, men den hungrige finner allt vad bittert är sött.

27:8b.PRO.027.008 Lik en fågel som har måst fly ifrån sitt bo är en man som har måst fly ifrån sitt hem.

27:9b.PRO.027.009 Salvor och rökelse göra hjärtat glatt, ömhet hos en vän som giver välbetänkta råd.

27:10b.PRO.027.010 Din vän och din faders vän må du icke låta fara, gå icke till din broders hus, när ofärd drabbar dig; bättre är en granne som står dig nära än broder som står dig fjärran.

27:11b.PRO.027.011 Bliv vis, min son, så gläder du mitt hjärta; jag kan då giva den svar, som smädar mig.

27:12b.PRO.027.012 Den kloke ser faran och söker skydd; de fåkunniga löpa åstad och få plikta därför.

27:13b.PRO.027.013 Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för den främmande kvinnans skull.

27:14b.PRO.027.014 Den som välsignar sin nästa med hög röst bittida om morgonen, honom kan det tillräknas såsom en förbannelse.

27:15b.PRO.027.015 Ett oavlåtligt takdropp på en regnig dag och en trätgirig kvinna, det kan aktas lika.

27:16b.PRO.027.016 Den som vill lägga band på en sådan vill lägga band på vinden, och hala oljan möter hans högra hand.

27:17b.PRO.027.017 Järn giver skärpa åt järn; så skärper den ena människan den andra.

27:18b.PRO.027.018 Den som vårdar sitt fikonträd, han får äta dess frukt; och den som vårdar sig om sin herre, han kommer till ära.

27:19b.PRO.027.019 Såsom spegelbilden i vattnet liknar ansiktet, så avspeglar den ena människans hjärta den andras.

27:20b.PRO.027.020 Dödsriket och avgrunden kunna icke mättas; så bliva ej heller människans ögon mätta.

27:21b.PRO.027.021 Silvret prövas genom degeln och guldet genom smältugnen, så ock en man genom sitt rykte.

27:22b.PRO.027.022 Om du stötte den oförnuftige mortel med en stöt, bland grynen, så skulle hans oförnuft ändå gå ur honom.

27:23b.PRO.027.023 Se väl till dina får, och hav akt på dina hjordar.

27:24b.PRO.027.024 Ty rikedom varar icke evinnerligen; består ens en krona från släkte till släkte?

27:25b.PRO.027.025 När ny brodd skjuter upp efter gräset som försvann, och när foder samlas in på bergen,

27:26b.PRO.027.026 då äger du lamm till att bereda dig kläder och bockar till att köpa dig åker;

27:27b.PRO.027.027 då giva dig getterna mjölk nog, till föda åt dig själv och ditt hus och till underhåll åt dina tjänarinnor.

28

28:1b.PRO.028.001 De ogudaktiga fly, om ock ingen förföljer dem; men de rättfärdiga äro oförskräckta såsom unga lejon.

28:2b.PRO.028.002 För sin överträdelses skull får ett land många herrar; men där folket har förstånd och inser vad rätt är, där bliver det beståndande.

28:3b.PRO.028.003 En usel herre, som förtrycker de arma, är ett regn som förhärjar i stället för att giva bröd.

28:4b.PRO.028.004 De som övergiva lagen prisa de ogudaktiga, men de som hålla lagen gå till strids mot dem.

28:5b.PRO.028.005 Onda människor förstå icke vad rätt är, men de som söka HERREN, de förstå allt.

28:6b.PRO.028.006 Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet rik som i vrånghet går dubbla vägar.

28:7b.PRO.028.007 Den yngling är förståndig, som tager lagen i akt; men som giver sig i sällskap med slösare gör sin fader skam.

28:8b.PRO.028.008 De som förökar sitt gods genom ocker och räntor, han samlar åt den som förbarmar sig över de arma.

28:9b.PRO.028.009 Om någon vänder bort sitt öra och icke vill höra lagen, så är till och med hans bön en styggelse.

28:10b.PRO.028.010 Den som leder de redliga vilse in på en ond väg, han faller själv i sin grop; men de ostraffliga få till sin arvedel vad gott är.

28:11b.PRO.028.011 En rik man tycker sig vara vis, men en fattig man med förstånd uppdagar hurudan han är.

28:12b.PRO.028.012 När de rättfärdiga triumfera, står allt härligt till; men när de ogudaktiga komma till makt, får man leta efter människor.

28:13b.PRO.028.013 Den som fördöljer sina överträdelser, honom går det icke väl; men den som bekänner och övergiver dem, han får barmhärtighet.

28:14b.PRO.028.014 Säll är den människa som ständigt tager sig till vara; men den som förhärdar sitt hjärta, han faller i olycka.

