Psalms (Swedish)

1

1:1b.PSA.001.001 Säll är den man som icke vandrar i de ogudaktigas råd och icke träder in på syndares väg, ej heller sitter där bespottare sitta,

1:2b.PSA.001.002 utan har sin lust i HERRENS lag och tänker på hans lag både dag och natt.

1:3b.PSA.001.003 Han är såsom ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär sin frukt i sin tid, och vars löv icke vissna; och allt vad han gör, det lyckas väl.

1:4b.PSA.001.004 Icke så de ogudaktiga, utan de äro såsom agnar som vinden bortför.

1:5b.PSA.001.005 Därför skola de ogudaktiga icke bestå i domen, ej heller syndarna i de rättfärdigas församling.

1:6b.PSA.001.006 Ty HERREN känner de rättfärdigas väg, men de ogudaktigas väg förgås.

2

2:1b.PSA.002.001 Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

2:2b.PSA.002.002 Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

2:3b.PSA.002.003 »Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

2:4b.PSA.002.004 Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

2:5b.PSA.002.005 Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

2:6b.PSA.002.006 »Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

2:7b.PSA.002.007 Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

2:8b.PSA.002.008 Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

2:9b.PSA.002.009 Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

2:10b.PSA.002.010 Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

2:11b.PSA.002.011 Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

2:12b.PSA.002.012 Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.

3

3:1b.PSA.003.001 En psalm av David, när han flydde för sin son Absalom.

3:2b.PSA.003.002 HERRE, huru många äro icke mina ovänner! Ja, många resa sig upp mot mig.

3:3b.PSA.003.003 Många säga om mig: »Det finnes ingen frälsning för honom hos Gud.»

3:4b.PSA.003.004 Men du, HERRE, är en sköld för mig; du är min ära och den som upplyfter mitt huvud.

3:5b.PSA.003.005 Jag höjer min röst och ropar till HERREN, och han svarar mig från sitt heliga berg. Sela.

3:6b.PSA.003.006 Jag lade mig och somnade in; jag har åter vaknat upp, ty HERREN uppehåller mig.

3:7b.PSA.003.007 Jag fruktar icke för skaror av många tusen, som lägra sig mot mig runt omkring.

3:8b.PSA.003.008 Stå upp, HERRE, fräls mig, min Gud; ty du slår alla mina fiender på kinden, du krossar de ogudaktigas tänder.

3:9b.PSA.003.009 Hos HERREN är frälsningen; över ditt folk komme din välsignelse. Sela.

4

4:1b.PSA.004.001 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm av David.

4:2b.PSA.004.002 När jag ropar, så svara mig, du min rättfärdighets Gud, du som i trångmål skaffar mig rum; var mig nådig och hör min bön.

4:3b.PSA.004.003 I herrar, huru länge skall min ära vara vänd i smälek, huru länge skolen I älska fåfänglighet och fara efter lögn? Sela.

4:4b.PSA.004.004 Besinnen dock att HERREN har utvalt åt sig den fromme; HERREN hör, när jag ropar till honom.

4:5b.PSA.004.005 Vredgens, men synden icke; eftersinnen i edra hjärtan, på edra läger, och varen stilla. Sela.

4:6b.PSA.004.006 Offren rätta offer, och förtrösten på HERREN.

4:7b.PSA.004.007 Många säga: »Vem skall låta oss se det gott är?» Upplyft du över oss ditt ansiktes ljus, o HERRE.

4:8b.PSA.004.008 Du giver mig glädje i hjärtat, större än andras, när de få säd och vin i myckenhet.

4:9b.PSA.004.009 I frid vill jag lägga mig ned, och i frid skall jag somna in, ty du, HERRE, låter mig bo avskild och i trygghet.

5

5:1b.PSA.005.001 För sångmästaren, till Nehilót; en psalm av David.

5:2b.PSA.005.002 Lyssna till mina ord, HERRE; förnim min suckan.

5:3b.PSA.005.003 Akta på mitt klagorop, du min konung och min Gud; ty till dig vill jag ställa min bön.

5:4b.PSA.005.004 HERRE, bittida hör du nu min röst, bittida frambär jag mitt offer till dig och skådar efter dig.

5:5b.PSA.005.005 Ty du är icke en Gud som har behag till ogudaktighet; den som är ond får icke bo hos dig.

5:6b.PSA.005.006 De övermodiga bestå icke inför dina ögon; du hatar alla ogärningsmän.

5:7b.PSA.005.007 Du förgör dem som tala lögn; de blodgiriga och falska äro en styggelse för HERREN.

5:8b.PSA.005.008 Men jag får gå in i ditt hus, genom din stora nåd; jag får tillbedja i din fruktan, vänd mot ditt heliga tempel.

5:9b.PSA.005.009 HERRE, led mig genom din rättfärdighet, för mina förföljares skull; gör din väg jämn för mig.

5:10b.PSA.005.010 Ty i deras mun är intet visst, deras innersta är fördärv, en öppen grav är deras strupe, sin tunga göra de hal.

5:11b.PSA.005.011 Döm dem, o Gud; må de komma på fall med sina anslag. Driv bort dem för deras många överträdelsers skull, eftersom de äro gensträviga mot dig.

5:12b.PSA.005.012 Men låt alla dem glädjas, som taga sin tillflykt till dig; evinnerligen må de jubla, ty du beskärmar dem; i dig må de fröjda sig, som hava ditt namn kärt.

5:13b.PSA.005.013 Ty du, HERRE, välsignar den rättfärdige; du betäcker honom med nåd såsom med en sköld.

6

6:1b.PSA.006.001 För sångmästaren, med strängaspel, till Seminit; en psalm av David.

6:2b.PSA.006.002 HERRE, straffa mig icke i din vrede, och tukta mig icke i din förtörnelse.

6:3b.PSA.006.003 Var mig nådig, HERRE, ty jag försmäktar; hela mig, HERRE, ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.

6:4b.PSA.006.004 Ja, min själ är storligen förskräckt; ack HERRE, huru länge?

6:5b.PSA.006.005 Vänd åter, HERRE, rädda min själ, fräls mig för din nåds skull.

6:6b.PSA.006.006 Ty i döden tänker man icke på dig; vem tackar dig i dödsriket?

6:7b.PSA.006.007 Jag är så trött av suckande; var natt fuktar jag min säng och väter mitt läger med mina tårar.

6:8b.PSA.006.008 Av sorg är mitt öga förmörkat; det har åldrats för alla mina ovänners skull.

6:9b.PSA.006.009 Viken bort ifrån mig, alla I ogärningsmän; ty HERREN har hört min högljudda gråt.

6:10b.PSA.006.010 HERREN har hört min åkallan, min bön upptager HERREN.

6:11b.PSA.006.011 Alla mina fiender skola komma på skam och storligen förskräckas; de skola vika tillbaka och komma på skam med hast.

7

7:1b.PSA.007.001 En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus' ords skull.

7:2b.PSA.007.002 HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,

7:3b.PSA.007.003 så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.

7:4b.PSA.007.004 HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,

7:5b.PSA.007.005 har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,

7:6b.PSA.007.006 så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära i stoftet. Sela.

7:7b.PSA.007.007 Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.

7:8b.PSA.007.008 Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.

7:9b.PSA.007.009 HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.

7:10b.PSA.007.010 Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.

7:11b.PSA.007.011 Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.

7:12b.PSA.007.012 Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.

7:13b.PSA.007.013 Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;

7:14b.PSA.007.014 och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.

7:15b.PSA.007.015 Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.

7:16b.PSA.007.016 Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.

7:17b.PSA.007.017 Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.

7:18b.PSA.007.018 Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.

8

8:1b.PSA.008.001 För sångmästaren, till Gittít; en psalm av David.

8:2b.PSA.008.002 HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden, du som har satt ditt majestät på himmelen!

8:3b.PSA.008.003 Av barns och spenabarns mun har du upprättat en makt, för dina ovänners skull, till att nedslå fienden och den hämndgirige.

8:4b.PSA.008.004 När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett,

8:5b.PSA.008.005 vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom.

8:6b.PSA.008.006 Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom.

8:7b.PSA.008.007 Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter:

8:8b.PSA.008.008 får och oxar, allasammans, så ock vildmarkens djur,

8:9b.PSA.008.009 fåglarna under himmelen och fiskarna i havet, vad som vandrar havens vägar.

8:10b.PSA.008.010 HERRE, vår Herre, huru härligt är icke ditt namn över hela jorden!

9

9:1b.PSA.009.001 För sångmästaren, till Mutlabbén; en psalm av David.

9:2b.PSA.009.002 Jag vill tacka HERREN av allt mitt hjärta; jag vill förtälja alla dina under.

9:3b.PSA.009.003 Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste.

9:4b.PSA.009.004 Ty mina fiender vika tillbaka, de falla och förgås för ditt ansikte.

9:5b.PSA.009.005 Ja, du har utfört min rätt och min sak; du sitter på din tron såsom en rättfärdig domare.

9:6b.PSA.009.006 Du har näpst hedningarna och förgjort de ogudaktiga; deras namn har du utplånat för alltid och evinnerligen.

9:7b.PSA.009.007 Fienderna äro nedgjorda, utrotade för alltid; deras städer har du omstörtat, deras åminnelse har förgåtts.

9:8b.PSA.009.008 Men HERREN tronar evinnerligen, sin stol har han berett till doms;

9:9b.PSA.009.009 och han skall döma jordens krets med rättfärdighet, han skall skipa lag bland folken med rättvisa.

9:10b.PSA.009.010 Så vare då HERREN en borg för den förtryckte, en borg i nödens tider.

9:11b.PSA.009.011 Och må de som känna ditt namn förtrösta på dig; ty du övergiver icke dem som söka dig, HERRE.

9:12b.PSA.009.012 Lovsjungen HERREN, som bor i Sion, förkunnen bland folken hans gärningar.

9:13b.PSA.009.013 Ty han som utkräver blodskulder har kommit ihåg dem; han har icke förgätit de betrycktas klagorop.

9:14b.PSA.009.014 Var mig nådig, HERRE; se huru jag plågas av dem som hata mig, du som lyfter mig upp från dödens portar;

9:15b.PSA.009.015 på det att jag må förtälja allt ditt lov och i dottern Sions portar fröjda mig över din frälsning.

9:16b.PSA.009.016 Hedningarna hava sjunkit ned i den grav som de grävde; i det nät som de lade ut har deras fot blivit fångad.

9:17b.PSA.009.017 HERREN har gjort sig känd, han har hållit dom; han snärjer den ogudaktige i hans händers verk. Higgajón. Sela.

9:18b.PSA.009.018 DE ogudaktiga vika tillbaka, ned i dödsriket, alla hedningar, de som förgäta Gud.

9:19b.PSA.009.019 Ty icke för alltid skall den fattige vara förgäten, de betrycktas hopp skall ej varda om intet evinnerligen.

9:20b.PSA.009.020 Stå upp, HERRE; låt icke människor få överhanden, låt hedningarna bliva dömda inför ditt ansikte.

9:21b.PSA.009.021 Låt, o HERRE, förskräckelse komma över dem; må hedningarna förnimma att de äro människor. Sela.

10

10:1b.PSA.010.001 Varför, HERRE, står du så långt ifrån och fördöljer dig i nödens tider?

10:2b.PSA.010.002 Genom de ogudaktigas övermod måste den arme lida. Må de fångas i de ränker som de hava uttänkt!

10:3b.PSA.010.003 Ty den ogudaktige berömmer sig av sin själs lystnad, och den rovgirige talar förgripligt och föraktar HERREN.

10:4b.PSA.010.004 Den ogudaktige säger i sitt högmod: »Han frågar icke därefter.» »Det finnes ingen Gud», så äro alla hans tankar.

10:5b.PSA.010.005 Trygga äro alltid hans vägar, dina domar gå högt över hans blickar; alla sina ovänner räknar han för intet.

10:6b.PSA.010.006 Han säger i sitt hjärta: »Jag skall icke vackla, över mig skall i evighet ingen olycka komma.»

10:7b.PSA.010.007 Hans mun är full av förbannelse, av svek och förtryck; hans tunga gömmer olycka och fördärv.

10:8b.PSA.010.008 Han lägger sig i försåt vid gårdarna, i lönndom vill han dräpa den oskyldige; hans ögon lura på den olycklige.

10:9b.PSA.010.009 Han ligger i försåt på lönnligt ställe, såsom ett lejon i sitt snår, han ligger i försåt för att gripa den arme; han griper den arme, i det han drager honom in i sitt nät.

10:10b.PSA.010.010 Han trycker sig ned, han ligger på lur, och de olyckliga falla i hans klor.

10:11b.PSA.010.011 Han säger i sitt hjärta: »Gud förgäter det, han har dolt sitt ansikte, han ser det aldrig.»

10:12b.PSA.010.012 Stå upp, HERRE; Gud, upplyft din hand, förgät icke de arma.

10:13b.PSA.010.013 Varför skall den ogudaktige få förakta Gud och säga i sitt hjärta att du icke frågar därefter?

10:14b.PSA.010.014 Du har ju sett det, ty du giver akt på olycka och jämmer, för att taga det i din hand. Åt dig överlämnar den olycklige sin sak; du blev den faderlöses hjälpare.

10:15b.PSA.010.015 Bryt sönder den ogudaktiges arm, och hemsök de ondas ogudaktighet, så att du icke mer finner den.

10:16b.PSA.010.016 Ja, HERREN är konung alltid och evinnerligen; hedningarna utrotas ur hans land.

10:17b.PSA.010.017 De ödmjukas trängtan hör du, HERRE; du gör deras hjärtan ståndaktiga; du låter ditt öra giva akt

10:18b.PSA.010.018 för att skaffa den faderlöse och förtryckte rätt, så att människor, komna av jord, ej längre vålla skräck.

11

11:1b.PSA.011.001 För sångmästaren; av David. Till HERREN Har jag tagit min tillflykt. Huru kunnen I då säga till mig: »Flyn såsom fåglar till edert berg;

11:2b.PSA.011.002 ty se, de ogudaktiga spänna bågen, de hava lagt sin pil på strängen, för att i mörkret skjuta på de rättsinniga.

11:3b.PSA.011.003 När grundvalarna upprivas, vad kan då den rättfärdige uträtta?»

11:4b.PSA.011.004 HERREN är i sitt heliga tempel, HERRENS tron är i himmelen; hans ögon skåda, hans blickar pröva människors barn.

11:5b.PSA.011.005 HERREN prövar den rättfärdige; men den ogudaktige och den som älskar våld, dem hatar hans själ.

11:6b.PSA.011.006 Han skall låta ljungeldssnaror regna över de ogudaktiga; eld och svavel och glödande vind, det är den kalk som bliver dem beskärd.

11:7b.PSA.011.007 Ty HERREN är rättfärdig, han älskar rättfärdigheten; de redliga skola skåda hans ansikte.

12

12:1b.PSA.012.001 För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.

12:2b.PSA.012.002 Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.

12:3b.PSA.012.003 De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.

12:4b.PSA.012.004 HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,

12:5b.PSA.012.005 dem som säga: »Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?»

12:6b.PSA.012.006 »Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp», säger HERREN; »jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.»

12:7b.PSA.012.007 HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.

12:8b.PSA.012.008 Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.

12:9b.PSA.012.009 Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.

13

13:1b.PSA.013.001 För sångmästaren; en psalm av David.

13:2b.PSA.013.002 Huru länge, HERRE; skall du så alldeles förgäta mig? Huru länge skall du fördölja ditt ansikte för mig?

13:3b.PSA.013.003 Huru länge skall jag bekymras i min själ och ängslas i mitt hjärta dagligen? Huru länge skall min fiende förhäva sig över mig?

13:4b.PSA.013.004 Skåda ned, svara mig, HERRE, min Gud; upplys mina ögon, så att jag icke somnar in i döden;

13:5b.PSA.013.005 på det att min fiende icke må säga: »Jag blev honom övermäktig», och på att mina ovänner ej må fröjda sig, när jag vacklar.

13:6b.PSA.013.006 Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta fröjde sig över din frälsning. Jag vill sjunga till HERRENS ära, ty han har gjort väl mot mig.

14

14:1b.PSA.014.001 För sångmästaren; av David. Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

14:2b.PSA.014.002 HERREN skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

14:3b.PSA.014.003 Nej, alla äro de avfälliga, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

14:4b.PSA.014.004 Hava de då intet fått förnimma, alla dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla HERREN?

14:5b.PSA.014.005 Jo, där överföll dem förskräckelse -- ty Gud är hos de rättfärdigas släkte.

14:6b.PSA.014.006 Den betrycktes rådslag mån I söka bringa på skam, HERREN är ju ändå hans tillflykt.

14:7b.PSA.014.007 Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När HERREN vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.

15

15:1b.PSA.015.001 En psalm av David. HERRE, vem får bo i din hydda? Vem får dväljas på ditt heliga berg?

15:2b.PSA.015.002 Den som vandrar ostraffligt och gör vad rätt är och talar sanning av hjärtat;

15:3b.PSA.015.003 den som icke bär förtal på sin tunga, den som icke gör sin broder något ont och icke drager smälek över sin nästa;

15:4b.PSA.015.004 den som aktar den förkastlige för intet, men ärar dem som frukta HERREN; den som svär sig till skada, men ej bryter sin ed;

15:5b.PSA.015.005 den som icke driver ocker med sina penningar och icke tager mutor för att fälla den oskyldige. Den som så handlar, han skall icke vackla till evig tid.

16

16:1b.PSA.016.001 En sång av David. Bevara mig, Gud, ty jag tager min tillflykt till dig.

16:2b.PSA.016.002 Jag säger till HERREN: »Du är ju Herren; för mig finnes intet gott utom dig;

16:3b.PSA.016.003 de heliga som finnas i landet, de äro de härliga till vilka jag har allt mitt behag.»

16:4b.PSA.016.004 Men de som taga sig en annan gud, de hava stora vedermödor; jag vill icke offra deras drickoffer av blod eller taga deras namn på mina läppar.

16:5b.PSA.016.005 HERREN är min beskärda del och bägare; du är den som uppehåller min arvedel.

16:6b.PSA.016.006 En lott har tillfallit mig i det ljuvliga, ja, ett arv som behagar mig väl.

16:7b.PSA.016.007 Jag vill lova HERREN, ty han giver mig råd; ännu om natten manar mig mitt innersta.

16:8b.PSA.016.008 Jag har haft HERREN för mina ögon alltid; ja, han är på min högra sida, jag skall icke vackla.

16:9b.PSA.016.009 Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min ära fröjdar sig; jämväl min kropp får bo i trygghet.

16:10b.PSA.016.010 Ty du skall icke lämna min själ åt dödsriket, du skall icke låta din fromme få se graven.

16:11b.PSA.016.011 Du skall kungöra mig livets väg; inför ditt ansikte är glädje till fyllest, ljuvlighet i din högra hand evinnerligen.

17

17:1b.PSA.017.001 En bön av David. Hör, o HERRE, en rättfärdig sak, akta på mitt rop, lyssna till min bön; den kommer icke ifrån falska läppar.

17:2b.PSA.017.002 Av dig må jag få min rätt; dina ögon må skåda vad rättvist är.

17:3b.PSA.017.003 Du prövar mitt hjärta, du utrannsakar mig, men du finner intet; ingen ond tanke går ut ur min mun.

17:4b.PSA.017.004 Efter dina läppars ord, och vad människor än må göra, tager jag mig till vara för våldsverkares stigar.

17:5b.PSA.017.005 Mina steg hålla sig stadigt på dina vägar, mina fötter vackla icke.

17:6b.PSA.017.006 Så åkallar jag nu dig, ty du, Gud, skall svara mig; böj ditt öra till mig, hör mitt tal.

17:7b.PSA.017.007 Bevisa din underbara nåd, du som frälsar undan motståndarna dem som taga sin tillflykt till din högra hand.

17:8b.PSA.017.008 Bevara mig såsom en ögonsten, beskärma mig under dina vingars skugga

17:9b.PSA.017.009 för de ogudaktiga, som vilja fördärva mig, för mina dödsfiender, som omringa mig.

17:10b.PSA.017.010 Sitt hjärta förstocka de; med sin mun tala de stora ord.

17:11b.PSA.017.011 Nu äro de omkring mig, var vi gå, deras ögon speja efter huru de skola böja mig till jorden.

17:12b.PSA.017.012 Ja, denne är lik ett lejon som längtar efter rov, lik ett ungt lejon som ligger i försåt.

17:13b.PSA.017.013 Stå upp, HERRE; träd emot honom, slå honom ned, rädda med ditt svärd min själ från den ogudaktige,

17:14b.PSA.017.014 ja, med din hand, från människorna, HERRE, från denna världens människor, som hava sin del i detta livet, och vilkas buk du fyller med dina håvor, som hava söner i mängd och lämna sitt överflöd åt sina barn.

17:15b.PSA.017.015 Men jag skall skåda ditt ansikte i rättfärdighet; när jag uppvaknar, vill jag mätta mig av din åsyn.

18

18:1b.PSA.018.001 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David, som talade till HERREN denna sångs ord, när HERREN hade räddat honom från alla hans fienders hand och ur Sauls våld.

18:2b.PSA.018.002 Han sade: Hjärtligen kär har jag dig, HERRE, min starkhet,

18:3b.PSA.018.003 HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn.

18:4b.PSA.018.004 HERREN, den högtlovade, åkallar jag, och från mina fiender bliver jag frälst.

18:5b.PSA.018.005 Dödens band omvärvde mig, och fördärvets strömmar förskräckte mig.

18:6b.PSA.018.006 Dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.

18:7b.PSA.018.007 Men jag åkallade HERREN i min nöd och ropade till min Gud. Han hörde från sin himmelska boning min röst, och mitt rop inför honom kom till hans öron.

18:8b.PSA.018.008 Då skalv jorden och bävade, och bergens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptänd.

18:9b.PSA.018.009 Rök steg upp från hans näsa och förtärande eld från hans mun; eldsglöd ljungade från honom.

18:10b.PSA.018.010 Och han sänkte himmelen och for ned, och töcken var under hans fötter.

18:11b.PSA.018.011 Han for på keruben och flög, han svävade på vindens vingar.

18:12b.PSA.018.012 Han gjorde mörker till sitt täckelse, till en hydda som omslöt honom; mörka vatten, tjocka moln.

18:13b.PSA.018.013 Av glansen framför honom veko molnen undan; hagel föll, och eldsglöd for ned.

18:14b.PSA.018.014 Och HERREN dundrade i himmelen, den Högste lät höra sin röst; hagel föll, och eldsglöd for ned.

18:15b.PSA.018.015 Han sköt sina pilar och förskingrade dem, ljungeldar i mängd och förvirrade dem.

18:16b.PSA.018.016 Vattnens bäddar kommo i dagen, och jordens grundvalar blottades, för din näpst, o HERRE, för din vredes stormvind.

18:17b.PSA.018.017 Han räckte ut sin hand från höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.

18:18b.PSA.018.018 Han räddade mig från min starke fiende och från mina ovänner, ty de voro mig övermäktiga.

18:19b.PSA.018.019 De överföllo mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.

18:20b.PSA.018.020 Han förde mig ut på rymlig plats; han räddade mig, ty han hade behag till mig.

18:21b.PSA.018.021 HERREN lönar mig efter min rättfärdighet; efter mina händers renhet vedergäller han mig.

18:22b.PSA.018.022 Ty jag höll mig på HERRENS vägar och avföll icke från min Gud i ogudaktighet;

18:23b.PSA.018.023 nej, alla hans rätter hade jag för ögonen, och hans stadgar lät jag icke vika ifrån mig.

18:24b.PSA.018.024 Så var jag ostrafflig inför honom och tog mig till vara för missgärning.

18:25b.PSA.018.025 Därför vedergällde mig HERREN efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.

18:26b.PSA.018.026 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig man bevisar du dig ostrafflig.

18:27b.PSA.018.027 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrånge bevisar du dig avog.

18:28b.PSA.018.028 Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.

18:29b.PSA.018.029 Ja, du låter min lampa brinna klart; HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljuset.

18:30b.PSA.018.030 Ja, med dig kan jag nedslå härskaror, och med min Gud stormar jag murar.

18:31b.PSA.018.031 Guds väg är ostrafflig; HERRENS tal är luttrat. En sköld är han för alla som taga sin tillflykt till honom.

18:32b.PSA.018.032 Ty vem är Gud förutom HERREN, och vem är en klippa utom vår Gud?

18:33b.PSA.018.033 Gud, du som omgjordade mig med kraft och lät min väg vara lyckosam,

18:34b.PSA.018.034 du som gjorde mina fötter såsom hindens och ställde mig på mina höjder,

18:35b.PSA.018.035 du som lärde mina händer att strida och mina armar att spänna kopparbågen!

18:36b.PSA.018.036 Du gav mig din frälsnings sköld, och din högra hand stödde mig, och ditt saktmod gjorde mig stor;

18:37b.PSA.018.037 du skaffade rum för mina steg, där jag gick, och mina fötter vacklade icke.

18:38b.PSA.018.038 Jag förföljde mina fiender och hann upp dem; jag vände icke tillbaka, förrän jag hade gjort ände på dem.

18:39b.PSA.018.039 Jag slog dem, så att de icke mer kunde resa sig; de föllo under mina fötter.

18:40b.PSA.018.040 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motståndare under mig.

18:41b.PSA.018.041 Mina fiender drev du på flykten för mig, och dem som hatade mig förgjorde jag.

18:42b.PSA.018.042 De ropade, men det fanns ingen som frälste; till HERREN, men han svarade dem icke.

18:43b.PSA.018.043 Och jag stötte dem sönder till stoft för vinden, jag kastade ut dem såsom orenlighet på gatan.

18:44b.PSA.018.044 Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kände blevo mina tjänare.

18:45b.PSA.018.045 Vid blotta ryktet hörsammade de mig; främlingar visade mig underdånighet.

18:46b.PSA.018.046 Ja, främlingarnas mod vissnade bort; med bävan övergåvo de sina borgar.

18:47b.PSA.018.047 HERREN lever! Lovad vare min klippa, och upphöjd vare min frälsnings Gud!

18:48b.PSA.018.048 Gud, som har givit mig hämnd och tvingat folken under mig;

18:49b.PSA.018.049 du som har befriat mig från mina fiender och upphöjt mig över mina motståndare, räddat mig från våldets man!

18:50b.PSA.018.050 Fördenskull vill jag tacka dig bland hedningarna, HERRE, och lovsjunga ditt namn.

18:51b.PSA.018.051 Ty du giver din konung stor seger och gör nåd mot din smorde, mot David och hans säd till evig tid.

19

19:1b.PSA.019.001 För sångmästaren; en psalm av David.

19:2b.PSA.019.002 Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk;

19:3b.PSA.019.003 den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra;

19:4b.PSA.019.004 det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres.

19:5b.PSA.019.005 De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem;

19:6b.PSA.019.006 och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana.

19:7b.PSA.019.007 Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta.

19:8b.PSA.019.008 HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.

19:9b.PSA.019.009 HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.

19:10b.PSA.019.010 HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.

19:11b.PSA.019.011 De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung.

19:12b.PSA.019.012 Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön.

19:13b.PSA.019.013 Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.

19:14b.PSA.019.014 Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse.

19:15b.PSA.019.015 Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.

20

20:1b.PSA.020.001 För sångmästaren; en psalm av David.

20:2b.PSA.020.002 HERREN bönhöre dig på nödens dag, Jakobs Guds namn beskydde dig.

20:3b.PSA.020.003 Han sände dig hjälp från helgedomen, och stödje dig från Sion.

20:4b.PSA.020.004 Han tänke på alla dina spisoffer och upptage med välbehag ditt brännoffer. Sela.

20:5b.PSA.020.005 Han give dig vad ditt hjärta begär och fullborde alla dina rådslag.

20:6b.PSA.020.006 Må vi få jubla över din seger och i vår Guds namn resa upp baneret; HERREN uppfylle alla dina böner.

20:7b.PSA.020.007 Nu vet jag att HERREN giver seger åt sin smorde; han svarar honom från sin heliga himmel, genom väldiga gärningar giver hans högra hand seger.

20:8b.PSA.020.008 De andra prisa vagnar, de prisa hästar, men vi prisa HERRENS, vår Guds, namn.

20:9b.PSA.020.009 De sjunka ned och falla, men vi resa oss upp och bliva beståndande.

20:10b.PSA.020.010 HERRE, giv seger; ja, konungen svare oss på den tid då vi ropa.

21

21:1b.PSA.021.001 För sångmästaren; en psalm av David.

21:2b.PSA.021.002 HERRE, över din makt gläder sig konungen; huru fröjdas han icke högeligen över din seger!

21:3b.PSA.021.003 Vad hans hjärta önskar har du givit honom, och hans läppars begäran har du icke vägrat honom. Sela.

21:4b.PSA.021.004 Ty du kommer honom till mötes med välsignelser av vad gott är; du sätter på hans huvud en gyllene krona.

21:5b.PSA.021.005 Han bad dig om liv, och du gav honom det, ett långt liv alltid och evinnerligen.

21:6b.PSA.021.006 Stor är hans ära genom din seger; majestät och härlighet beskär du honom.

21:7b.PSA.021.007 Ja, du låter honom bliva till välsignelse evinnerligen; du fröjdar honom med glädje inför ditt ansikte.

21:8b.PSA.021.008 Ty konungen förtröstar på HERREN, och genom den Högstes nåd skall han icke vackla.

21:9b.PSA.021.009 Din hand skall nå alla dina fiender; din högra hand skall träffa dem som hata dig.

21:10b.PSA.021.010 Du skall låta dem känna det såsom i en glödande ugn, när du låter se ditt ansikte. HERREN skall fördärva dem i sin vrede; eld skall förtära dem.

21:11b.PSA.021.011 Deras livsfrukt skall du utrota från jorden och deras avkomma från människors barn.

21:12b.PSA.021.012 Ty de ville draga ont över dig; de tänkte ut ränker, men de förmå intet.

21:13b.PSA.021.013 Nej, du skall driva dem tillbaka; med din båge skall du sikta mot deras anleten.

21:14b.PSA.021.014 Upphöjd vare du, HERREN, i din makt; vi vilja besjunga och lovsäga din hjältekraft.

22

22:1b.PSA.022.001 För sångmästaren, efter »Morgonrodnadens hind»; en psalm av David.

22:2b.PSA.022.002 Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.

22:3b.PSA.022.003 Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.

22:4b.PSA.022.004 Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.

22:5b.PSA.022.005 På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.

22:6b.PSA.022.006 Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.

22:7b.PSA.022.007 Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.

22:8b.PSA.022.008 Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:

22:9b.PSA.022.009 »Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.»

22:10b.PSA.022.010 Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.

22:11b.PSA.022.011 På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.

22:12b.PSA.022.012 Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.

22:13b.PSA.022.013 Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.

22:14b.PSA.022.014 Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.

22:15b.PSA.022.015 Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.

22:16b.PSA.022.016 Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.

22:17b.PSA.022.017 Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.

22:18b.PSA.022.018 Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.

22:19b.PSA.022.019 De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.

22:20b.PSA.022.020 Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.

22:21b.PSA.022.021 Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.

22:22b.PSA.022.022 Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.

22:23b.PSA.022.023 Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:

22:24b.PSA.022.024 I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.

22:25b.PSA.022.025 Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.

22:26b.PSA.022.026 Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.

22:27b.PSA.022.027 De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.

22:28b.PSA.022.028 Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.

22:29b.PSA.022.029 Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.

22:30b.PSA.022.030 Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.

22:31b.PSA.022.031 Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.

22:32b.PSA.022.032 Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.

23

23:1b.PSA.023.001 En psalm av David. HERREN är min herde, mig skall intet fattas,

23:2b.PSA.023.002 han låter mig vila på gröna ängar; han för mig till vatten där jag finner ro,

23:3b.PSA.023.003 han vederkvicker min själ; han leder mig på rätta vägar, för sitt namns skull.

23:4b.PSA.023.004 Om jag ock vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig; din käpp och stav, de trösta mig.

23:5b.PSA.023.005 Du bereder för mig ett bord i mina ovänners åsyn; du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

23:6b.PSA.023.006 Godhet allenast och nåd skola följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i HERRENS hus, evinnerligen.

24

24:1b.PSA.024.001 Av David; en psalm. Jorden är HERRENS och allt vad därpå är, jordens krets och de som bo därpå.

24:2b.PSA.024.002 Ty han är den som har lagt hennes grund på haven, den som på strömmarna har berett henne fäste.

24:3b.PSA.024.003 Vem får gå upp på HERRENS berg, och vem får träda in i hans helgedom?

24:4b.PSA.024.004 Den som har oskyldiga händer och rent hjärta, den som icke vänder sin själ till lögn och den som icke svär falskt.

24:5b.PSA.024.005 Han skall undfå välsignelse av HERREN och rättfärdighet av sin frälsnings Gud.

24:6b.PSA.024.006 Sådant är det släkte som frågar efter honom; de som söka ditt ansikte, de äro Jakobs barn. Sela.

24:7b.PSA.024.007 Höjen, I portar, edra huvuden, höjen eder, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.

24:8b.PSA.024.008 Vem är då ärans konung? Det är HERREN, stark och väldig, HERREN, väldig i strid.

24:9b.PSA.024.009 Höjen, I portar, edra huvuden, höjen dem, I eviga dörrar, för att ärans konung må draga därin.

24:10b.PSA.024.010 Vem är då denne ärans konung? Det är HERREN Sebaot; han är ärans konung. Sela.

25

25:1b.PSA.025.001 Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.

25:2b.PSA.025.002 Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.

25:3b.PSA.025.003 Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.

25:4b.PSA.025.004 HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.

25:5b.PSA.025.005 Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.

25:6b.PSA.025.006 Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.

25:7b.PSA.025.007 Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.

25:8b.PSA.025.008 HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.

25:9b.PSA.025.009 Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.

25:10b.PSA.025.010 Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.

25:11b.PSA.025.011 För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.

25:12b.PSA.025.012 Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.

25:13b.PSA.025.013 Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.

25:14b.PSA.025.014 HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.

25:15b.PSA.025.015 Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.

25:16b.PSA.025.016 Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.

25:17b.PSA.025.017 Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.

25:18b.PSA.025.018 Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.

25:19b.PSA.025.019 Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.

25:20b.PSA.025.020 Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.

25:21b.PSA.025.021 Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.

25:22b.PSA.025.022 Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.

26

26:1b.PSA.026.001 Av David. Skaffa mig rätt, HERRE, ty jag vandrar i ostrafflighet, och jag förtröstar på HERREN utan att vackla.

26:2b.PSA.026.002 Pröva mig, HERRE, och försök mig; rannsaka mina njurar och mitt hjärta.

26:3b.PSA.026.003 Ty din nåd är inför mina ögon, och jag vandrar i din sanning.

26:4b.PSA.026.004 Jag sitter icke hos lögnens män, och med hycklare har jag icke min umgängelse.

26:5b.PSA.026.005 Jag hatar de ondas församling, och hos de ogudaktiga sitter jag icke.

26:6b.PSA.026.006 Jag tvår mina händer i oskuld, och kring ditt altare, HERRE, vill jag vandra,

26:7b.PSA.026.007 för att höja min röst till tacksägelse och förtälja alla dina under.

26:8b.PSA.026.008 HERRE, jag har din boning kär och den plats där din härlighet bor.

26:9b.PSA.026.009 Ryck icke min själ bort med syndare, icke mitt liv med de blodgiriga,

26:10b.PSA.026.010 i vilkas händer är skändlighet, och vilkas högra hand är full av mutor.

26:11b.PSA.026.011 Jag vandrar ju i ostrafflighet; förlossa mig och var mig nådig.

26:12b.PSA.026.012 Ja, min fot står på jämn mark; i församlingarna skall jag lova HERREN.

27

27:1b.PSA.027.001 Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?

27:2b.PSA.027.002 När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender.

27:3b.PSA.027.003 Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.

27:4b.PSA.027.004 Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.

27:5b.PSA.027.005 Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.

27:6b.PSA.027.006 Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.

27:7b.PSA.027.007 Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.

27:8b.PSA.027.008 Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: »Söken mitt ansikte.» Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;

27:9b.PSA.027.009 fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.

27:10b.PSA.027.010 Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.

27:11b.PSA.027.011 Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull.

27:12b.PSA.027.012 Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.

27:13b.PSA.027.013 Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land.

27:14b.PSA.027.014 Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.

28

28:1b.PSA.028.001 Av David. Till dig, HERRE, ropar jag; min klippa, var icke stum mot mig. Ja, var icke tyst mot mig, så att jag bliver lik dem som fara ned i graven.

28:2b.PSA.028.002 Hör mina böners ljud, när jag ropar till dig, när jag upplyfter mina händer mot det allraheligaste i din helgedom.

28:3b.PSA.028.003 Tag mig icke bort med de ogudaktiga och med ogärningsmännen, som tala vänligt med sin nästa men hava ondska i sina hjärtan.

28:4b.PSA.028.004 Giv dem efter deras gärningar och efter deras onda väsende, giv dem efter deras händers verk, vedergäll dem vad de hava gjort.

28:5b.PSA.028.005 Ty de akta icke på HERRENS gärningar, icke på hans händer verk; därför skall han slå dem ned och ej mer bygga upp dem.

28:6b.PSA.028.006 Lovad vare HERREN, ty han har hört mina böners ljud!

28:7b.PSA.028.007 HERREN är min starkhet och min sköld; på honom förtröstade mitt hjärta. Och jag vart hulpen, därför fröjdar sig mitt hjärta, och med min sång vill jag tacka honom.

28:8b.PSA.028.008 HERREN är sitt folks starkhet, och ett frälsningens värn är han för sin smorde.

28:9b.PSA.028.009 Fräls ditt folk och välsigna din arvedel, och var deras herde och bär dem till evig tid.

29

29:1b.PSA.029.001 En psalm av David. Given åt HERREN, I Guds sönder, given åt HERREN ära och makt;

29:2b.PSA.029.002 given åt HERREN hans namns ära, tillbedjen HERREN i helig skrud.

29:3b.PSA.029.003 HERRENS röst går ovan vattnen; Gud, den härlige, dundrar, ja, HERREN, ovan de stora vattnen.

29:4b.PSA.029.004 HERRENS röst ljuder med makt, HERRENS röst ljuder härligt.

29:5b.PSA.029.005 HERRENS röst bräcker cedrar, HERREN bräcker Libanons cedrar.

29:6b.PSA.029.006 Han kommer dem att hoppa likasom kalvar, Libanon och Sirjon såsom unga vildoxar.

29:7b.PSA.029.007 HERRENS röst sprider ljungeldslågor.

29:8b.PSA.029.008 HERRENS röst kommer öknen att bäva, HERREN kommer Kades' öken att bäva.

29:9b.PSA.029.009 HERRENS röst bringar hindarna att föda; skogarnas klädnad rycker den bort. I hans himmelska boning förkunnar allting hans ära.

29:10b.PSA.029.010 HERREN på sin tron bjöd floden komma, och HERREN tronar såsom konung evinnerligen.

29:11b.PSA.029.011 HERREN skall giva makt åt sitt folk, HERREN skall välsigna sitt folk med frid.

30

30:1b.PSA.030.001 En psalm, en sång av David, vid templets invigning.