28:15b.PRO.028.015 Lik ett rytande lejon och en glupande björn är en ogudaktig furste över ett fattigt folk.

28:16b.PRO.028.016 Du furste utan förstånd, du som övar mycket våld, att den som hatar orätt vinning, han skall länge leva.

28:17b.PRO.028.017 En människa som tryckes av blodskuld bliver en flykting ända till sin grav, och ingen må hjälpa en sådan.

28:18b.PRO.028.018 Den som vandrar ostraffligt, han bliver frälst; men den som i vrånghet går dubbla vägar, han faller på en av dem.

28:19b.PRO.028.019 Den som brukar sin åker får bröd till fyllest; men den som far efter fåfängliga ting får fattigdom till fyllest.

28:20b.PRO.028.020 En redlig man får mycken välsignelse; men den som fikar efter att varda rik, kan bliver icke ostraffad.

28:21b.PRO.028.021 Att hava anseende till personen är icke tillbörligt; men för ett stycke bröd gör sig mången till överträdare.

28:22b.PRO.028.022 Den missunnsamme ävlas efter ägodelar och förstår icke att brist skall komma över honom.

28:23b.PRO.028.023 Den som tillrättavisar en avfälling skall vinna ynnest, mer än den som gör sin tunga hal.

28:24b.PRO.028.024 Den som plundrar sin fader eller sin moder och säger: »Det är ingen synd», han är stallbroder till rövaren.

28:25b.PRO.028.025 Den som är lysten efter vinning uppväcker träta; men den som förtröstar på HERREN varder rikligen mättad.

28:26b.PRO.028.026 Den som förlitar sig på sitt förstånd, han är en dåre; men den som vandrar i vishet, han bliver hulpen.

28:27b.PRO.028.027 Den som giver åt den fattige, honom skall intet fattas; men den som tillsluter sina ögon drabbas av mycken förbannelse.

28:28b.PRO.028.028 När de ogudaktiga komma till makt, gömma sig människorna; men när de förgås, växa de rättfärdiga till.

29

29:1b.PRO.029.001 Den som får mycken tillrättavisning, men förbliver hårdnackad, han varder oförtänkt krossad utan räddning.

29:2b.PRO.029.002 När de rättfärdiga växa till, gläder sig folket, men när den ogudaktige kommer till välde, suckar folket.

29:3b.PRO.029.003 Den som älskar vishet gör sin fader glädje; men den som giver sig i sällskap med skökor förstör vad han äger.

29:4b.PRO.029.004 Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; men den som utpressar gärder, har fördärvar det.

29:5b.PRO.029.005 Den man som smickrar sin nästa han breder ut ett nät för han fötter.

29:6b.PRO.029.006 En ond människas överträdelse bliver henne en snara, men den rättfärdige får jubla och glädjas.

29:7b.PRO.029.007 Den rättfärdige vårdar sig om de armas sak, men den ogudaktige förstår intet.

29:8b.PRO.029.008 Bespottare uppvigla staden, men visa män stilla vreden.

29:9b.PRO.029.009 När en vis man vill gå till rätta med en oförnuftig man, då vredgas denne eller ler, och har ingen ro.

29:10b.PRO.029.010 De blodgiriga hata den som är ostrafflig, men de redliga söka skydda hans liv.

29:11b.PRO.029.011 Dåren släpper all sin vrede lös, men den vise stillar den till slut.

29:12b.PRO.029.012 Den furste som aktar på lögnaktigt tal, hans tjänare äro alla ogudaktiga.

29:13b.PRO.029.013 Den fattige och förtryckaren få leva jämte varandra; av HERREN få bådas ögon sitt ljus.

29:14b.PRO.029.014 Den konung som dömer de armas rätt. hans tron skall bestå evinnerligen.

29:15b.PRO.029.015 Ris och tillrättavisning giver vishet, men ett oupptuktat barn drager skam över sin moder.

29:16b.PRO.029.016 Där de ogudaktiga växa till, där växer överträdelsen till, men de rättfärdiga skola se deras fall med lust.

29:17b.PRO.029.017 Tukta din son, så skall han bliva dig till hugnad och giva ljuvlig spis åt din själ.

29:18b.PRO.029.018 Där profetia icke finnes, där bliver folket tygellöst; men säll är den som håller lagen.

29:19b.PRO.029.019 Med ord kan man icke tukta en tjänare ty om han än förstår, så rättar han sig icke därefter.

29:20b.PRO.029.020 Ser du en man som är snar till att tala, det är mer hopp om en dåre än om honom.

29:21b.PRO.029.021 Om någon är för efterlåten mot sin tjänare i hans ungdom, så visar denne honom på sistone förakt.

29:22b.PRO.029.022 En snarsticken man uppväcker träta, och den som lätt förtörnas begår ofta överträdelse.