30:2b.PSA.030.002 Jag vill upphöja dig, HERRE, ty du har dragit mig ur djupet, du har icke låtit mina fiender glädja sig över mig.

30:3b.PSA.030.003 HERRE, min Gud, jag ropade till dig, och du helade mig.

30:4b.PSA.030.004 HERRE, du förde min själ upp ur dödsriket, du tog mig levande ut från dem som foro ned i graven.

30:5b.PSA.030.005 Lovsjungen HERREN, I hans fromme, och prisen hans heliga namn.

30:6b.PSA.030.006 Ty ett ögonblick varar hans vrede, men hela livet hans nåd; om aftonen gästar gråt, men om morgonen kommer jubel.

30:7b.PSA.030.007 Jag sade, när det gick mig väl: »Jag skall aldrig vackla.»

30:8b.PSA.030.008 HERRE, i din nåd hade du gjort mitt berg starkt; men du fördolde ditt ansikte, då förskräcktes jag.

30:9b.PSA.030.009 Till dig, HERRE, ropade jag, och till Herren bad jag:

30:10b.PSA.030.010 »Vad vinning har du av mitt blod, eller därav att jag far ned i graven? Kan stoftet tacka dig, kan det förkunna din trofasthet?

30:11b.PSA.030.011 Hör, o HERRE, och var mig nådig; HERRE, var min hjälpare.»

30:12b.PSA.030.012 Då förvandlade du min klagan i fröjdesprång; du klädde av mig sorgens dräkt och omgjordade mig med glädje.

30:13b.PSA.030.013 Därför skall min ära lovsjunga dig, utan att tystna; HERRE, min Gud, jag vill tacka dig evinnerligen.

31

31:1b.PSA.031.001 För sångmästaren; en psalm av David.

31:2b.PSA.031.002 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam, befria mig genom din rättfärdighet.

31:3b.PSA.031.003 Böj ditt öra till mig, rädda mig snarligen; var mig en fast klippa, en bort till min frälsning.

31:4b.PSA.031.004 Ty du är mitt bergfäste och min bort, och du skall, för ditt namns skull, leda och föra mig.

31:5b.PSA.031.005 Du skall draga mig ur det nät som de lade ut för mig; ty du är mitt värn.

31:6b.PSA.031.006 I din hand befaller jag min ande; du förlossar mig, HERRE, du trofaste Gud.

31:7b.PSA.031.007 Jag hatar dem som hålla sig till fåfängliga avgudar, men jag förtröstar på HERREN.

31:8b.PSA.031.008 Jag vill fröjda mig och vara glad över din nåd, att du ser till mitt lidande, att du låter dig vårda om min själ i nöden

31:9b.PSA.031.009 och icke överlämnar mig i fiendens hand, utan ställer mina fötter på rymlig plats.

31:10b.PSA.031.010 Var mig nådig, HERRE, ty jag är i nöd; av sorg är mitt öga förmörkat, ja, min själ såväl som min kropp.

31:11b.PSA.031.011 Ty mitt liv har försvunnit i bedrövelse och mina år i suckan; min kraft är bruten genom min missgärning, och benen i min kropp äro maktlösa.

31:12b.PSA.031.012 För alla mina ovänners skull har jag blivit till smälek, ja, till stor smälek för mina grannar och till skräck för mina förtrogna; de som se mig på gatan fly undan för mig.

31:13b.PSA.031.013 Jag är bortglömd ur hjärtat, såsom vore jag död; jag har blivit såsom ett sönderslaget kärl.

31:14b.PSA.031.014 Ty jag hör mig förtalas av många; skräck från alla sidor! De rådslå med varandra mot mig och stämpla för att taga mitt liv.

31:15b.PSA.031.015 Men jag förtröstar på dig, HERRE; jag säger: »Du är min Gud.»

31:16b.PSA.031.016 Min tid står i dina händer; rädda mig från mina fienders hand och mina förföljare.

31:17b.PSA.031.017 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare; fräls mig genom din nåd.

31:18b.PSA.031.018 HERRE, låt mig icke komma på skam, ty jag åkallar dig; låt de ogudaktiga komma på skam och varda tystade i dödsriket.

31:19b.PSA.031.019 Må lögnaktiga läppar förstummas, de som tala vad fräckt är mot den rättfärdige, med högmod och förakt.

31:20b.PSA.031.020 Huru stor är icke din godhet, den du förvarar åt dem som frukta dig, och den du bevisar inför människors barn mot dem som taga sin tillflykt till dig!

31:21b.PSA.031.021 Du beskärmar dem i ditt ansiktes beskärm mot människors sammangaddning; du döljer dem i din hydda mot tungors angrepp.

31:22b.PSA.031.022 Lovad vare HERREN, ty han har bevisat mig sin underbara nåd genom att beskära mig en fast stad!

31:23b.PSA.031.023 Ty väl sade jag i min ångest: »Jag är bortdriven från dina ögon.» Likväl hörde du mina böners ljud, när jag ropade till dig.

31:24b.PSA.031.024 Älsken HERREN, alla I hans fromme. HERREN bevarar de trogna, men han vedergäller i fullt mått den som över högmod.

31:25b.PSA.031.025 Varen frimodiga och oförfärade i edra hjärtan, alla I som sätten edert hopp till HERREN.

32

32:1b.PSA.032.001 Av David; en sång. Säll är den vilkens överträdelse är förlåten, vilkens synd är överskyld.

32:2b.PSA.032.002 Säll är den människa som HERREN icke tillräknar missgärning, och i vilkens ande icke är något svek.

32:3b.PSA.032.003 Så länge jag teg, försmäktade mina ben vid min ständiga klagan.

32:4b.PSA.032.004 Ty dag och natt var din hand tung över mig; min livssaft förtorkades såsom av sommarhetta. Sela.

32:5b.PSA.032.005 Då uppenbarade jag min synd för dig och överskylde icke min missgärning. Jag sade: »Jag vill bekänna för HERREN mina överträdelser»; då förlät du mig min synds missgärning. Sela.

32:6b.PSA.032.006 Därför skola alla fromma bedja till dig på den tid då du är att finna; sannerligen, om ock stora vattenfloder komma, skola de icke nå till dem.

32:7b.PSA.032.007 Du är mitt beskärm, för nöd bevarar du mig; med räddningens jubel omgiver du mig. Sela.

32:8b.PSA.032.008 Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra; jag vill giva dig råd och låta mitt öga vaka över dig.

32:9b.PSA.032.009 Varen icke såsom hästar och mulåsnor utan förstånd, på vilka man lägger töm och betsel för att tämja dem, eljest får man dem ej fram.

32:10b.PSA.032.010 Den ogudaktige har många plågor; men den som förtröstar på HERREN, honom omgiver han med nåd.

32:11b.PSA.032.011 Varen glada i HERREN och fröjden eder, I rättfärdige, och jublen, alla I rättsinnige.

33

33:1b.PSA.033.001 Jublen i HERREN, I rättfärdige; lovsång höves de redliga.

33:2b.PSA.033.002 Tacken HERREN på harpa, lovsjungen honom till tiosträngad psaltare.

33:3b.PSA.033.003 Sjungen honom en ny sång, spelen skönt med jubelklang.

33:4b.PSA.033.004 Ty HERRENS ord är rätt, och allt vad han gör är gjort i trofasthet.

33:5b.PSA.033.005 Han älskar rättfärdighet och rätt; jorden är full av HERRENS nåd.

33:6b.PSA.033.006 Himmelen är gjord genom HERRENS ord och all dess här genom hans muns anda.

33:7b.PSA.033.007 Han samlar havets vatten såsom i en hög; han lägger djupen i deras förvaringsrum.

33:8b.PSA.033.008 Hela jorden frukte HERREN; för honom bäve alla som bo på jordens krets.

33:9b.PSA.033.009 Ty han sade, och det vart; han bjöd, och det stod där.

33:10b.PSA.033.010 HERREN gjorde hedningarnas råd om intet, han lät folkens tankar komma på skam.

33:11b.PSA.033.011 Men HERRENS råd består evinnerligen, hans hjärtas tankar från släkte till släkte.

33:12b.PSA.033.012 Saligt är det folk vars Gud HERREN är, det folk som han har utvalt till arvedel åt sig.

33:13b.PSA.033.013 Ja, från himmelen skådade HERREN ned, han såg alla människors barn.

33:14b.PSA.033.014 Från sin boning blickade han ned till alla dem som bo på jorden,

33:15b.PSA.033.015 han som har danat allas deras hjärtan, han som aktar på alla deras verk.

33:16b.PSA.033.016 En konung segrar icke genom sin stora styrka, en hjälte räddas icke genom sin stora kraft.

33:17b.PSA.033.017 Förgäves väntar man sig seger genom hästar, med all sin styrka rädda de icke.

33:18b.PSA.033.018 Se, HERRENS öga är vänt till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd;

33:19b.PSA.033.019 han vill rädda deras själ från döden och behålla dem vid liv i hungerns tid.

33:20b.PSA.033.020 Vår själ väntar efter HERREN; han är vår hjälp och sköld.

33:21b.PSA.033.021 Ty i honom gläder sig vårt hjärta, vi förtrösta på hans heliga namn.

33:22b.PSA.033.022 Din nåd, HERRE, vare över oss, såsom vi hoppas på dig.

34

34:1b.PSA.034.001 Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.

34:2b.PSA.034.002 Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.

34:3b.PSA.034.003 Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.

34:4b.PSA.034.004 Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.

34:5b.PSA.034.005 Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.

34:6b.PSA.034.006 De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.

34:7b.PSA.034.007 Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.

34:8b.PSA.034.008 HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.

34:9b.PSA.034.009 Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.

34:10b.PSA.034.010 Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.

34:11b.PSA.034.011 Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.

34:12b.PSA.034.012 Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.

34:13b.PSA.034.013 Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?

34:14b.PSA.034.014 Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.

34:15b.PSA.034.015 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.

34:16b.PSA.034.016 HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.

34:17b.PSA.034.017 Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.

34:18b.PSA.034.018 När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.

34:19b.PSA.034.019 HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.

34:20b.PSA.034.020 Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.

34:21b.PSA.034.021 Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.

34:22b.PSA.034.022 Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.

34:23b.PSA.034.023 Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.

35

35:1b.PSA.035.001 Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.

35:2b.PSA.035.002 Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;

35:3b.PSA.035.003 drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»

35:4b.PSA.035.004 Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.

35:5b.PSA.035.005 Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.

35:6b.PSA.035.006 Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.

35:7b.PSA.035.007 Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.

35:8b.PSA.035.008 Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.

35:9b.PSA.035.009 Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.

35:10b.PSA.035.010 Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»

35:11b.PSA.035.011 Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.

35:12b.PSA.035.012 De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.

35:13b.PSA.035.013 Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;

35:14b.PSA.035.014 såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.

35:15b.PSA.035.015 Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.

35:16b.PSA.035.016 Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.

35:17b.PSA.035.017 Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.

35:18b.PSA.035.018 Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.

35:19b.PSA.035.019 Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.

35:20b.PSA.035.020 Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.

35:21b.PSA.035.021 De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»

35:22b.PSA.035.022 Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.

35:23b.PSA.035.023 Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.

35:24b.PSA.035.024 Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.

35:25b.PSA.035.025 Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»

35:26b.PSA.035.026 Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.

35:27b.PSA.035.027 Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»

35:28b.PSA.035.028 Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.

36

36:1b.PSA.036.001 För sångmästaren; av HERRENS tjänare David.

36:2b.PSA.036.002 I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.

36:3b.PSA.036.003 Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.

36:4b.PSA.036.004 Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.

36:5b.PSA.036.005 Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.

36:6b.PSA.036.006 HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.

36:7b.PSA.036.007 Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.

36:8b.PSA.036.008 Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.

36:9b.PSA.036.009 De varda mättade av ditt hus' rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.

36:10b.PSA.036.010 Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.

36:11b.PSA.036.011 Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.

36:12b.PSA.036.012 Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.

36:13b.PSA.036.013 Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.

37

37:1b.PSA.037.001 Av David. Harmas icke över de onda, avundas icke dem som göra orätt.

37:2b.PSA.037.002 Ty såsom gräs varda de snart avhuggna, och såsom gröna örter vissna de.

37:3b.PSA.037.003 Förtrösta på HERREN, och gör vad gott är, förbliv i landet och beflita dig om redbarhet,

37:4b.PSA.037.004 och hav din lust i HERREN: då skall han giva dig vad ditt hjärta begär.

37:5b.PSA.037.005 Befall din väg åt HERREN och förtrösta på honom; han skall göra det.

37:6b.PSA.037.006 Han skall låta din rättfärdighet gå fram såsom ljuset och din rätt såsom middagens sken.

37:7b.PSA.037.007 Var stilla för HERREN och förbida honom, harmas icke över den vilkens väg är lyckosam, över den man som umgås med ränker.

37:8b.PSA.037.008 Avhåll dig från vrede och låt förbittringen fara; harmas icke; därmed gör du blott illa.

37:9b.PSA.037.009 Ty de onda skola varda utrotade, men de som vänta efter HERREN, de skola besitta landet.

37:10b.PSA.037.010 Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta.

37:11b.PSA.037.011 Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.

37:12b.PSA.037.012 Den ogudaktige stämplar mot den rättfärdige och biter sina tänder samman mot honom;

37:13b.PSA.037.013 men Herren ler åt honom, ty han ser att hans dag kommer.

37:14b.PSA.037.014 De ogudaktiga draga ut svärdet och spänna sin båge, för att fälla den som är betryckt och fattig, för att slakta dem som vandra i redlighet.

37:15b.PSA.037.015 Men deras svärd skall gå in i deras eget hjärta, och deras bågar skola brista sönder.

37:16b.PSA.037.016 Det lilla som en rättfärdig har är bättre än många ogudaktigas stora håvor.

37:17b.PSA.037.017 Ty de ogudaktigas armar skola sönderbrytas; men HERREN uppehåller de rättfärdiga.

37:18b.PSA.037.018 HERREN känner de frommas dagar, och deras arvedel skall bestå evinnerligen.

37:19b.PSA.037.019 De skola icke komma på skam i den onda tiden, och i hungerns dagar skola de varda mättade.

37:20b.PSA.037.020 Ty de ogudaktiga skola förgås; HERRENS fiender äro såsom ängarnas prakt: de försvinna såsom rök, ja, de försvinna.

37:21b.PSA.037.021 Den ogudaktige lånar och kan icke betala, men den rättfärdige är barmhärtig och givmild.

37:22b.PSA.037.022 Ty HERRENS välsignade skola besitta landet, men de som han förbannar skola varda utrotade.

37:23b.PSA.037.023 Genom HERREN bliva en mans steg fasta, när han har behag till hans väg.

37:24b.PSA.037.024 Om han faller, störtar han dock icke till marken, ty HERREN håller honom vid handen.

37:25b.PSA.037.025 Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.

37:26b.PSA.037.026 Han är alltid barmhärtig och villig att låna och hans barn äro till välsignelse.

37:27b.PSA.037.027 Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, så skall du få bo kvar evinnerligen.

37:28b.PSA.037.028 Ty HERREN älskar vad rätt är och övergiver icke sina fromma, evinnerligen bliva de bevarade; men de ogudaktigas avkomma varder utrotad.

37:29b.PSA.037.029 De rättfärdiga skola besitta landet och bo däri evinnerligen.

37:30b.PSA.037.030 Den rättfärdiges mun talar visdom, och hans tunga säger vad rätt är.

37:31b.PSA.037.031 Hans Guds lag är i hans hjärta; hans steg vackla icke.

37:32b.PSA.037.032 Den ogudaktige vaktar på den rättfärdige och står efter att döda honom,

37:33b.PSA.037.033 men HERREN överlämnar honom icke i hans hand och fördömer honom icke, när han dömes.

37:34b.PSA.037.034 Förbida HERREN, och håll dig på hans väg, så skall han upphöja dig till att besitta landet; du skall se med lust huru de ogudaktiga varda utrotade.

37:35b.PSA.037.035 Jag såg en ogudaktig som trotsade på sin makt; han utbredde sig såsom ett grönskande träd, väl rotat.

37:36b.PSA.037.036 Men när man sedan gick där fram, se, då var han borta; jag sökte efter honom, men han fanns icke mer.

37:37b.PSA.037.037 Giv akt på den ostrafflige, och se på den redlige, huru fridens man har en framtid.

37:38b.PSA.037.038 Men överträdarna skola allasammans förgås, de ogudaktigas framtid varder avskuren.

37:39b.PSA.037.039 Till de rättfärdiga kommer frälsning ifrån HERREN; han är deras värn i nödens tid.

37:40b.PSA.037.040 HERREN hjälper dem och befriar dem; han befriar dem från de ogudaktiga och frälsar dem, ty de taga sin tillflykt till honom.

38

38:1b.PSA.038.001 En psalm av David; till åminnelse.

38:2b.PSA.038.002 HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.

38:3b.PSA.038.003 Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.

38:4b.PSA.038.004 Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.

38:5b.PSA.038.005 Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.

38:6b.PSA.038.006 Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.

38:7b.PSA.038.007 Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.

38:8b.PSA.038.008 Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.

38:9b.PSA.038.009 Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.

38:10b.PSA.038.010 Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.

38:11b.PSA.038.011 Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.

38:12b.PSA.038.012 Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.

38:13b.PSA.038.013 Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.

38:14b.PSA.038.014 Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;

38:15b.PSA.038.015 ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.

38:16b.PSA.038.016 Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.

38:17b.PSA.038.017 Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.

38:18b.PSA.038.018 Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;

38:19b.PSA.038.019 ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.

38:20b.PSA.038.020 Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,

38:21b.PSA.038.021 de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.

38:22b.PSA.038.022 Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.

38:23b.PSA.038.023 Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.

39

39:1b.PSA.039.001 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

39:2b.PSA.039.002 Jag sade: »Jag vill akta på vad jag gör, så att jag icke syndar med min tunga; jag vill akta på att tygla min mun, så länge den ogudaktige är för mina ögon.»

39:3b.PSA.039.003 Jag blev stum och tyst, jag teg i min sorg; man jag upprördes av smärta.

39:4b.PSA.039.004 Mitt hjärta blev brinnande i mitt bröst: när jag begrundade, upptändes en eld i mig; jag talade med min tunga.

39:5b.PSA.039.005 HERRE, lär mig betänka att jag måste få en ände, och vad som är mina dagars mått, så att jag förstår huru förgänglig jag är.

39:6b.PSA.039.006 Se, såsom en handsbredd har du gjort mina dagars mått, och min livslängd är såsom intet inför dig; fåfänglighet allenast äro alla människor, huru säkra de än stå. Sela.

39:7b.PSA.039.007 Såsom en drömbild allenast gå de fram, fåfänglighet allenast är deras ävlan; de samla tillhopa och veta icke vem som skall få det.

39:8b.PSA.039.008 Och nu, vad förbidar jag, Herre? Till dig står mitt hopp.

39:9b.PSA.039.009 Befria mig från alla mina överträdelser, låt mig icke bliva till smälek för dåren.

39:10b.PSA.039.010 Jag tiger och upplåter icke min mun; ty det är du som har gjort det.

39:11b.PSA.039.011 Vänd av ifrån mig din plåga; för din hands aga försmäktar jag.

39:12b.PSA.039.012 Om du tuktar någon med näpst för missgärning, så är det ute med hans härlighet, såsom när mal krossas. Fåfänglighet allenast äro alla människor. Sela.

39:13b.PSA.039.013 Hör min bön, o HERRE, och lyssna till mitt rop, tig icke vid mina tårar; ty jag är en främling i ditt hägn, en gäst såsom alla mina fäder.

39:14b.PSA.039.014 Vänd ifrån mig din blick, så att jag får vederkvickas, innan jag går hädan och icke mer är till.

40

40:1b.PSA.040.001 För sångmästaren; av David; en psalm.

40:2b.PSA.040.002 Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.

40:3b.PSA.040.003 Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;

40:4b.PSA.040.004 han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.

40:5b.PSA.040.005 Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.

40:6b.PSA.040.006 Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.

40:7b.PSA.040.007 Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag -- öppna öron har du givit mig -- brännoffer och syndoffer begär du icke.

40:8b.PSA.040.008 Därför säger jag: »Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.

40:9b.PSA.040.009 Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.»

40:10b.PSA.040.010 Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.

40:11b.PSA.040.011 Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.

40:12b.PSA.040.012 Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.

40:13b.PSA.040.013 Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.

40:14b.PSA.040.014 Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp.

40:15b.PSA.040.015 Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

40:16b.PSA.040.016 Må de häpna i sin skam, som säga till mig: »Rätt så, rätt så!»

40:17b.PSA.040.017 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare HERREN!»

40:18b.PSA.040.018 Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.

41

41:1b.PSA.041.001 För sångmästaren; en psalm av David.

41:2b.PSA.041.002 Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.

41:3b.PSA.041.003 HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!

41:4b.PSA.041.004 HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.

41:5b.PSA.041.005 Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.

41:6b.PSA.041.006 Mina fiender tala vad ont är mot mig: »När skall han dö och hans namn förgås?»

41:7b.PSA.041.007 Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.

41:8b.PSA.041.008 De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.

41:9b.PSA.041.009 »Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.»

41:10b.PSA.041.010 Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.

41:11b.PSA.041.011 Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.

41:12b.PSA.041.012 Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.

41:13b.PSA.041.013 Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. ----

41:14b.PSA.041.014 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen. Andra boken

42

42:1b.PSA.042.001 För sångmästaren; en sång av Koras söner.

42:2b.PSA.042.002 Såsom hjorten trängtar till vattenbäckar, så trängtar min själ efter dig, o Gud.

42:3b.PSA.042.003 Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden. När skall jag få träda fram inför Guds ansikte?

42:4b.PSA.042.004 Mina tårar äro min spis både dag och natt, ty ständigt säger man till mig: »Var är nu din Gud?»

42:5b.PSA.042.005 Men jag vill utgjuta inom mig min själ och hava i minne huru jag gick med hopen upp till Guds hus, under fröjderop och tacksägelse, i högtidsskaran.

42:6b.PSA.042.006 Varför är du så bedrövad, min själ, och så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom för frälsning genom honom.

42:7b.PSA.042.007 Min Gud, bedrövad är min själ i mig; därför tänker jag på dig i Jordans land och på Hermons höjder, på Misars berg.

42:8b.PSA.042.008 Djup ropar till djup, vid dånet av dina vattenfall; alla dina svallande böljor gå fram över mig.

42:9b.PSA.042.009 Om dagen må HERREN beskära sin nåd, och om natten vill jag sjunga till hans ära och bedja till mitt livs Gud.

42:10b.PSA.042.010 Jag vill säga till Gud, min klippa: »Varför har du förgätit mig, varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?»

42:11b.PSA.042.011 Det är såsom krossade man benen i min kropp, när mina ovänner smäda mig, när de beständigt säga till mig: »Var är nu din Gud?»

42:12b.PSA.042.012 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

43

43:1b.PSA.043.001 Skaffa mig rätt, o Gud, och utför min sak mot ett folk utan fromhet; rädda mig ifrån falska och orättfärdiga människor.

43:2b.PSA.043.002 Ty du är den Gud som är mitt värn; varför har du förkastat mig? Varför måste jag gå sörjande, trängd av fiender?

43:3b.PSA.043.003 Sänd ditt ljus och din sanning; må de leda mig, må de föra mig till ditt heliga berg och till dina boningar,

43:4b.PSA.043.004 så att jag får gå in till Guds altare, till Gud, som är min glädje och fröjd, och tacka dig på harpa, Gud, min Gud.

43:5b.PSA.043.005 Varför är du så bedrövad, min själ, och varför så orolig i mig? Hoppas på Gud; ty jag skall åter få tacka honom, min frälsning och min Gud.

44

44:1b.PSA.044.001 För sångmästaren; av Koras söner; en sång.

44:2b.PSA.044.002 Gud, med våra öron hava vi hört, våra fäder hava förtäljt därom för oss: om den gärning du gjorde i deras dagar, i forntidens dagar.

44:3b.PSA.044.003 Det var du som med din hand utrotade hedningarna, men planterade dem; du fördärvade andra folk, men dem lät du utbreda sig.

44:4b.PSA.044.004 Ty icke med sitt svärd intogo de landet, och deras egen arm gav dem icke seger, utan din högra hand och din arm och ditt ansiktes ljus, ty du hade behag till dem.

44:5b.PSA.044.005 Du, densamme, är min konung, o Gud; så tillsäg nu Jakob seger.

44:6b.PSA.044.006 Med din hjälp kunna vi stöta ned våra ovänner och i ditt namn förtrampa våra motståndare.

44:7b.PSA.044.007 Ty icke på min båge förlitar jag mig, och mitt svärd kan icke giva mig seger;

44:8b.PSA.044.008 nej, du giver oss seger över våra ovänner, och dem som hata oss låter du komma på skam.

44:9b.PSA.044.009 Gud lova vi alltid, och ditt namn prisa vi evinnerligen. Sela.

44:10b.PSA.044.010 Och dock har du nu förkastat oss och låtit oss varda till blygd, och du drager icke ut med våra härar.

44:11b.PSA.044.011 Du låter oss vika tillbaka för ovånnen, och de som hata oss taga sig byte.

44:12b.PSA.044.012 Du låter oss bliva uppätna såsom får, och bland hedningarna han du förstrött oss.

44:13b.PSA.044.013 Du säljer ditt folk för ett ringa pris, stor är icke den vinst du har gjort därpå.

44:14b.PSA.044.014 Du låter oss bliva till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

44:15b.PSA.044.015 Du gör oss till ett ordspråk bland hedningarna, du låter folken skaka huvudet åt oss.

44:16b.PSA.044.016 Hela dagen är min smälek inför mig, och blygsel höljer mitt ansikte,

44:17b.PSA.044.017 när jag hör smädarens och lastarens tal, när jag ser fienden och den hämndgirige.

44:18b.PSA.044.018 Allt detta har kommit över oss, och vi hava dock icke förgätit dig, ej heller svikit ditt förbund.

44:19b.PSA.044.019 Våra hjärtan avföllo icke, och våra steg veko ej av ifrån din väg,

44:20b.PSA.044.020 så att du därför har krossat oss i schakalers land och övertäckt oss med dödsskugga.

44:21b.PSA.044.021 Om vi hade förgätit vår Guds namn och uträckt våra händer till en främmande gud,

44:22b.PSA.044.022 månne icke Gud skulle hava utrannsakat det, han som känner hjärtats lönnligheter?

44:23b.PSA.044.023 Nej, för din skull varda vi dödade hela dagen och bliva aktade såsom slaktfår.

44:24b.PSA.044.024 Vakna upp; varför sover du, Herre? Vakna, förkasta oss icke för alltid.

44:25b.PSA.044.025 Varför döljer du ditt ansikte och förgäter vårt lidande och trångmål?

44:26b.PSA.044.026 Se, vår själ är nedböjd i stoftet, vår kropp ligger nedtryckt till jorden.

44:27b.PSA.044.027 Stå upp till vår hjälp, och förlossa oss för din nåds skull.

45

45:1b.PSA.045.001 För sångmästaren, efter »Liljor»; av Koras söner; en sång, ett kväde om kärlek.

45:2b.PSA.045.002 Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.

45:3b.PSA.045.003 Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen.

45:4b.PSA.045.004 Omgjorda din länd med ditt svärd, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.

45:5b.PSA.045.005 Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar.

45:6b.PSA.045.006 Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat.

45:7b.PSA.045.007 Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.

45:8b.PSA.045.008 Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.

45:9b.PSA.045.009 Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel.

45:10b.PSA.045.010 Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir.

45:11b.PSA.045.011 Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus,

45:12b.PSA.045.012 och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned.

45:13b.PSA.045.013 Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skänker.

45:14b.PSA.045.014 Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt,

45:15b.PSA.045.015 i brokigt vävda kläder föres hon till konungen; jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig.

45:16b.PSA.045.016 Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.

45:17b.PSA.045.017 I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet.

45:18b.PSA.045.018 Ditt namn vill jag göra prisat bland alla kommande släkten; så skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.

46

46:1b.PSA.046.001 För sångmästaren; av Koras söner; till Alamót; en sång.

46:2b.PSA.046.002 Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.

46:3b.PSA.046.003 Därför skulle vi icke frukta, om än jorden omvälvdes och bergen vacklade ned i havsdjupet;

46:4b.PSA.046.004 om än dess vågor brusade och svallade, så att bergen bävade vid dess uppror. Sela.

46:5b.PSA.046.005 En ström går fram, vars flöden giva glädje åt Guds stad, åt den Högstes heliga boning.

46:6b.PSA.046.006 Gud bor därinne, den vacklar icke; Gud hjälper den, när morgonen gryr.

46:7b.PSA.046.007 Hedningarna larma, riken vackla; han låter höra sin röst, då försmälter jorden.

46:8b.PSA.046.008 HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

46:9b.PSA.046.009 Kommen och skåden HERRENS verk: gärningar som väcka häpnad gör han på jorden.

46:10b.PSA.046.010 Han stillar strider intill jordens ända, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, i eld bränner han upp stridsvagnarna.

46:11b.PSA.046.011 »Bliven stilla och besinnen att jag är Gud; hög varder jag bland hedningarna, hög på jorden.»

46:12b.PSA.046.012 HERREN Sebaot är men oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.

47

47:1b.PSA.047.001 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

47:2b.PSA.047.002 Klappen i händerna, alla folk, höjen jubel till Gud med fröjderop.

47:3b.PSA.047.003 Ty HERREN är den Högste, fruktansvärd är han, en stor konung över hela jorden.

47:4b.PSA.047.004 Han tvingar folk under oss och folkslag under våra fötter.

47:5b.PSA.047.005 Han utväljer åt oss vår arvedel, Jakobs, hans älskades, stolthet. Sela.

47:6b.PSA.047.006 Gud har farit upp under jubel, HERREN, under basuners ljud.

47:7b.PSA.047.007 Lovsjungen Gud, lovsjungen; lovsjungen vår konung, lovsjungen.

47:8b.PSA.047.008 Ty Gud är konung över hela jorden; lovsjungen honom med en sång.

47:9b.PSA.047.009 Gud är nu konung över hedningarna, Gud har satt sig på sin heliga tron.

47:10b.PSA.047.010 Folkens ypperste hava församlat sig till att bliva ett Abrahams Guds folk. Ty Gud tillhöra de som äro jordens sköldar; högt är han upphöjd.

48

48:1b.PSA.048.001 En sång, en psalm av Koras söner.

48:2b.PSA.048.002 Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.

48:3b.PSA.048.003 Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.

48:4b.PSA.048.004 Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.

48:5b.PSA.048.005 Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.

48:6b.PSA.048.006 De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.

48:7b.PSA.048.007 Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.

48:8b.PSA.048.008 Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.

48:9b.PSA.048.009 Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.

48:10b.PSA.048.010 Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.

48:11b.PSA.048.011 Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.

48:12b.PSA.048.012 Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.

48:13b.PSA.048.013 Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;

48:14b.PSA.048.014 given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte.

48:15b.PSA.048.015 Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.

49

49:1b.PSA.049.001 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

49:2b.PSA.049.002 Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

49:3b.PSA.049.003 både låga och höga, rika såväl som fattiga.

49:4b.PSA.049.004 Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

49:5b.PSA.049.005 Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

49:6b.PSA.049.006 Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

49:7b.PSA.049.007 De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

49:8b.PSA.049.008 Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

49:9b.PSA.049.009 För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

49:10b.PSA.049.010 så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

49:11b.PSA.049.011 Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

49:12b.PSA.049.012 De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

49:13b.PSA.049.013 Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

49:14b.PSA.049.014 Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

49:15b.PSA.049.015 Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

49:16b.PSA.049.016 Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

49:17b.PSA.049.017 Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

49:18b.PSA.049.018 Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

49:19b.PSA.049.019 Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

49:20b.PSA.049.020 En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

50

50:1b.PSA.050.001 En psalm av Asaf. Gud, HERREN Gud, talar och kallar jorden, allt mellan öster och väster.

50:2b.PSA.050.002 Från Sion, skönhetens fullhet, träder Gud fram i glans.

50:3b.PSA.050.003 Vår Gud kommer, och han skall icke tiga. Förtärande eld går framför honom, och omkring honom stormar det med makt.

50:4b.PSA.050.004 Han kallar på himmelen därovan och på jorden, för att döma sitt folk:

50:5b.PSA.050.005 »Församlen till mig mina fromma, som sluta förbund med mig vid offer.»

50:6b.PSA.050.006 Och himlarna förkunna att han är rättfärdig, att Gud är den som skipar rätt. Sela.

50:7b.PSA.050.007 Hör, mitt folk, jag vill tala; Israel, låt mig varna dig. Gud, din Gud, är jag.

50:8b.PSA.050.008 Icke för dina slaktoffer vill jag gå till rätta med dig; dina brännoffer har jag alltid inför mig.

50:9b.PSA.050.009 Jag vill icke taga tjurar ur ditt hus eller bockar ur dina fållor;

50:10b.PSA.050.010 ty mina äro alla skogens djur, boskapen på de tusende bergen;

50:11b.PSA.050.011 jag känner alla fåglar på bergen, och vad som rör sig på marken är mig bekant.

50:12b.PSA.050.012 Om jag hungrade, skulle jag icke säga dig det; ty min är jordens krets med allt vad därpå är.

50:13b.PSA.050.013 Skulle jag äta tjurars kött, och skulle jag dricka bockars blod?

50:14b.PSA.050.014 Nej, offra lovets offer åt Gud, så skall du få infria dina löften till den Högste.

50:15b.PSA.050.015 Och åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa dig, och du skall prisa mig.»

50:16b.PSA.050.016 Men till den ogudaktige säger Gud: »Huru kan du tala om mina stadgar och föra mitt förbund på tungan,

50:17b.PSA.050.017 du som hatar tuktan och kastar mina ord bakom dig?

50:18b.PSA.050.018 Om du ser en tjuv, så håller du med honom, och med äktenskapsbrytare giver du dig i lag.

50:19b.PSA.050.019 Din mun släpper du lös till vad ont är, och din tunga hopspinner svek.

50:20b.PSA.050.020 Du sitter där och förtalar din broder, din moders son lastar du!

50:21b.PSA.050.021 Så gör du, och jag tiger, och nu tror du att jag är såsom du. Nej, jag vill straffa dig och ställa dig det för ögonen.

50:22b.PSA.050.022 I som förgäten Gud, märken detta, för att jag icke må sönderriva eder utan räddning:

50:23b.PSA.050.023 den som offrar lovets offer, han ärar mig; och den som aktar på sin väg, honom skall jag låta se Guds frälsning.»

51

51:1b.PSA.051.001 För sångmästaren; en psalm av David,

51:2b.PSA.051.002 när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.

51:3b.PSA.051.003 Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

51:4b.PSA.051.004 Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.

51:5b.PSA.051.005 Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.

51:6b.PSA.051.006 Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.

51:7b.PSA.051.007 Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.

51:8b.PSA.051.008 Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.

51:9b.PSA.051.009 Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.

51:10b.PSA.051.010 Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.

51:11b.PSA.051.011 Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.

51:12b.PSA.051.012 Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.

51:13b.PSA.051.013 Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.

51:14b.PSA.051.014 Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.

51:15b.PSA.051.015 Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.

51:16b.PSA.051.016 Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.

51:17b.PSA.051.017 Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.

51:18b.PSA.051.018 Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.

51:19b.PSA.051.019 Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.

51:20b.PSA.051.020 Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.

51:21b.PSA.051.021 Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.

52

52:1b.PSA.052.001 För sångmästaren; en sång av David,

52:2b.PSA.052.002 när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: »David har gått in i Ahimeleks hus.»

52:3b.PSA.052.003 Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.

52:4b.PSA.052.004 Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.

52:5b.PSA.052.005 Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.

52:6b.PSA.052.006 Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.

52:7b.PSA.052.007 Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.

52:8b.PSA.052.008 Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:

52:9b.PSA.052.009 »Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!»

52:10b.PSA.052.010 Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.

52:11b.PSA.052.011 Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.

53

53:1b.PSA.053.001 För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.

53:2b.PSA.053.002 Dårarna säga i sina hjärtan: »Det finnes ingen Gud.» Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.

53:3b.PSA.053.003 Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.

53:4b.PSA.053.004 Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.

53:5b.PSA.053.005 Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?

53:6b.PSA.053.006 Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem.

53:7b.PSA.053.007 Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.

54

54:1b.PSA.054.001 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David,

54:2b.PSA.054.002 när sifiterna kommo och sade till Saul: »David håller sig nu gömd hos oss.»

54:3b.PSA.054.003 Gud, fräls mig genom ditt namn, och skaffa mig rätt genom din makt.

54:4b.PSA.054.004 Gud, hör min bön, lyssna till min muns tal.

54:5b.PSA.054.005 Ty främlingar resa sig upp mot mig, och våldsverkare stå efter mitt liv; de hava icke Gud för ögonen. Sela.

54:6b.PSA.054.006 Se, Gud är min hjälpare, Herren uppehåller min själ.

54:7b.PSA.054.007 Må det onda falla tillbaka på mina förföljare, förgör dem, du som är trofast.

54:8b.PSA.054.008 Då skall jag offra åt dig med villigt hjärta; jag skall prisa ditt namn, o HERRE, ty det är gott.

54:9b.PSA.054.009 Ja, ur all nöd räddar det mig, och mitt öga får se med lust på mina fiender.

55

55:1b.PSA.055.001 För sångmästaren, med strängaspel; en sång av David.

55:2b.PSA.055.002 Lyssna, Gud, till min bön, och fördölj dig icke för min åkallan.

55:3b.PSA.055.003 Akta på mig och svara mig. I mitt bekymmer är jag utan ro och måste klaga,

55:4b.PSA.055.004 vid fiendens rop, vid den ogudaktiges skri. Ty de vilja draga fördärv över mig, och i vrede ansätta de mig.

55:5b.PSA.055.005 Mitt hjärta ängslas i mitt bröst, och dödens fasor hava fallit över mig.

55:6b.PSA.055.006 Fruktan och bävan kommer över mig, och förfäran övertäcker mig.

55:7b.PSA.055.007 Därför säger jag: Ack att jag hade vingar såsom duvan! Då skulle jag flyga bort och söka mig ett bo.

55:8b.PSA.055.008 Ja, långt bort skulle jag fly, jag skulle taga härbärge i öknen. Sela.

55:9b.PSA.055.009 Jag skulle skynda att söka mig en tillflykt undan stormvind och oväder.

55:10b.PSA.055.010 Fördärva dem, Herre; gör deras tungor oense. Ty våld och genstridighet ser jag i staden.

55:11b.PSA.055.011 Dag och natt gå de omkring den, ovanpå dess murar, ondska och olycka råda därinne;

55:12b.PSA.055.012 ja, fördärv råder därinne, och från dess torg vika icke förtryck och svek.

55:13b.PSA.055.013 Se, det är icke en fiende som smädar mig, det kunde jag fördraga; det är icke min ovän som förhäver sig mot mig, för honom kunde jag gömma mig undan.

55:14b.PSA.055.014 Nej, du gör det, du som var min jämlike, min vän och förtrogne,

55:15b.PSA.055.015 du som levde med mig i ljuvlig förtrolighet, du som i Guds hus gick med mig i högtidsskaran.

55:16b.PSA.055.016 Döden komme över dem oförtänkt, levande fare de ned i dödsriket; ty ondska råder i deras boning, i deras hjärtan.