29:23b.PRO.029.023 En människas högmod bliver henne till förödmjukelse, men den ödmjuke vinner ära.

29:24b.PRO.029.024 Den som skiftar rov med en tjuv hatar sitt eget liv; när han hör edsförpliktelsen, yppar han intet.

29:25b.PRO.029.025 Människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN, han varder beskyddad.

29:26b.PRO.029.026 Många söka en furstes ynnest, men av HERREN får var och en sin rätt.

29:27b.PRO.029.027 En orättfärdig man är en styggelse för de rättfärdiga, och den som vandrar i redlighet är en styggelse för den ogudaktige.

30

30:1b.PRO.030.001 Detta är Agurs, Jakes sons, ord och utsaga. Så talade den mannen till Itiel -- till Itiel och Ukal.

30:2b.PRO.030.002 Ja, jag är för oförnuftig för att kunna räknas såsom människa, jag har icke mänskligt förstånd;

30:3b.PRO.030.003 vishet har jag icke fått lära, så att jag äger kunskap om den Helige.

30:4b.PRO.030.004 Vem har stigit upp till himmelen och åter farit ned? Vem har samlat vinden i sina händer? Vem har knutit in vattnet i ett kläde? Vem har fastställt jordens alla gränser? Vad heter han, och vad heter hans son -- du vet ju det?

30:5b.PRO.030.005 Allt Guds tal är luttrat; han är en sköld för dem som taga sin tillflykt till honom.

30:6b.PRO.030.006 Lägg icke något till hans ord, på det att han icke må beslå dig med lögn.

30:7b.PRO.030.007 Om två ting beder jag dig, vägra mig dem icke, intill min död:

30:8b.PRO.030.008 Låt fåfänglighet och lögn vara fjärran ifrån mig; och giv mig icke fattigdom, ej heller rikedom, men låt mig få det bröd mig tillkommer.

30:9b.PRO.030.009 Jag kunde eljest, om jag bleve alltför matt, förneka dig, att jag sporde: »Vem är HERREN?» eller om jag bleve alltför fattig, kunde jag bliva en tjuv, ja, förgripa mig på min Guds namn.

30:10b.PRO.030.010 Förtala icke en tjänare inför hans herre; han kunde eljest förbanna dig, så att du stode där med skam.

30:11b.PRO.030.011 Ett släkte där man förbannar sin fader, och där man icke välsignar sin moder;

30:12b.PRO.030.012 ett släkte som tycker sig vara rent, fastän det icke har avtvått sin orenlighet;

30:13b.PRO.030.013 ett släkte -- huru stolta äro icke dess ögon, och huru fulla av högmod äro icke dess blickar!

30:14b.PRO.030.014 ett släkte vars tänder äro svärd, och vars kindtänder äro knivar, så att de äta ut de betryckta ur landet och de fattiga ur människornas krets!

30:15b.PRO.030.015 Blodigeln har två döttrar: »Giv hit, giv hit.» Tre finnas, som icke kunna mättas, ja, fyra, som aldrig säga: »Det är nog»:

30:16b.PRO.030.016 dödsriket och den ofruktsammas kved, jorden, som icke kan mättas med vatten, och elden, som aldrig säger: »Det är nog.»

30:17b.PRO.030.017 Den som bespottar sin fader och försmår att lyda sin moder hans öga skola korparna vid bäcken hacka ut, och örnens ungar skola äta upp det.

30:18b.PRO.030.018 Tre ting äro mig för underbara, ja, fyra finnas, som jag icke kan spåra:

30:19b.PRO.030.019 örnens väg under himmelen, ormens väg över klippan, skeppets väg mitt i havet och en mans väg hos en ung kvinna.

30:20b.PRO.030.020 Sådant är äktenskapsbryterskans sätt: hon njuter sig mätt och stryker sig så om munnen och säger: »Jag har intet orätt gjort.»

30:21b.PRO.030.021 Tre finnas, under vilka jorden darrar, ja, fyra, under vilka den ej kan uthärda:

30:22b.PRO.030.022 under en träl, när han bliver konung, och en dåre, när han får äta sig mätt,

30:23b.PRO.030.023 under en försmådd kvinna, när hon får man och en tjänstekvinna, när hon tränger undan sin fru.

30:24b.PRO.030.024 Fyra finnas, som äro små på jorden, och likväl är stor vishet dem beskärd:

30:25b.PRO.030.025 myrorna äro ett svagt folk, men de bereda om sommaren sin föda;

30:26b.PRO.030.026 klippdassarna äro ett folk med ringa kraft, men i klippan bygga de sig hus;

30:27b.PRO.030.027 gräshopporna hava ingen konung, men i härordning draga de alla ut;

30:28b.PRO.030.028 gecko-ödlan kan gripas med händerna, dock bor hon i konungapalatser.