55:17b.PSA.055.017 Men jag ropar till Gud; HERREN skall frälsa mig.

55:18b.PSA.055.018 Afton och morgon och middag vill jag utgjuta mitt bekymmer och klaga, och han skall höra min röst.

55:19b.PSA.055.019 Han förlossar min själ och skaffar henne ro, så att de icke komma vid mig; ty de äro många, som stå mig emot.

55:20b.PSA.055.020 Gud skall höra det och giva dem svar, han som sitter på sin tron av ålder. Sela. Ty de vilja icke ändra sig, och de frukta ej Gud.

55:21b.PSA.055.021 Den mannen bär händer på sin vän; han bryter sitt förbund.

55:22b.PSA.055.022 Orden i hans mun äro hala såsom smör, men stridslust fyller hans hjärta; hans ord äro lenare än olja, dock äro de dragna svärd.

55:23b.PSA.055.023 Kasta din börda på HERREN, han skall uppehålla dig; han skall i evighet icke tillstädja att den rättfärdige vacklar.

55:24b.PSA.055.024 Gud, du skall störta dem ned i gravens djup; de blodgiriga och falska skola ej nå sin halva ålder. Men jag förtröstar på dig.

56

56:1b.PSA.056.001 För sångmästaren, efter »Den stumma duvan i fjärran»; en sång av David, når filistéerna grepo honom i Gat.

56:2b.PSA.056.002 Var mig nådig, o Gud, ty människor stå mig efter livet; beständigt tränga mig stridsmän.

56:3b.PSA.056.003 Mina förföljare stå mig beständigt efter livet; ja, de äro många, som i högmod strida mot mig.

56:4b.PSA.056.004 Men när fruktan kommer över mig, sätter jag min förtröstan på dig.

56:5b.PSA.056.005 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord, på Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kan det som är kött göra mig?

56:6b.PSA.056.006 Beständigt förbittra de livet för mig, alla deras tankar gå ut på att skada mig.

56:7b.PSA.056.007 De rota sig samman, de lägga försåt, de vakta på mina steg, ty de stå efter mitt liv.

56:8b.PSA.056.008 Skulle de räddas med all sin ondska? Nej, slå ned folken, Gud, i din vrede.

56:9b.PSA.056.009 Du har räknat min flykts dagar. Samla mina tårar i din lägel; de stå ju i din bok.

56:10b.PSA.056.010 Så måste då mina fiender vika tillbaka på den dag då jag ropar; det vet jag, att Gud står mig bi.

56:11b.PSA.056.011 Med Guds hjälp skall jag få prisa hans ord; med HERRENS hjälp skall jag få prisa hans ord.

56:12b.PSA.056.012 På Gud förtröstar jag och skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?

56:13b.PSA.056.013 Jag har löften att infria till dig, o Gud; jag vill betala dig lovoffer.

56:14b.PSA.056.014 Ty du har räddat min själ från döden, ja, mina fötter ifrån fall, så att jag kan vandra inför Gud i de levandes ljus.

57

57:1b.PSA.057.001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när han flydde för Saul och var i grottan.

57:2b.PSA.057.002 Var mig nådig, o Gud, var mig nådig; ty till dig tager min själ sin tillflykt. Ja, under dina vingars skugga vill jag taga min tillflykt, till dess att det onda är förbi.

57:3b.PSA.057.003 Jag ropar till Gud den Högste, till Gud, som fullbordar sitt verk för mig.

57:4b.PSA.057.004 Han skall sända från himmelen och frälsa mig, när jag smädas av människor som stå mig efter livet. Sela. Gud skall sända sin nåd och sin trofasthet.

57:5b.PSA.057.005 Min själ är omgiven av lejon, jag måste ligga bland eldsprutare, bland människor vilkas tänder äro spjut och pilar, och vilkas tungor äro skarpa svärd.

57:6b.PSA.057.006 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.

57:7b.PSA.057.007 De lägga ut nät för mina fötter, min själ böjes ned, de gräva för mig en grop, men de falla själva däri. Sela.

57:8b.PSA.057.008 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, mitt hjärta är frimodigt; jag vill sjunga och lova.

57:9b.PSA.057.009 Vakna upp, min ära; upp, psaltare och harpa! Jag vill väcka morgonrodnaden.

57:10b.PSA.057.010 Jag vill tacka dig bland folken, Herre; jag vill lovsjunga dig bland folkslagen.

57:11b.PSA.057.011 Ty din nåd är stor allt upp till himmelen och din trofasthet allt upp till skyarna.

57:12b.PSA.057.012 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen; över hela jorden sträcke sig din ära.

58

58:1b.PSA.058.001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; av David; en sång.

58:2b.PSA.058.002 Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?

58:3b.PSA.058.003 Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld.

58:4b.PSA.058.004 De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.

58:5b.PSA.058.005 Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra,

58:6b.PSA.058.006 så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens.

58:7b.PSA.058.007 Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder.

58:8b.PSA.058.008 Låt dem bliva till intet, likasom vatten som förrinner. När någon skjuter sina pilar, blive de såsom utan udd.

58:9b.PSA.058.009 Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen.

58:10b.PSA.058.010 Förrän edra grytor hava hunnit märka bränslet, och medan köttet ännu är rått, skall en glödvind rycka bort det.

58:11b.PSA.058.011 Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod.

58:12b.PSA.058.012 Och människorna skola säga: »Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden.»

59

59:1b.PSA.059.001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.

59:2b.PSA.059.002 Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.

59:3b.PSA.059.003 Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.

59:4b.PSA.059.004 Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.

59:5b.PSA.059.005 Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.

59:6b.PSA.059.006 Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.

59:7b.PSA.059.007 Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

59:8b.PSA.059.008 Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty »vem skulle höra det?»

59:9b.PSA.059.009 Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.

59:10b.PSA.059.010 Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.

59:11b.PSA.059.011 Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.

59:12b.PSA.059.012 Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.

59:13b.PSA.059.013 Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.

59:14b.PSA.059.014 Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. Sela.

59:15b.PSA.059.015 Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.

59:16b.PSA.059.016 De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.

59:17b.PSA.059.017 Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.

59:18b.PSA.059.018 Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.

60

60:1b.PSA.060.001 För sångmästaren, efter »Vittnesbördets lilja»; en sång, till att inläras; av David,

60:2b.PSA.060.002 när han var i fejd med Aram-Naharaim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edoméerna i Saltdalen, tolv tusen man.

60:3b.PSA.060.003 Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred; upprätta oss igen.

60:4b.PSA.060.004 Du har kommit jorden att bäva och rämna; hela nu dess revor, ty den vacklar.

60:5b.PSA.060.005 Du har låtit ditt folk se hårda ting, du har iskänkt åt oss rusande vin.

60:6b.PSA.060.006 Men åt dem som frukta dig gav du ett baner, dit de kunde samla sig för att undfly bågen. Sela.

60:7b.PSA.060.007 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra oss.

60:8b.PSA.060.008 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

60:9b.PSA.060.009 Mitt är Gilead, och mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav;

60:10b.PSA.060.010 Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; höj jubelrop till min ära, du filistéernas land.»

60:11b.PSA.060.011 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

60:12b.PSA.060.012 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

60:13b.PSA.060.013 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

60:14b.PSA.060.014 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

61

61:1b.PSA.061.001 För sångmästaren, till strängaspel; av David.

61:2b.PSA.061.002 Hör, o Gud, mitt rop, akta på min bön.

61:3b.PSA.061.003 Från jordens ända ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar; för mig upp på en klippa, som är mig alltför hög.

61:4b.PSA.061.004 Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden.

61:5b.PSA.061.005 Låt mig bo i din hydda evinnerligen; under dina vingars beskärm tager jag min tillflykt. Sela.

61:6b.PSA.061.006 Ty du, o Gud, hör mina löften, åt dem som frukta ditt namn giver du en arvedel.

61:7b.PSA.061.007 Du förökar konungens dagar; hans år skola vara från släkte till släkte.

61:8b.PSA.061.008 Må han sitta på sin tron inför Gud evinnerligen; låt nåd och trofasthet bevara honom.

61:9b.PSA.061.009 Då skall jag lovsjunga ditt namn till evig tid, i det jag får infria mina löften dag efter dag.

62

62:1b.PSA.062.001 För sångmästaren, till Jedutun; en psalm av David.

62:2b.PSA.062.002 Allenast hos Gud söker min själ sin ro; från honom kommer min frälsning.

62:3b.PSA.062.003 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall ej mycket vackla.

62:4b.PSA.062.004 Huru länge viljen I rasa mot denne man, samfällt slå honom ned, såsom vore han en lutande vägg, en sönderbräckt mur?

62:5b.PSA.062.005 De rådslå allenast om att stöta honom ned från hans höjd, de hava behag till lögn; med munnen välsigna de, men i sitt innersta förbanna de. Sela.

62:6b.PSA.062.006 Allenast i Gud må du hava din ro, min själ; ty från honom kommer mitt hopp.

62:7b.PSA.062.007 Allenast han är min klippa och min frälsning, min borg, jag skall icke vackla.

62:8b.PSA.062.008 Hos Gud är min frälsning och min ära; min starka klippa, min tillflykt har jag i Gud.

62:9b.PSA.062.009 Förtrösta på honom alltid, du folk; utgjuten för honom edra hjärtan. Gud är vår tillflykt. Sela.

62:10b.PSA.062.010 Allenast ett intet äro människors barn, myndiga herrar fåfänglighet; i vågskålen äro de för lätta, mindre än intet äro de allasammans.

62:11b.PSA.062.011 Förliten eder icke på orätt vinning, sätten icke ett fåfängligt hopp till rov: om ock eder rikedom växer, så akten icke därpå.

62:12b.PSA.062.012 En gång har Gud sagt det, ja, två gånger har jag hört det, att hos Gud är makten;

62:13b.PSA.062.013 och hos dig, Herre, är nåd. Ty du vedergäller var och en efter hans gärningar.

63

63:1b.PSA.063.001 En psalm av David, när han var i Juda öken.

63:2b.PSA.063.002 Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.

63:3b.PSA.063.003 Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.

63:4b.PSA.063.004 Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.

63:5b.PSA.063.005 Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.

63:6b.PSA.063.006 Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,

63:7b.PSA.063.007 när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.

63:8b.PSA.063.008 Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.

63:9b.PSA.063.009 Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.

63:10b.PSA.063.010 Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.

63:11b.PSA.063.011 De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.

63:12b.PSA.063.012 Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.

64

64:1b.PSA.064.001 För sångmästaren; en psalm av David.

64:2b.PSA.064.002 Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.

64:3b.PSA.064.003 Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;

64:4b.PSA.064.004 ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,

64:5b.PSA.064.005 för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.

64:6b.PSA.064.006 De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: »Vem skulle se oss?»

64:7b.PSA.064.007 De tänka ut onda anslag: »Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!» Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.

64:8b.PSA.064.008 Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.

64:9b.PSA.064.009 De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.

64:10b.PSA.064.010 Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk.

64:11b.PSA.064.011 Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.

65

65:1b.PSA.065.001 För sångmästaren; en psalm; en sång av David.

65:2b.PSA.065.002 Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.

65:3b.PSA.065.003 Du som hör bön, till dig kommer allt kött.

65:4b.PSA.065.004 Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.

65:5b.PSA.065.005 Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.

65:6b.PSA.065.006 Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;

65:7b.PSA.065.007 du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;

65:8b.PSA.065.008 du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.

65:9b.PSA.065.009 De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.

65:10b.PSA.065.010 Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.

65:11b.PSA.065.011 Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.

65:12b.PSA.065.012 Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.

65:13b.PSA.065.013 Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.

65:14b.PSA.065.014 Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.

66

66:1b.PSA.066.001 För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;

66:2b.PSA.066.002 lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.

66:3b.PSA.066.003 Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.

66:4b.PSA.066.004 Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.

66:5b.PSA.066.005 Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.

66:6b.PSA.066.006 Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.

66:7b.PSA.066.007 Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela.

66:8b.PSA.066.008 Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;

66:9b.PSA.066.009 ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.

66:10b.PSA.066.010 Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;

66:11b.PSA.066.011 du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;

66:12b.PSA.066.012 du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.

66:13b.PSA.066.013 Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,

66:14b.PSA.066.014 dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.

66:15b.PSA.066.015 Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.

66:16b.PSA.066.016 Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.

66:17b.PSA.066.017 Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.

66:18b.PSA.066.018 Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.

66:19b.PSA.066.019 Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.

66:20b.PSA.066.020 Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!

67

67:1b.PSA.067.001 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm, en sång.

67:2b.PSA.067.002 Gud vare oss nådig och välsigne oss, han låte sitt ansikte lysa och ledsaga oss, Sela,

67:3b.PSA.067.003 för att man på jorden må känna din väg, bland alla hedningar din frälsning.

67:4b.PSA.067.004 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.

67:5b.PSA.067.005 Folkslagen glädje sig och juble, ty du dömer folken rätt, och du leder folkslagen på jorden. Sela.

67:6b.PSA.067.006 Folken tacke dig, o Gud, alla folk tacke dig.

67:7b.PSA.067.007 Jorden har givit sin gröda. Gud, vår Gud, välsigne oss.

67:8b.PSA.067.008 Gud välsigne oss, och alla jordens ändar frukte honom.

68

68:1b.PSA.068.001 För sångmästaren; av David; en psalm, en sång.

68:2b.PSA.068.002 Gud står upp; hans fiender varda förskingrade, och de som hata honom fly för hans ansikte.

68:3b.PSA.068.003 Såsom rök fördrives, så fördrivas de av dig; likasom vaxet smälter för eld, så förgås de ogudaktiga för Guds ansikte.

68:4b.PSA.068.004 Men de rättfärdiga äro glada, de fröjda sig inför Gud och jubla i glädje.

68:5b.PSA.068.005 Sjungen till Guds ära, lovsägen hans namn. Gören väg för honom som drager fram genom öknarna. Hans namn är HERREN, fröjdens inför honom;

68:6b.PSA.068.006 de faderlösas fader och änkors försvarare, Gud i sin heliga boning,

68:7b.PSA.068.007 en Gud som förhjälper de ensamma till ett hem, och som för de fångna ut till lycka; allenast de gensträviga måste bo i en öken.

68:8b.PSA.068.008 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, Sela,

68:9b.PSA.068.009 då bävade jorden, då utgöt himmelen sina flöden inför Guds ansikte; ja, Sinai bävade för Guds ansikte; Israels Guds.

68:10b.PSA.068.010 Ett nåderikt regn lät du falla, o Gud; ditt arvland, som försmäktade, vederkvickte du.

68:11b.PSA.068.011 Din skara fick bo däri; genom din godhet beredde du det åt de betryckta, o Gud.

68:12b.PSA.068.012 Herren låter höra sitt ord, stor är skaran av kvinnor som båda glädje:

68:13b.PSA.068.013 »Härskarornas konungar fly, de fly, och husmodern därhemma får utskifta byte.

68:14b.PSA.068.014 Viljen I då ligga stilla inom edra hägnader? Duvans vingar äro höljda i silver, och hennes fjädrar skimra av guld.

68:15b.PSA.068.015 När den Allsmäktige förströr konungarna i landet, faller snö på Salmon.»

68:16b.PSA.068.016 Ett Guds berg är Basans berg, ett högtoppigt berg är Basans berg.

68:17b.PSA.068.017 Men varför sen I så avogt, I höga berg, på det berg som Gud har utkorat till sitt säte, det där ock HERREN skall bo för alltid?

68:18b.PSA.068.018 Guds vagnar äro tiotusenden, tusen och åter tusen; Herren drog fram med dem, Sinai är nu i helgedomen.

68:19b.PSA.068.019 Du for upp i höjden, du tog fångar, du undfick gåvor bland människorna, ja, också de gensträviga skola bo hos HERREN Gud.

68:20b.PSA.068.020 Lovad vare Herren! Dag efter dag bär han oss; Gud är vår frälsning. Sela.

68:21b.PSA.068.021 Gud är för oss en Gud som frälsar, och hos HERREN, Herren finnes räddning från döden.

68:22b.PSA.068.022 Men Gud sönderkrossar sina fienders huvuden, krossar hjässan på den som går där med skuld.

68:23b.PSA.068.023 Herren säger: »Från Basan skall jag hämta dem, från havets djup skall jag hämta dem upp,

68:24b.PSA.068.024 så att du kan stampa med din fot i blod och låta dina hundars tunga få sin del av fienderna.»

68:25b.PSA.068.025 Man ser, o Gud, ditt högtidståg, min Guds, min konungs, tåg inne i helgedomen.

68:26b.PSA.068.026 Främst gå sångare, harpospelare följa efter, mitt ibland unga kvinnor som slå på pukor.

68:27b.PSA.068.027 Lova Gud i församlingarna, loven Herren, I av Israels brunn.

68:28b.PSA.068.028 Där går Benjamin, den yngste, han för dem an; där går skaran av Juda furstar, Sebulons furstar, Naftalis furstar.

68:29b.PSA.068.029 Din Gud har beskärt dig makt; så håll nu vid makt, o Gud, vad du har gjort för oss.

68:30b.PSA.068.030 I ditt tempel i Jerusalem bäre konungar fram sina skänker åt dig.

68:31b.PSA.068.031 Näps odjuret i vassen, tjurarnas hop med deras kalvar, folken, må de ödmjukt hylla dig med sina silverstycken. Ja, han förströr de folk som finna behag i krig.

68:32b.PSA.068.032 De mäktige skola komma hit från Egypten, Etiopien skall skynda hit till Gud, med gåvor i händerna.

68:33b.PSA.068.033 I riken på jorden, sjungen till Guds ära; lovsägen Herren, Sela,

68:34b.PSA.068.034 honom som far fram på urtidshimlarnas himmel. Ja, där låter han höra sin röst, en mäktig röst.

68:35b.PSA.068.035 Given Gud makten; över Israel är hans härlighet, och hans makt är i skyarna.

68:36b.PSA.068.036 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom; Israels Gud, han giver makt och styrka åt sitt folk. Lovad vare Gud!

69

69:1b.PSA.069.001 För sångmästaren, efter »Liljor»; av David.

69:2b.PSA.069.002 Fräls mig, Gud; ty vattnen tränga mig inpå livet.

69:3b.PSA.069.003 Jag har sjunkit ned i djup dy, där ingen botten är; jag har kommit i djupa vatten, och svallet vill fördränka mig.

69:4b.PSA.069.004 Jag har ropat mig trött, min strupe är förtorkad; mina ögon försmäkta av förbidan efter min Gud.

69:5b.PSA.069.005 Flera än håren på mitt huvud äro de som hata mig utan sak; många äro de som vilja förgöra mig, de som äro mina fiender utan skäl; vad jag icke har rövat, det måste jag gälda.

69:6b.PSA.069.006 Du, o Gud, känner min dårskap, och mina skulder äro icke förborgade för dig.

69:7b.PSA.069.007 Låt icke i mig dem komma på skam, som förbida dig, Herre, HERRE Sebaot; Låt icke i mig dem varda till blygd, som söka dig, du Israels Gud.

69:8b.PSA.069.008 Ty för din skull bär jag smälek, för din skull höljer blygsel mitt ansikte;

69:9b.PSA.069.009 främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn.

69:10b.PSA.069.010 Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.

69:11b.PSA.069.011 Jag grät, ja, min själ grät under fasta, men det blev mig till smälek.

69:12b.PSA.069.012 Jag klädde mig i sorgdräkt, men jag blev för dem ett ordspråk.

69:13b.PSA.069.013 Om mig tassla de, när de sitta i porten; i dryckeslag göra de visor om mig.

69:14b.PSA.069.014 Men jag kommer med min bön till dig, HERRE, i behaglig tid, genom din stora nåd, o Gud; svara mig i din frälsande trofasthet.

69:15b.PSA.069.015 Rädda mig ur dyn, så att jag icke sjunker ned; låt mig bliva räddad från dem som hata mig och från de djupa vattnen.

69:16b.PSA.069.016 Låt icke vattensvallet fördränka mig eller djupet uppsluka mig; och låt ej graven tillsluta sitt gap över mig.

69:17b.PSA.069.017 Svara mig, HERRE, ty god är din nåd; vänd dig till mig efter din stora barmhärtighet.

69:18b.PSA.069.018 Fördölj icke ditt ansikte för din tjänare, ty jag är i nöd; skynda att svara mig.

69:19b.PSA.069.019 Kom till min själ och förlossa henne; befria mig för mina fienders skull.

69:20b.PSA.069.020 Du känner min smälek, min skam och blygd; du ser alla mina ovänner.

69:21b.PSA.069.021 Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.

69:22b.PSA.069.022 De gåvo mig galla att äta, och ättika att dricka, i min törst.

69:23b.PSA.069.023 Må deras bord framför dem bliva till en snara och till ett giller, bäst de gå där säkra;

69:24b.PSA.069.024 må deras ögon förmörkas, så att de icke se; gör deras länder vacklande alltid.

69:25b.PSA.069.025 Gjut ut över dem din ogunst, och låt din vredes glöd hinna upp dem.

69:26b.PSA.069.026 Deras gård blive öde, ingen må finnas, som bor i deras hyddor,

69:27b.PSA.069.027 eftersom de förfölja dem som du själv har slagit och orda om huru de plågas, som du har stungit.

69:28b.PSA.069.028 Låt dem gå från missgärning till missgärning, och låt dem icke komma till din rättfärdighet.

69:29b.PSA.069.029 Må de utplånas ur de levandes bok och icke varda uppskrivna bland de rättfärdiga.

69:30b.PSA.069.030 Men mig som är betryckt och plågad, mig skall din frälsning, o Gud, beskydda.

69:31b.PSA.069.031 Jag vill lova Guds namn med sång och upphöja honom med tacksägelse.

69:32b.PSA.069.032 Det skall behaga HERREN bättre än någon tjur, något offerdjur med horn och klövar.

69:33b.PSA.069.033 När de ödmjuka se det, skola de glädja sig; I som söken Gud, edra hjärtan skola leva.

69:34b.PSA.069.034 Ty HERREN lyssnar till de fattiga och föraktar icke sina fångna.

69:35b.PSA.069.035 Honom love himmelen och jorden, havet och allt vad som rör sig däri.

69:36b.PSA.069.036 Ty Gud skall frälsa Sion, han skall bygga upp Juda städer; man skall bo i dem och besitta landet.

69:37b.PSA.069.037 Hans tjänares barn skola få det till arvedel, och de som älska hans namn skola bo däri.

70

70:1b.PSA.070.001 För sångmästaren; av David, till åminnelse.

70:2b.PSA.070.002 Gud, kom till min räddning; HERRE, skynda till min hjälp.

70:3b.PSA.070.003 Må de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.

70:4b.PSA.070.004 Må de vända tillbaka i sin skam, som säga: »Rätt så, rätt så!»

70:5b.PSA.070.005 Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; och de som åstunda din frälsning säge alltid: »Lovad vare Gud!»

70:6b.PSA.070.006 Jag är betryckt och fattig; Gud, skynda till mig. Min hjälp och min befriare är du; HERRE, dröj icke.

71

71:1b.PSA.071.001 Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.

71:2b.PSA.071.002 Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.

71:3b.PSA.071.003 Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.

71:4b.PSA.071.004 Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.

71:5b.PSA.071.005 Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.

71:6b.PSA.071.006 Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.

71:7b.PSA.071.007 Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.

71:8b.PSA.071.008 Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.

71:9b.PSA.071.009 Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.

71:10b.PSA.071.010 Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:

71:11b.PSA.071.011 »Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.»

71:12b.PSA.071.012 Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.

71:13b.PSA.071.013 Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.

71:14b.PSA.071.014 Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.

71:15b.PSA.071.015 Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.

71:16b.PSA.071.016 Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.

71:17b.PSA.071.017 Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.

71:18b.PSA.071.018 Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.

71:19b.PSA.071.019 Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?

71:20b.PSA.071.020 Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.

71:21b.PSA.071.021 Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.

71:22b.PSA.071.022 Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.

71:23b.PSA.071.023 Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.

71:24b.PSA.071.024 Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.

72

72:1b.PSA.072.001 Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.

72:2b.PSA.072.002 Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.

72:3b.PSA.072.003 Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.

72:4b.PSA.072.004 Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.

72:5b.PSA.072.005 Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.

72:6b.PSA.072.006 Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.

72:7b.PSA.072.007 I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.

72:8b.PSA.072.008 Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.

72:9b.PSA.072.009 För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.

72:10b.PSA.072.010 Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.

72:11b.PSA.072.011 Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.

72:12b.PSA.072.012 Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.

72:13b.PSA.072.013 Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.

72:14b.PSA.072.014 Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.

72:15b.PSA.072.015 Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.

72:16b.PSA.072.016 Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.

72:17b.PSA.072.017 Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig; alla hedningar prise honom säll.

72:18b.PSA.072.018 Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!

72:19b.PSA.072.019 Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.

72:20b.PSA.072.020 Slut på Davids, Isais sons, böner. Tredje boken

73

73:1b.PSA.073.001 En psalm av Asaf. Sannerligen, Gud är god mot Israel, mot dem som hava rena hjärtan.

73:2b.PSA.073.002 Men jag hade så när stapplat med mina fötter, mina steg voro nära att slinta;

73:3b.PSA.073.003 ty jag upptändes av avund mot de övermodiga, när jag såg att det gick dem väl i deras ogudaktighet.

73:4b.PSA.073.004 Ty fria ifrån vedermödor äro de till sin död, och deras hull är frodigt.

73:5b.PSA.073.005 De komma icke i olycka såsom andra dödliga och varda icke plågade såsom andra människor.

73:6b.PSA.073.006 Därför är högmod deras halsprydnad, våld den klädnad som höljer dem.

73:7b.PSA.073.007 Ur fetma skåda deras ögon fram, deras hjärtans inbillningar hava intet mått.

73:8b.PSA.073.008 De håna och tala förtryck i sin ondska; med höga åthävor tala de.

73:9b.PSA.073.009 Med sin mun stiga de upp i himmelen, och deras tunga far fram på jorden;

73:10b.PSA.073.010 därför vänder sig deras folk till dem och super så in vattnet i fulla drag.

73:11b.PSA.073.011 Och de säga: »Huru skulle Gud kunna veta det? Skulle sådan kunskap finnas hos den Högste?»

73:12b.PSA.073.012 Ja, så är det med de ogudaktiga; det går dem alltid väl, och de växa i makt.

73:13b.PSA.073.013 Sannerligen, förgäves bevarade jag mitt hjärta rent och tvådde mina händer i oskuld;

73:14b.PSA.073.014 jag vart dock plågad hela dagen, och var morgon kom tuktan över mig.

73:15b.PSA.073.015 Om jag hade sagt: »Så vill jag lära», då hade jag svikit dina barns släkte.

73:16b.PSA.073.016 När jag nu tänkte efter för att begripa detta, syntes det mig alltför svårt,

73:17b.PSA.073.017 till dess jag trängde in i Guds heliga rådslut och aktade på dess ände.

73:18b.PSA.073.018 Sannerligen, på slipprig mark ställer du dem, du störtar dem ned i fördärv.

73:19b.PSA.073.019 Huru varda de ej till intet i ett ögonblick! De förgås och få en ände med förskräckelse.

73:20b.PSA.073.020 Såsom det är med en dröm, när man vaknar, o Herre, så aktar du dem för intet, såsom skuggbilder, när du vaknar.

73:21b.PSA.073.021 När mitt hjärta förbittrades och jag kände styng i mitt inre,

73:22b.PSA.073.022 då var jag oförnuftig och förstod intet; såsom ett oskäligt djur var jag inför dig.

73:23b.PSA.073.023 Dock förbliver jag städse hos dig; du håller mig vid min högra hand.

73:24b.PSA.073.024 Du skall leda mig efter ditt råd och sedan upptaga mig med ära.

73:25b.PSA.073.025 Vem har jag i himmelen utom dig! Och när jag har dig, då frågar jag efter intet på jorden.

73:26b.PSA.073.026 Om än min kropp och min själ försmäkta, så är dock Gud mitt hjärtas klippa och min del evinnerligen.

73:27b.PSA.073.027 Ty se, de som hava vikit bort ifrån dig skola förgås; du förgör var och en som trolöst avfaller från dig.

73:28b.PSA.073.028 Men jag har min glädje i att hålla mig intill Gud; jag söker min tillflykt hos Herren, HERREN, för att kunna förtälja alla dina gärningar.

74

74:1b.PSA.074.001 En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?

74:2b.PSA.074.002 Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.

74:3b.PSA.074.003 Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.

74:4b.PSA.074.004 Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.

74:5b.PSA.074.005 Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.

74:6b.PSA.074.006 Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.

74:7b.PSA.074.007 De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.

74:8b.PSA.074.008 De hava sagt i sina hjärtan: »Vi vilja alldeles kuva dem.» Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.

74:9b.PSA.074.009 Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.

74:10b.PSA.074.010 Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?

74:11b.PSA.074.011 Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.

74:12b.PSA.074.012 Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.

74:13b.PSA.074.013 Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.

74:14b.PSA.074.014 Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.

74:15b.PSA.074.015 Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.

74:16b.PSA.074.016 Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.

74:17b.PSA.074.017 Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.

74:18b.PSA.074.018 Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.

74:19b.PSA.074.019 Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.

74:20b.PSA.074.020 Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.

74:21b.PSA.074.021 Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.

74:22b.PSA.074.022 Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.

74:23b.PSA.074.023 Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.

75

75:1b.PSA.075.001 För sångmästaren; »Fördärva icke»; en psalm, en sång av Asaf.

75:2b.PSA.075.002 Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.

75:3b.PSA.075.003 »Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.

75:4b.PSA.075.004 Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.» Sela.

75:5b.PSA.075.005 Jag säger till de övermodiga: »Varen icke övermodiga», och till de ogudaktiga: »Upphöjen ej hornet.»

75:6b.PSA.075.006 Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.

75:7b.PSA.075.007 Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;

75:8b.PSA.075.008 nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.

75:9b.PSA.075.009 Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.

75:10b.PSA.075.010 Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.

75:11b.PSA.075.011 Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.

76

76:1b.PSA.076.001 För sångmästaren, med strängaspel; en psalm, en sång av Asaf.

76:2b.PSA.076.002 Gud är känd i Juda, i Israel är hans namn stort;

76:3b.PSA.076.003 i Salem vart hans hydda rest och hans boning på Sion.

76:4b.PSA.076.004 Där bröt han sönder bågens ljungeldar, sköld och svärd och vad till kriget hör. Sela.

76:5b.PSA.076.005 Full av ljus och härlighet går du fram ifrån segerbytenas berg.

76:6b.PSA.076.006 De stormodiga äro avväpnade, de hava slumrat in och sova; alla stridsmännen hava måst låta händerna falla.

76:7b.PSA.076.007 För din näpst, du Jakobs Gud, ligga domnade både man och häst.

76:8b.PSA.076.008 Du, du är fruktansvärd; vem kan bestå inför dig, när du vredgas?

76:9b.PSA.076.009 Från himmelen lät du höra din dom; då förskräcktes jorden och vart stilla,

76:10b.PSA.076.010 då när Gud stod upp till dom, till att frälsa alla ödmjuka på jorden. Sela.

76:11b.PSA.076.011 Ty människors vrede varder dig till pris; du har vrede till övers att omgjorda dit med.

76:12b.PSA.076.012 Gören löften och infrien dem åt HERREN, eder Gud; alla de som äro omkring honom bäre fram skänker åt den Fruktansvärde.

76:13b.PSA.076.013 Ty han stäcker furstarnas övermod; fruktansvärd är han för konungarna på jorden.

77

77:1b.PSA.077.001 För sångmästaren, till Jedutun; av Asaf; en psalm.

77:2b.PSA.077.002 Jag vill höja min röst till Gud och ropa; jag vill höja min röst till Gud, för att han må lyssna till mig.

77:3b.PSA.077.003 På min nöds dag söker jag Herren; min hand är utsträckt om natten och förtröttas icke; min själ vill icke låta trösta sig.

77:4b.PSA.077.004 Jag vill tänka på Gud och klaga; jag vill utgjuta mitt bekymmer, ty min ande försmäktar. Sela.

77:5b.PSA.077.005 Mina ögonlock håller du öppna; jag är full av oro och kan icke tala.

77:6b.PSA.077.006 Jag tänker på forntidens dagar, på år som längesedan hava gått.

77:7b.PSA.077.007 Jag vill om natten komma ihåg mitt strängaspel; i mitt hjärta vill jag utgjuta mitt bekymmer, och min ande skall eftersinna.

77:8b.PSA.077.008 Skall då Herren förkasta evinnerligen och ingen nåd mer bevisa?

77:9b.PSA.077.009 Är det då ute med hans godhet för beständigt, har hans ord blivit till intet för alla tider?

77:10b.PSA.077.010 Har Gud förgätit att vara nådig eller i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.

77:11b.PSA.077.011 Jag svarar: Nej, detta är min plågas tid, den Högstes högra hand är ej såsom förr.

77:12b.PSA.077.012 Jag vill prisa HERRENS gärningar, ja, jag vill tänka på dina fordomtima under;

77:13b.PSA.077.013 jag vill begrunda alla dina gärningar och eftersinna dina verk.

77:14b.PSA.077.014 Gud, i helighet går din väg; vem är en gud så stor som Gud?

77:15b.PSA.077.015 Du är Gud, en Gud som gör under; du har uppenbarat din makt bland folken.

77:16b.PSA.077.016 Med väldig arm förlossade du ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.

77:17b.PSA.077.017 Vattnen sågo dig, och Gud, vattnen sågo dig och våndades, själva djupen darrade.

77:18b.PSA.077.018 Molnen göto ut strömmar av vatten, skyarna läto höra sin röst, och dina pilar foro omkring.

77:19b.PSA.077.019 Ditt dunder ljöd i stormvirveln, ljungeldar lyste upp jordens krets, jorden darrade och bävade.

77:20b.PSA.077.020 Genom havet gick din väg, din stig genom stora vatten, och dina fotspår fann man icke.

77:21b.PSA.077.021 Så förde du ditt folk såsom en hjord genom Moses och Arons hand.

78

78:1b.PSA.078.001 En sång av Asaf. Lyssna, mitt folk, till min undervisning; böjen edra öron till min muns ord.

78:2b.PSA.078.002 Jag vill öppna min mun till lärorikt tal, uppenbara förborgade ting ifrån fordom.

78:3b.PSA.078.003 Vad vi hava hört och känna, och vad våra fäder hava förtäljt för oss,

78:4b.PSA.078.004 det vilja vi icke dölja för deras barn; för ett kommande släkte vilja vi förtälja HERRENS lov och hans makt och de under han har gjort.

78:5b.PSA.078.005 Ty han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel; han påbjöd den för våra fäder, och de skulle kungöra den för sina barn.

78:6b.PSA.078.006 Så skulle det bliva kunnigt för ett kommande släkte, för barn som en gång skulle födas, och dessa skulle stå upp och förtälja det för sina barn.

78:7b.PSA.078.007 Då skulle de sätta sitt hopp till Gud och icke förgäta Guds verk, utan taga hans bud i akt.

78:8b.PSA.078.008 Och de skulle icke bliva, såsom deras fäder, ett gensträvigt och upproriskt släkte, ett släkte som icke höll sitt hjärta ståndaktigt, och vars ande icke var trofast mot Gud.

78:9b.PSA.078.009 Efraims barn, välbeväpnade bågskyttar, vände om på stridens dag.

78:10b.PSA.078.010 De höllo icke Guds förbund, och efter hans lag ville de ej vandra.

78:11b.PSA.078.011 De glömde hans gärningar och de under han hade låtit dem se.

78:12b.PSA.078.012 Ja, inför deras fäder hade han gjort under, i Egyptens land, på Soans mark.

78:13b.PSA.078.013 Han klöv havet och lät dem gå därigenom och lät vattnet stå såsom en hög.

78:14b.PSA.078.014 Han ledde dem om dagen med molnskyn, och hela natten med eldens sken.

78:15b.PSA.078.015 Han klöv sönder klippor i öknen och gav dem rikligen att dricka, såsom ur väldiga hav.

78:16b.PSA.078.016 Rinnande bäckar lät han framgå ur klippan och vatten flyta ned såsom strömmar.

78:17b.PSA.078.017 Likväl syndade de allt framgent mot honom och voro gensträviga mot den Högste, i öknen.

78:18b.PSA.078.018 De frestade Gud i sina hjärtan, i det de begärde mat för sin lystnad.

78:19b.PSA.078.019 Och de talade mot Gud, de sade: »Kan väl Gud duka ett bord i öknen?

78:20b.PSA.078.020 Se, visst slog han klippan, så att vatten flödade och bäckar strömmade fram, men kan han ock giva bröd eller skaffa kött åt sitt folk?»

78:21b.PSA.078.021 Så förgrymmades då HERREN, när han hörde det; och eld upptändes i Jakob, jag, vrede kom över Israel,

78:22b.PSA.078.022 eftersom de icke trodde på Gud och ej förtröstade på hans frälsning.

78:23b.PSA.078.023 Och han gav befallning åt skyarna i höjden och öppnade himmelens dörrar;

78:24b.PSA.078.024 han lät manna regna över dem till föda, och korn från himmelen gav han dem.

78:25b.PSA.078.025 Änglabröd fingo människor äta; han sände dem mat till fyllest.

78:26b.PSA.078.026 Han lät östanvinden fara ut på himmelen, och genom sin makt förde han sunnanvinden fram.

78:27b.PSA.078.027 Och han lät kött regna över dem såsom stoft, bevingade fåglar såsom havets sand;

78:28b.PSA.078.028 han lät det falla ned i sitt läger, runt omkring sin boning.

78:29b.PSA.078.029 Då åto de och blevo övermätta; han lät dem få vad de hade lystnad efter.

78:30b.PSA.078.030 Men ännu hade de icke stillat sin lystnad, ännu var maten i deras mun,

78:31b.PSA.078.031 då kom Guds vrede över dem; han sände död bland deras ypperste och slog ned Israels unga män.

78:32b.PSA.078.032 Likväl syndade de alltjämt och trodde icke på hans under.

78:33b.PSA.078.033 Då lät han deras dagar försvinna i förgängelse och deras år i plötslig undergång.

78:34b.PSA.078.034 När han dräpte folket, frågade de efter honom och vände om och sökte Gud.

78:35b.PSA.078.035 De tänkte då på att Gud var deras klippa, och att Gud den Högste var deras förlossare;

78:36b.PSA.078.036 och de talade inställsamt för honom med sin mun och skrymtade för honom med sin tunga.

78:37b.PSA.078.037 Men deras hjärtan höllo sig icke ståndaktigt vid honom, och de voro icke trogna i hans förbund.

78:38b.PSA.078.038 Dock, han är barmhärtig, han förlåter missgärning, och han vill icke fördärva. Därför avvände han ofta sin vrede och lät ej hela sin förtörnelse bryta fram.

78:39b.PSA.078.039 Ty han tänkte därpå att de voro kött, en vind som far bort och icke kommer åter.

78:40b.PSA.078.040 Huru ofta voro de ej gensträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!

78:41b.PSA.078.041 Ja, de frestade Gud allt framgent och förtörnade Israels Helige.

78:42b.PSA.078.042 De betänkte icke vad hans hand hade uträttat på den tid då han förlossade dem från ovännen,

78:43b.PSA.078.043 då han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans mark.