30:29b.PRO.030.029 Tre finnas, som skrida ståtligt fram, ja, fyra, som hava en ståtlig gång:

30:30b.PRO.030.030 lejonet, hjälten bland djuren, som ej viker tillbaka för någon,

30:31b.PRO.030.031 en stridsrustad häst och en bock och en konung i spetsen för sin här.

30:32b.PRO.030.032 Om du har förhävt dig, evad det var dårskap eller det var medveten synd, så lägg handen på munnen.

30:33b.PRO.030.033 Ty såsom ost pressas ut ur mjölk, och såsom blod pressas ut ur näsan, så utpressas kiv ur vrede. ----

31

31:1b.PRO.031.001 Detta är konung Lemuels ord, vad hans moder sade, när hon förmanade honom:

31:2b.PRO.031.002 Hör, min son, ja, hör, du mitt livs son, hör, du mina löftens son.

31:3b.PRO.031.003 Giv icke din kraft åt kvinnor, vänd icke dina vägar till dem som äro konungars fördärv.

31:4b.PRO.031.004 Ej konungar tillkommer det, Lemoel, ej konungar tillkommer det att dricka vin ej furstar att fråga efter starka drycker.

31:5b.PRO.031.005 De kunde eljest under sitt drickande förgäta lagen och förvända rätten för alla eländets barn.

31:6b.PRO.031.006 Nej, åt den olycklige give man starka drycker och vin åt dem som hava en bedrövad själ.

31:7b.PRO.031.007 Må dessa dricka och förgäta sitt armod och höra upp att tänka på sin vedermöda.

31:8b.PRO.031.008 Upplåt din mun till förmån för den stumme och till att skaffa alla hjälplösa rätt.

31:9b.PRO.031.009 Ja, upplåt din mun och döm med rättvisa, och skaffa den betryckte och fattige rätt. ----

31:10b.PRO.031.010 En idog hustru, var finner man en sådan? Långt högre än pärlor står hon i pris.

31:11b.PRO.031.011 På henne förlitar sig hennes mans hjärta, och bärgning kommer icke att fattas honom.

31:12b.PRO.031.012 Hon gör honom vad ljuvt är och icke vad lett är, i alla sina levnadsdagar.

31:13b.PRO.031.013 Omsorg har hon om ull och lin och låter sina händer arbeta med lust.

31:14b.PRO.031.014 Hon är såsom en köpmans skepp, sitt förråd hämtar hon fjärran ifrån.

31:15b.PRO.031.015 Medan det ännu är natt, står hon upp och sätter fram mat åt sitt husfolk, åt tjänarinnorna deras bestämda del.

31:16b.PRO.031.016 Hon har planer på en åker, och hon skaffar sig den; av sina händers förvärv planterar hon en vingård.

31:17b.PRO.031.017 Hon omgjordar sina länder med kraft och lägger driftighet i sina armar.

31:18b.PRO.031.018 Så förmärker hon att hennes hushållning går väl; hennes lampa släckes icke ut om natten.

31:19b.PRO.031.019 Till spinnrocken griper hon med sina händer, och hennes fingrar fatta om sländan.

31:20b.PRO.031.020 För den betryckte öppnar hon sin hand och räcker ut sina armar mot den fattige.

31:21b.PRO.031.021 Av snötiden fruktar hon intet för sitt hus, ty hela hennes hus har kläder av scharlakan.

31:22b.PRO.031.022 Sköna täcken gör hon åt sig, hon har kläder av finaste linne och purpur.

31:23b.PRO.031.023 Hennes man är känd i stadens portar, där han sitter bland landets äldste.

31:24b.PRO.031.024 Fina linneskjortor gör hon och säljer dem, och bälten avyttrar hon till krämaren.

31:25b.PRO.031.025 Kraft och heder är hennes klädnad, och hon ler mot den dag som kommer.

31:26b.PRO.031.026 Sin mun upplåter hon med vishet, och har vänlig förmaning på sin tunga.

31:27b.PRO.031.027 Hon vakar över ordningen i sitt hus och äter ej i lättja sitt bröd.

31:28b.PRO.031.028 Hennes söner stå upp och prisa henne säll, hennes man likaså och förkunnar hennes lov:

31:29b.PRO.031.029 »Många idoga kvinnor hava funnits, men du, du övergår dem allasammans.»

31:30b.PRO.031.030 Skönhet är förgänglig och fägring en vindfläkt; men prisas må en hustru som fruktar HERREN.

31:31b.PRO.031.031 Må hon få njuta sina gärningars frukt; hennes verk skola prisa henne i portarna.