78:44b.PSA.078.044 Där förvandlade han deras strömmar till blod, så att de ej kunde dricka ur sina rinnande vatten;

78:45b.PSA.078.045 han sände bland dem flugsvärmar, som åto dem, och paddor, som voro dem till fördärv.

78:46b.PSA.078.046 Han gav deras gröda åt gräsmaskar och deras arbetes frukt åt gräshoppor;

78:47b.PSA.078.047 han slog deras vinträd med hagel och deras fikonträd med hagelstenar;

78:48b.PSA.078.048 han gav deras husdjur till pris åt hagel och deras boskap åt ljungeldar.

78:49b.PSA.078.049 Han sände över dem sin vredes glöd, förgrymmelse och ogunst och nöd, en skara av olycksänglar.

78:50b.PSA.078.050 Han gav fritt lopp åt sin vrede; han skonade icke deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten.

78:51b.PSA.078.051 Och han slog allt förstfött i Egypten, kraftens förstling i Hams hyddor.

78:52b.PSA.078.052 Och han lät sitt folk bryta upp såsom en fårhjord och förde dem såsom en boskapshjord genom öknen.

78:53b.PSA.078.053 Han ledde dem säkert, så att de icke behövde frukta; men deras fiender övertäcktes av havet.

78:54b.PSA.078.054 Och han lät dem komma till sitt heliga land, till det berg som hans högra hand hade förvärvat.

78:55b.PSA.078.055 Han förjagade hedningarna för dem och gav dem deras land till arvslott och lät Israels stammar bo i deras hyddor.

78:56b.PSA.078.056 Men i sin gensträvighet frestade de Gud den Högste och höllo icke hans vittnesbörd;

78:57b.PSA.078.057 de veko trolöst tillbaka, de såsom deras fäder, de vände om, lika en båge som sviker.

78:58b.PSA.078.058 De förtörnade honom med sina offerhöjder och retade honom genom sina beläten.

78:59b.PSA.078.059 Gud förnam det och vart förgrymmad och förkastade Israel med harm.

78:60b.PSA.078.060 Och han försköt sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna;

78:61b.PSA.078.061 han gav sin makt i fångenskap och sin ära i fiendehand.

78:62b.PSA.078.062 Ja, han gav sitt folk till pris åt svärdet, och på sin arvedel förgrymmades han.

78:63b.PSA.078.063 Deras unga män förtärdes av eld, och deras jungfrur blevo utan brudsång.

78:64b.PSA.078.064 Deras präster föllo för svärd, och inga änkor kunde hålla klagogråt.

78:65b.PSA.078.065 Då vaknade Herren såsom ur en sömn, han reste sig, lik en hjälte som hade legat dövad av vin.

78:66b.PSA.078.066 Och han slog sina ovänner tillbaka, evig smälek lät han komma över dem.

78:67b.PSA.078.067 Han förkastade ock Josefs hydda och utvalde icke Efraims stam.

78:68b.PSA.078.068 Men han utvalde Juda stam, Sions berg, som han älskade.

78:69b.PSA.078.069 Och han byggde sin helgedom hög såsom himmelen, fast såsom jorden, som han har grundat för evigt.

78:70b.PSA.078.070 Och han utvalde sin tjänare David och tog honom ifrån fårhjordens fållor.

78:71b.PSA.078.071 Ja, ifrån fåren hämtade han honom och satte honom till en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel.

78:72b.PSA.078.072 Och han var deras herde med redligt hjärta och ledde dem med förståndig hand.

79

79:1b.PSA.079.001 En psalm av Asaf. Gud, hedningarna hava fallit in i din arvedel, de hava orenat ditt heliga tempel, de hava gjort Jerusalem till en stenhop.

79:2b.PSA.079.002 De hava givit dina tjänares kroppar till mat åt himmelens fåglar, dina frommas kött åt markens djur.

79:3b.PSA.079.003 De hava utgjutit deras blod såsom vatten, runt omkring Jerusalem, och ingen fanns, som begrov dem.

79:4b.PSA.079.004 Vi hava blivit till smälek för våra grannar, till spott och hån för dem som bo omkring oss.

79:5b.PSA.079.005 Huru länge, o HERRE, skall du så oavlåtligen vredgas, huru länge skall din nitälskan brinna såsom eld?

79:6b.PSA.079.006 Utgjut din förtörnelse över hedningarna, som ej känna dig, och över de riken som icke åkalla ditt namn.

79:7b.PSA.079.007 Ty de hava uppätit Jakob, och hans boning hava de förött.

79:8b.PSA.079.008 Tänk ej, oss till men, på förfädernas missgärningar, låt din barmhärtighet snarligen komma oss till mötes, ty vi äro i stort elände.

79:9b.PSA.079.009 Hjälp oss, du vår frälsnings Gud, för ditt namns äras skull; rädda oss och förlåt oss våra synder för ditt namns skull.

79:10b.PSA.079.010 Varför skulle hedningarna få säga: »Var är nu deras Gud?» Låt det inför våra ögon bliva kunnigt på hedningarna huru du hämnas dina tjänares utgjutna blod.

79:11b.PSA.079.011 Låt de fångnas klagan komma inför ditt ansikte, låt efter din arms väldighet dödens barn bliva vid liv.

79:12b.PSA.079.012 Och giv våra grannar sjufalt tillbaka i deras sköte den smädelse varmed de hava smädat dig, Herre.

79:13b.PSA.079.013 Men vi som äro ditt folk och får i din hjord, vi vilja tacka dig evinnerligen, vi vilja förtälja ditt lov från släkte till släkte.

80

80:1b.PSA.080.001 För sångmästaren, efter »Liljor»; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.

80:2b.PSA.080.002 Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.

80:3b.PSA.080.003 Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.

80:4b.PSA.080.004 Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

80:5b.PSA.080.005 HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?

80:6b.PSA.080.006 Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.

80:7b.PSA.080.007 Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.

80:8b.PSA.080.008 Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

80:9b.PSA.080.009 Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.

80:10b.PSA.080.010 Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.

80:11b.PSA.080.011 Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;

80:12b.PSA.080.012 det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.

80:13b.PSA.080.013 Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?

80:14b.PSA.080.014 Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.

80:15b.PSA.080.015 Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.

80:16b.PSA.080.016 Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.

80:17b.PSA.080.017 Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.

80:18b.PSA.080.018 Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.

80:19b.PSA.080.019 Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.

80:20b.PSA.080.020 HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.

81

81:1b.PSA.081.001 För sångmästaren, till Gittít; av Asaf.

81:2b.PSA.081.002 Höjen glädjerop till Gud, vår starkhet, höjen jubel till Jakobs Gud.

81:3b.PSA.081.003 Stämmen upp lovsång och låten pukor ljuda, ljuvliga harpor tillsammans med psaltare.

81:4b.PSA.081.004 Stöten i basun vid nymånaden, vid fullmånen, på vår högtidsdag.

81:5b.PSA.081.005 Ty detta är en stadga för Israel, en Jakobs Guds rätt.

81:6b.PSA.081.006 Det bestämde han till ett vittnesbörd i Josef, när han drog ut mot Egyptens land. Jag hör ett tal som är mig nytt:

81:7b.PSA.081.007 »Jag lyfte bördan från hans skuldra, hans händer blevo fria ifrån lastkorgen.

81:8b.PSA.081.008 I nöden ropade du, och jag räddade dig; jag svarade dig, höljd i tordön, jag prövade dig vid Meribas vatten. Sela.

81:9b.PSA.081.009 Hör, mitt folk, och låt mig varna dig; Israel, o att du ville höra mig!

81:10b.PSA.081.010 Hos dig skall icke finnas någon annan gud, och du skall ej tillbedja någon främmande gud.

81:11b.PSA.081.011 Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig upp ur Egyptens land; låt din mun vitt upp, så att jag får uppfylla den.

81:12b.PSA.081.012 Men mitt folk ville ej höra min röst, och Israel var mig icke till viljes.

81:13b.PSA.081.013 Då lät jag dem gå i deras hjärtans hårdhet, det fingo vandra efter sina egna rådslag.

81:14b.PSA.081.014 O att mitt folk ville höra mig, och att Israel ville vandra på mina vägar!

81:15b.PSA.081.015 Då skulle jag snart kuva deras fiender och vända min hand mot deras ovänner.

81:16b.PSA.081.016 De som hata HERREN skulle då visa honom underdånighet, och hans folks tid skulle vara evinnerligen.

81:17b.PSA.081.017 Och han skulle bespisa det med bästa vete; ja, med honung ur klippan skulle jag mätta dig.»

82

82:1b.PSA.082.001 En psalm av Asaf. Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom:

82:2b.PSA.082.002 »Huru länge skolen I döma orätt och vara partiska för de ogudaktiga? Sela.

82:3b.PSA.082.003 Skaffen den arme och faderlöse rätt, given den betryckte och torftige rättvisa.

82:4b.PSA.082.004 Befrien den arme och fattige, rädden honom från de ogudaktigas hand.

82:5b.PSA.082.005 Men de veta intet och hava intet förstånd, de vandra i mörker; jordens alla grundvalar vackla.

82:6b.PSA.082.006 Jag har väl sagt att I ären gudar och allasammans den Högstes söner;

82:7b.PSA.082.007 men I måsten dock dö, såsom människor dö, och falla, likaväl som var furste faller.»

82:8b.PSA.082.008 Ja, stå upp, o Gud; håll dom över jorden, ty med arvsrätt råder du över alla folk.

83

83:1b.PSA.083.001 En sång, en psalm av Asaf.

83:2b.PSA.083.002 Gud, var icke så tyst, tig icke och var icke så stilla, o Gud.

83:3b.PSA.083.003 Ty se, dina fiender larma, och de som hata dig resa upp huvudet.

83:4b.PSA.083.004 Mot ditt folk förehava de listiga anslag och rådslå mot dem som du beskyddar.

83:5b.PSA.083.005 De säga: »Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer äro ett folk, och så att ingen mer tänker på Israels namn.»

83:6b.PSA.083.006 Ty endräktigt rådslå dem med varandra, de sluta mot dig ett förbund:

83:7b.PSA.083.007 Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,

83:8b.PSA.083.008 Gebal och Ammon och Amalek, filistéerna tillika med dem som bo i Tyrus;

83:9b.PSA.083.009 Assur har ock slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.

83:10b.PSA.083.010 Gör med dem såsom du gjorde med Midjan, såsom med Sisera och Jabin vid Kisons bäck,

83:11b.PSA.083.011 dem som förgjordes vid En-Dor och blevo till gödning åt marken.

83:12b.PSA.083.012 Låt det gå deras ädlingar såsom det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar såsom det gick Seba och Salmunna,

83:13b.PSA.083.013 eftersom de säga: »Guds ängder vilja vi intaga åt oss.»

83:14b.PSA.083.014 Min Gud, låt dem bliva såsom virvlande löv, såsom strå för vinden.

83:15b.PSA.083.015 Lik en eld som förbränner skog och lik en låga som avsvedjar berg

83:16b.PSA.083.016 förfölje du dem med ditt oväder, och förskräcke du dem med din storm.

83:17b.PSA.083.017 Gör deras ansikten fulla med skam, så att de söka ditt namn, o HERRE.

83:18b.PSA.083.018 Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås.

83:19b.PSA.083.019 Och må de förnimma att du allena bär namnet »HERREN», den Högste över hela jorden.

84

84:1b.PSA.084.001 För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm.

84:2b.PSA.084.002 Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!

84:3b.PSA.084.003 Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.

84:4b.PSA.084.004 Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.

84:5b.PSA.084.005 Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela.

84:6b.PSA.084.006 Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.

84:7b.PSA.084.007 När de vandra genom Tåredalen, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.

84:8b.PSA.084.008 De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.

84:9b.PSA.084.009 HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela.

84:10b.PSA.084.010 Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.

84:11b.PSA.084.011 Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.

84:12b.PSA.084.012 Ty HERREN Gud är sol och sköld; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet.

84:13b.PSA.084.013 HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig.

85

85:1b.PSA.085.001 För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

85:2b.PSA.085.002 HERRE, du var förr ditt land nådig, du upprättade åter Jakobs hus.

85:3b.PSA.085.003 Du förlät ditt folks missgärning, du överskylde all dess synd. Sela.

85:4b.PSA.085.004 Du lät all din förgrymmelse fara och vände dig ifrån din vredes glöd.

85:5b.PSA.085.005 Så vänd dig nu åter till oss, du vår frälsnings Gud, och upphör med din förtörnelse mot oss.

85:6b.PSA.085.006 Vill du då vredgas på oss evinnerligen och låta din vrede vara från släkte till släkte?

85:7b.PSA.085.007 Vill du icke åter giva oss liv, så att ditt folk får glädjas i dig?

85:8b.PSA.085.008 HERRE, låt oss se din nåd, och giv oss din frälsning.

85:9b.PSA.085.009 Jag vill höra vad Gud, HERREN, talar: se, han talar frid till sitt folk och till sina fromma; må de blott icke vända åter till dårskap.

85:10b.PSA.085.010 Ja, hans frälsning är nära dem som frukta honom, och så skall ära bo i vårt land.

85:11b.PSA.085.011 Godhet och trofasthet skola där mötas, rättfärdighet och frid kyssas;

85:12b.PSA.085.012 trofasthet skall växa upp ur jorden och rättfärdighet blicka ned från himmelen.

85:13b.PSA.085.013 HERREN skall giva oss vad gott är, och vårt land skall giva sin gröda.

85:14b.PSA.085.014 Rättfärdighet skall gå framför honom, den skall ock stadigt följa i hans spår.

86

86:1b.PSA.086.001 En bön av David. HERRE, böj till mig ditt öra och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.

86:2b.PSA.086.002 Bevara min själ, ty jag är from; du min Gud, fräls din tjänare, som förtröstar på dig.

86:3b.PSA.086.003 Var mig nådig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.

86:4b.PSA.086.004 Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, upplyfter jag min själ.

86:5b.PSA.086.005 Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig.

86:6b.PSA.086.006 Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta på mina böners ljud.

86:7b.PSA.086.007 På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.

86:8b.PSA.086.008 Ingen är dig lik bland gudarna, Herre, och intet är såsom dina verk.

86:9b.PSA.086.009 Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.

86:10b.PSA.086.010 Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud.

86:11b.PSA.086.011 Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn.

86:12b.PSA.086.012 Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen;

86:13b.PSA.086.013 ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets djup.

86:14b.PSA.086.014 Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnas hop står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.

86:15b.PSA.086.015 Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet.

86:16b.PSA.086.016 Vänd dig till mig och var mig nådig, giv åt din tjänare din makt, och fräls din tjänarinnas son.

86:17b.PSA.086.017 Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl; och må de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hjälper mig och tröstar mig.

87

87:1b.PSA.087.001 Av Koras söner; en psalm, en sång. Den stad han har grundat står på de heliga bergen;

87:2b.PSA.087.002 HERREN älskar Sions portar mest bland alla Jakobs boningar.

87:3b.PSA.087.003 Härliga ting äro talade om dig, du Guds stad. Sela.

87:4b.PSA.087.004 »Rahab och Babel skall jag nämna bland mina bekännare; så ock Filisteen och Tyrus och Kus, dessa äro födda där.»

87:5b.PSA.087.005 Ja, om Sion skall det sägas: »Den ene som den andre är född därinne.» Och han, den Högste, skall hålla det vid makt.

87:6b.PSA.087.006 Ja, när HERREN tecknar upp folken, då skall han räkna så: »Dessa äro födda där.» Sela.

87:7b.PSA.087.007 Och under sång och dans skall man säga: »Alla mina källor äro i dig.»

88

88:1b.PSA.088.001 En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.

88:2b.PSA.088.002 HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.

88:3b.PSA.088.003 Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.

88:4b.PSA.088.004 Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.

88:5b.PSA.088.005 Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.

88:6b.PSA.088.006 Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.

88:7b.PSA.088.007 Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.

88:8b.PSA.088.008 Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.

88:9b.PSA.088.009 Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.

88:10b.PSA.088.010 Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.

88:11b.PSA.088.011 Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.

88:12b.PSA.088.012 Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?

88:13b.PSA.088.013 Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?

88:14b.PSA.088.014 Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.

88:15b.PSA.088.015 Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?

88:16b.PSA.088.016 Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.

88:17b.PSA.088.017 Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.

88:18b.PSA.088.018 De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.

88:19b.PSA.088.019 Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.

89

89:1b.PSA.089.001 En sång av esraiten Etan.

89:2b.PSA.089.002 Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.

89:3b.PSA.089.003 Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.

89:4b.PSA.089.004 »Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:

89:5b.PSA.089.005 'Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.'» Sela.

89:6b.PSA.089.006 Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.

89:7b.PSA.089.007 Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?

89:8b.PSA.089.008 Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.

89:9b.PSA.089.009 HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.

89:10b.PSA.089.010 Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.

89:11b.PSA.089.011 Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.

89:12b.PSA.089.012 Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.

89:13b.PSA.089.013 Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.

89:14b.PSA.089.014 Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.

89:15b.PSA.089.015 Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.

89:16b.PSA.089.016 Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.

89:17b.PSA.089.017 I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.

89:18b.PSA.089.018 Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.

89:19b.PSA.089.019 Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.

89:20b.PSA.089.020 På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: »Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.

89:21b.PSA.089.021 Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.

89:22b.PSA.089.022 Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.

89:23b.PSA.089.023 Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;

89:24b.PSA.089.024 nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.

89:25b.PSA.089.025 Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.

89:26b.PSA.089.026 Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.

89:27b.PSA.089.027 Han skall kalla mig så: 'Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.'

89:28b.PSA.089.028 Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.

89:29b.PSA.089.029 Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.

89:30b.PSA.089.030 Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.

89:31b.PSA.089.031 Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,

89:32b.PSA.089.032 om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,

89:33b.PSA.089.033 då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,

89:34b.PSA.089.034 men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.

89:35b.PSA.089.035 Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.

89:36b.PSA.089.036 En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.

89:37b.PSA.089.037 Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;

89:38b.PSA.089.038 såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.» Sela.

89:39b.PSA.089.039 Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.

89:40b.PSA.089.040 Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.

89:41b.PSA.089.041 Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.

89:42b.PSA.089.042 Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.

89:43b.PSA.089.043 Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.

89:44b.PSA.089.044 Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.

89:45b.PSA.089.045 Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.

89:46b.PSA.089.046 Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.

89:47b.PSA.089.047 Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?

89:48b.PSA.089.048 Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.

89:49b.PSA.089.049 Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.

89:50b.PSA.089.050 Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.

89:51b.PSA.089.051 Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;

89:52b.PSA.089.052 tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ----

89:53b.PSA.089.053 Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen. Fjärde boken

90

90:1b.PSA.090.001 En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

90:2b.PSA.090.002 Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

90:3b.PSA.090.003 Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

90:4b.PSA.090.004 Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

90:5b.PSA.090.005 Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

90:6b.PSA.090.006 det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

90:7b.PSA.090.007 Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

90:8b.PSA.090.008 Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

90:9b.PSA.090.009 Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

90:10b.PSA.090.010 Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

90:11b.PSA.090.011 Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

90:12b.PSA.090.012 Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

90:13b.PSA.090.013 HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

90:14b.PSA.090.014 Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

90:15b.PSA.090.015 Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

90:16b.PSA.090.016 Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

90:17b.PSA.090.017 Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

91

91:1b.PSA.091.001 Den som sitter under den Högstes beskärm och vilar under den Allsmäktiges skugga,

91:2b.PSA.091.002 han säger: »I HERREN har jag min tillflykt och min borg, min Gud, på vilken jag förtröstar.»

91:3b.PSA.091.003 Ja, han skall rädda dig ifrån fågelfängarens snara och ifrån pesten, som fördärvar.

91:4b.PSA.091.004 Med sina fjädrar skall han betäcka dig, och under hans vingar skall du finna tillflykt; hans trofasthet är sköld och skärm.

91:5b.PSA.091.005 Du skall icke behöva frukta nattens fasor, icke pilen, som flyger om dagen,

91:6b.PSA.091.006 icke pesten, som går fram i mörkret, eller farsoten, som ödelägger vid middagens ljus.

91:7b.PSA.091.007 Om ock tusen falla vid din sida, ja, tio tusen vid din högra sida, så skall det dock icke drabba dig.

91:8b.PSA.091.008 Dina ögon skola blott skåda därpå med lust, och du skall se de ogudaktigas lön.

91:9b.PSA.091.009 Ty du har sagt: »Du, HERRE, är mitt skygd», och du har gjort den Högste till din tillflykt.

91:10b.PSA.091.010 Ingen olycka skall vederfaras dig, och ingen plåga skall nalkas din hydda.

91:11b.PSA.091.011 Ty han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola bevara dig på alla dina vägar.

91:12b.PSA.091.012 De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.

91:13b.PSA.091.013 Över lejon och huggormar skall du gå fram, du skall trampa ned unga lejon och drakar.

91:14b.PSA.091.014 »Han håller sig intill mig, därför skall jag befria honom; jag skall beskydda honom, därför att han känner mitt namn.

91:15b.PSA.091.015 Han åkallar mig, och jag skall svara honom; jag är med honom i nöden, jag skall rädda honom och låta honom komma till ära.

91:16b.PSA.091.016 Jag skall mätta honom med långt liv och låta honom se min frälsning.»

92

92:1b.PSA.092.001 En psalm, en sång för sabbatsdagen.

92:2b.PSA.092.002 Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,

92:3b.PSA.092.003 att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,

92:4b.PSA.092.004 med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.

92:5b.PSA.092.005 Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk.

92:6b.PSA.092.006 Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.

92:7b.PSA.092.007 En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.

92:8b.PSA.092.008 Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid.

92:9b.PSA.092.009 Men du, HERRE, är hög evinnerligen.

92:10b.PSA.092.010 Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.

92:11b.PSA.092.011 Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja.

92:12b.PSA.092.012 Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig.

92:13b.PSA.092.013 Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.

92:14b.PSA.092.014 Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.

92:15b.PSA.092.015 Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska;

92:16b.PSA.092.016 så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.

93

93:1b.PSA.093.001 HERREN är min konung! Han har klätt sig i härlighet. HERREN har klätt sig, omgjordat sig med makt; därför står jordkretsen fast och vacklar icke.

93:2b.PSA.093.002 Din tron står fast ifrån fordom tid, du är från evighet.

93:3b.PSA.093.003 HERRE, strömmarna hava upphävt, strömmarna hava upphävt sin röst, ja, strömmarna upphäva sitt dån.

93:4b.PSA.093.004 Men väldig är HERREN i höjden, mer än bruset av stora vatten, väldiga vatten, havets bränningar.

93:5b.PSA.093.005 Dina vittnesbörd äro fasta alltigenom; helighet höves ditt hus, HERRE, evinnerligen.

94

94:1b.PSA.094.001 Du hämndens Gud, o HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans.

94:2b.PSA.094.002 Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de hava gjort.

94:3b.PSA.094.003 Huru länge skola de ogudaktiga, o HERRE, huru länge skola de ogudaktiga triumfera?

94:4b.PSA.094.004 Deras mun flödar över av fräckt tal; de förhäva sig, alla ogärningsmännen.

94:5b.PSA.094.005 Ditt folk, o HERRE, krossa de, och din arvedel förtrycka de.

94:6b.PSA.094.006 Änkor och främlingar dräpa de, och faderlösa mörda de.

94:7b.PSA.094.007 Och de säga: »HERREN ser det icke, Jakobs Gud märker det icke.»

94:8b.PSA.094.008 Märken själva, I oförnuftiga bland folket; I dårar, när kommen I till förstånd?

94:9b.PSA.094.009 Den som har planterat örat, skulle han icke höra? Den som har danat ögat, skulle han icke se?

94:10b.PSA.094.010 Den som håller hedningarna i tukt, skulle han icke straffa, han som lär människorna förstånd?

94:11b.PSA.094.011 HERREN känner människornas tankar, han vet att de själva äro fåfänglighet.

94:12b.PSA.094.012 Säll är den man som du, HERRE, undervisar, och som du lär genom din lag,

94:13b.PSA.094.013 för att skaffa honom ro för olyckans dagar, till dess de ogudaktigas grav varder grävd.

94:14b.PSA.094.014 Ty HERREN förskjuter icke sitt folk, och sin arvedel övergiver han icke.

94:15b.PSA.094.015 Nej, rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skola hålla sig därtill.

94:16b.PSA.094.016 Vem står upp till att försvara mig mot de onda, vem bistår mig mot ogärningsmännen?

94:17b.PSA.094.017 Om HERREN icke vore min hjälp, så bodde min själ snart i det tysta.

94:18b.PSA.094.018 När jag tänkte: »Min fot vacklar», då stödde mig din når, o HERRE:

94:19b.PSA.094.019 När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.

94:20b.PSA.094.020 Kan fördärvets domarsäte hava gemenskap med dig, det säte där man över våld i lagens namn,

94:21b.PSA.094.021 där de tränga den rättfärdiges själ och fördöma oskyldigt blod?

94:22b.PSA.094.022 Men HERREN bliver för mig en borg, min Gud bliver min tillflykts klippa.

94:23b.PSA.094.023 Och han låter deras fördärv vända tillbaka över dem och förgör dem för deras ondskas skull. Ja, HERREN, vår Gud, förgör dem.

95

95:1b.PSA.095.001 Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.

95:2b.PSA.095.002 Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.

95:3b.PSA.095.003 Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.

95:4b.PSA.095.004 Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;

95:5b.PSA.095.005 hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.

95:6b.PSA.095.006 Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.

95:7b.PSA.095.007 Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.

95:8b.PSA.095.008 O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,

95:9b.PSA.095.009 där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.

95:10b.PSA.095.010 I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: »De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.»

95:11b.PSA.095.011 Så svor jag då i min vrede: »De skola icke komma in i min vila.»

96

96:1b.PSA.096.001 Sjungen till HERRENS ära en ny sång, sjungen till HERRENS ära, alla länder.

96:2b.PSA.096.002 Sjungen till HERRENS ära, loven hans namn. Båden glädje var dag, förkunnen hans frälsning.

96:3b.PSA.096.003 Förtäljen bland hedningarna hans ära, bland alla folk hans under.

96:4b.PSA.096.004 Ty stor är HERREN och högt lovad, fruktansvärd är han mer än alla gudar.

96:5b.PSA.096.005 Ty folkens alla gudar äro avgudar, men HERREN är den som har gjort himmelen.

96:6b.PSA.096.006 Majestät och härlighet äro inför hans ansikte, makt och glans i hans helgedom.

96:7b.PSA.096.007 Given åt HERREN, I folkens släkter, given åt HERREN ära och makt;

96:8b.PSA.096.008 given åt HERREN hans namns ära, bären fram skänker, och kommen i hans gårdar.

96:9b.PSA.096.009 Tillbedjen HERREN i helig skrud, bäven för hans ansikte, alla länder.

96:10b.PSA.096.010 Sägen bland hedningarna: »HERREN är nu konung! Därför står jordkretsen fast och vacklar icke; han dömer folken med rättvisa.»

96:11b.PSA.096.011 Himmelen vare glad, och jorden fröjde sig; havet bruse och allt vad däri är.

96:12b.PSA.096.012 Marken glädje sig och allt som är därpå, ja, då juble alla skogens träd.

96:13b.PSA.096.013 inför HERREN, ty han kommer, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma jordens krets med rättfärdighet och folken med sin trofasthet.

97

97:1b.PSA.097.001 HERREN är nu konung! Därför fröjde sig jorden; havsländerna glädje sig, så många som de äro.

97:2b.PSA.097.002 Moln och töcken omgiva honom, rättfärdighet och rätt äro hans trons fäste.

97:3b.PSA.097.003 Eld går framför honom och förbränner hans ovänner runt omkring.

97:4b.PSA.097.004 Hans ljungeldar lysa upp jordens krets; jorden ser det och bävar.

97:5b.PSA.097.005 Bergen smälta såsom vax för HERREN, för hela jordens Herre.

97:6b.PSA.097.006 Himlarna förkunna hans rättfärdighet, och alla folk se hans ära.

97:7b.PSA.097.007 Alla de skola komma på skam, som dyrka beläten, de som berömma sig av avgudar. Alla gudar skola tillbedja honom.

97:8b.PSA.097.008 Sion hör det och gläder sig, och Juda döttrar fröjda sig för dina domars skull, HERRE.

97:9b.PSA.097.009 Ty du, HERRE, är den Högste över hela jorden; du är högt upphöjd över alla gudar.

97:10b.PSA.097.010 I som älsken HERREN, haten det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem.

97:11b.PSA.097.011 Ljus är utsått för den rättfärdige och glädje för de rättsinniga.

97:12b.PSA.097.012 Glädjens, I rättfärdige, i HERREN, och prisen hans heliga namn.

98

98:1b.PSA.098.001 En psalm. Sjungen till HERREN ära en ny sång, ty han har gjort under. Han har vunnit seger med sin högra hand och med sin väldiga arm.

98:2b.PSA.098.002 HERREN har låtit sin frälsning bliva kunnig, han har uppenbarat sin rättfärdighet för hedningarnas ögon.

98:3b.PSA.098.003 Han har tänkt på sin nåd och trofasthet mot Israels hus; alla jordens ändar hava sett huru vår Gud frälsar.

98:4b.PSA.098.004 Höjen jubel till HERREN, alla länder; bristen ut i glädjerop och lovsjungen.

98:5b.PSA.098.005 Lovsjungen HERREN med harpa, med harpa och med lovsångs ljud.

98:6b.PSA.098.006 Höjen jubel med trumpeter och med basuners ljud inför HERREN, konungen.

98:7b.PSA.098.007 Havet bruse och allt vad däri är, jordens krets och de som bo därpå.

98:8b.PSA.098.008 Strömmarna klappe i händerna, bergen juble med varandra,

98:9b.PSA.098.009 inför HERREN, ty han kommer för att döma jorden. Han skall döma jordens krets med rättfärdighet och folken med rättvisa.

99

99:1b.PSA.099.001 HERREN är nu konung! Därför darra folken. Han som tronar på keruberna! Därför skälver jorden.

99:2b.PSA.099.002 HERREN är stor i Sion, och upphöjd är han över alla folk.

99:3b.PSA.099.003 Därför prisar man ditt namn, det stora och fruktansvärda. Helig är han.

99:4b.PSA.099.004 Och konungen i sin makt älskar vad rätt är. Ja, du håller rättvisa vid makt, rätt och rättfärdighet övar du i Jakob.

99:5b.PSA.099.005 Upphöjen HERREN, vår Gud, och tillbedjen vid hans fotapall. Helig är han.

99:6b.PSA.099.006 Mose och Aron voro bland hans präster, och Samuel bland dem som åkallade hans namn; de ropade till HERREN, och han svarade dem.

99:7b.PSA.099.007 I molnstoden talade han då till dem; de höllo hans vittnesbörd och den lag som han gav dem.

99:8b.PSA.099.008 Ja, HERRE, vår Gud, du svarade dem; du var mot dem en förlåtande Gud -- och en hämnare över deras gärningar.

99:9b.PSA.099.009 Upphöjen HERREN, vår Gud, och tillbedjen inför hans heliga berg. Ty helig är HERREN, vår Gud.

100

100:1b.PSA.100.001 En tacksägelsepsalm. Höjen jubel till HERREN, alla länder.

100:2b.PSA.100.002 Tjänen HERREN med glädje, kommen inför hans ansikte med fröjderop.

100:3b.PSA.100.003 Förnimmen att HERREN är Gud. Han har gjort oss, och icke vi själva, till sitt folk och till får i sin hjord.

100:4b.PSA.100.004 Gån in i hans portar med tacksägelse, i hans gårdar med lov; tacken honom, loven hans namn.

100:5b.PSA.100.005 Ty HERREN är god, hans nåd varar evinnerligen och hans trofasthet från släkte till släkte.

101

101:1b.PSA.101.001 Av David; en psalm. Om nåd och rätt vill jag sjunga, dig, HERRE, lovsäga.

101:2b.PSA.101.002 Jag vill akta på ostrafflighetens väg -- när kommer du till mig? Jag vill föra en ostrafflig vandel, där jag bor i mitt hus.

101:3b.PSA.101.003 Jag vänder mitt öga ej till det som fördärvligt är. Att öva orättfärdighet hatar jag; sådant skall ej låda vid mig.

101:4b.PSA.101.004 Ett vrångt hjärta vare fjärran ifrån mig; vad ont är vill jag ej veta av.

101:5b.PSA.101.005 Den som i hemlighet förtalar sin nästa, honom vill jag förgöra; den som har stolta ögon och högmodigt hjärta, honom lider jag icke.

101:6b.PSA.101.006 Mina ögon se efter de trogna i landet, för att de må bo hos mig; den som vandrar på ostrafflighetens väg, han får vara min tjänare.

101:7b.PSA.101.007 Den får icke bo i mitt hus, som övar svek; den som talar lögn skall ej bestå inför mina ögon.

101:8b.PSA.101.008 Morgon efter morgon skall jag förgöra alla ogudaktiga i landet och utrota alla ogärningsmän ur HERRENS stad.

102

102:1b.PSA.102.001 Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

102:2b.PSA.102.002 HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

102:3b.PSA.102.003 Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

102:4b.PSA.102.004 Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

102:5b.PSA.102.005 Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

102:6b.PSA.102.006 För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

102:7b.PSA.102.007 Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

102:8b.PSA.102.008 Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

102:9b.PSA.102.009 Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

102:10b.PSA.102.010 Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

102:11b.PSA.102.011 för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

102:12b.PSA.102.012 Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

102:13b.PSA.102.013 Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

102:14b.PSA.102.014 Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

102:15b.PSA.102.015 Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

102:16b.PSA.102.016 Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

102:17b.PSA.102.017 när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

102:18b.PSA.102.018 när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

102:19b.PSA.102.019 Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

102:20b.PSA.102.020 att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

102:21b.PSA.102.021 för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

102:22b.PSA.102.022 på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

102:23b.PSA.102.023 när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

102:24b.PSA.102.024 Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

102:25b.PSA.102.025 Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

102:26b.PSA.102.026 I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

102:27b.PSA.102.027 de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

102:28b.PSA.102.028 Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

102:29b.PSA.102.029 Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.

103

103:1b.PSA.103.001 Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.

103:2b.PSA.103.002 Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,

103:3b.PSA.103.003 han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,

103:4b.PSA.103.004 han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,

103:5b.PSA.103.005 han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.

103:6b.PSA.103.006 HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.

103:7b.PSA.103.007 Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.

103:8b.PSA.103.008 Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.

103:9b.PSA.103.009 Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.

103:10b.PSA.103.010 Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.

103:11b.PSA.103.011 Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.

103:12b.PSA.103.012 Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.

103:13b.PSA.103.013 Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.

103:14b.PSA.103.014 Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.

103:15b.PSA.103.015 En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.

103:16b.PSA.103.016 När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.

103:17b.PSA.103.017 Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,

103:18b.PSA.103.018 när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.

103:19b.PSA.103.019 HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.

103:20b.PSA.103.020 Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.

103:21b.PSA.103.021 Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.

103:22b.PSA.103.022 Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.

104

104:1b.PSA.104.001 Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

104:2b.PSA.104.002 Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

104:3b.PSA.104.003 du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

104:4b.PSA.104.004 Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

104:5b.PSA.104.005 Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

104:6b.PSA.104.006 Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

104:7b.PSA.104.007 Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

104:8b.PSA.104.008 Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

104:9b.PSA.104.009 En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

104:10b.PSA.104.010 Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

104:11b.PSA.104.011 De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

104:12b.PSA.104.012 Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

104:13b.PSA.104.013 Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

104:14b.PSA.104.014 Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

104:15b.PSA.104.015 och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

104:16b.PSA.104.016 HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

104:17b.PSA.104.017 fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

104:18b.PSA.104.018 Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

104:19b.PSA.104.019 Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

104:20b.PSA.104.020 Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

104:21b.PSA.104.021 de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

104:22b.PSA.104.022 Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

104:23b.PSA.104.023 Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

104:24b.PSA.104.024 Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

104:25b.PSA.104.025 Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

104:26b.PSA.104.026 Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

104:27b.PSA.104.027 Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

104:28b.PSA.104.028 Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

104:29b.PSA.104.029 Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

104:30b.PSA.104.030 Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

104:31b.PSA.104.031 HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

104:32b.PSA.104.032 han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

104:33b.PSA.104.033 Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

104:34b.PSA.104.034 Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

104:35b.PSA.104.035 Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

105

105:1b.PSA.105.001 Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.

105:2b.PSA.105.002 Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.

105:3b.PSA.105.003 Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.

105:4b.PSA.105.004 Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.

105:5b.PSA.105.005 Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,

105:6b.PSA.105.006 I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.

105:7b.PSA.105.007 Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.

105:8b.PSA.105.008 Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,

105:9b.PSA.105.009 på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.

105:10b.PSA.105.010 Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;

105:11b.PSA.105.011 han sade: »Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.»

105:12b.PSA.105.012 Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.

105:13b.PSA.105.013 Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.

105:14b.PSA.105.014 Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:

105:15b.PSA.105.015 »Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.»

105:16b.PSA.105.016 Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,

105:17b.PSA.105.017 då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.

105:18b.PSA.105.018 Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,

105:19b.PSA.105.019 till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.

105:20b.PSA.105.020 Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.

105:21b.PSA.105.021 Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;

105:22b.PSA.105.022 han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.

105:23b.PSA.105.023 Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.

105:24b.PSA.105.024 Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,

105:25b.PSA.105.025 de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.

105:26b.PSA.105.026 Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.

105:27b.PSA.105.027 De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.

105:28b.PSA.105.028 Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.

105:29b.PSA.105.029 Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.

105:30b.PSA.105.030 Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.

105:31b.PSA.105.031 Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.

105:32b.PSA.105.032 Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.

105:33b.PSA.105.033 Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.

105:34b.PSA.105.034 Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.

105:35b.PSA.105.035 De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.

105:36b.PSA.105.036 Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.

105:37b.PSA.105.037 Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.

105:38b.PSA.105.038 Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.

105:39b.PSA.105.039 Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.

105:40b.PSA.105.040 De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.

105:41b.PSA.105.041 Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.

105:42b.PSA.105.042 Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.

105:43b.PSA.105.043 Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.

105:44b.PSA.105.044 Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,

105:45b.PSA.105.045 för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!

106

106:1b.PSA.106.001 Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

106:2b.PSA.106.002 Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

106:3b.PSA.106.003 Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

106:4b.PSA.106.004 Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

106:5b.PSA.106.005 så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

106:6b.PSA.106.006 Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

106:7b.PSA.106.007 Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

106:8b.PSA.106.008 Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

106:9b.PSA.106.009 Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

106:10b.PSA.106.010 Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

106:11b.PSA.106.011 Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

106:12b.PSA.106.012 Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

106:13b.PSA.106.013 Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

106:14b.PSA.106.014 De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

106:15b.PSA.106.015 Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

106:16b.PSA.106.016 Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

106:17b.PSA.106.017 Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

106:18b.PSA.106.018 Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

106:19b.PSA.106.019 De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

106:20b.PSA.106.020 sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

106:21b.PSA.106.021 De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

106:22b.PSA.106.022 så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

106:23b.PSA.106.023 Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

106:24b.PSA.106.024 De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

106:25b.PSA.106.025 De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

106:26b.PSA.106.026 Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

106:27b.PSA.106.027 att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

106:28b.PSA.106.028 Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

106:29b.PSA.106.029 De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

106:30b.PSA.106.030 Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

106:31b.PSA.106.031 det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

106:32b.PSA.106.032 De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

106:33b.PSA.106.033 Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

106:34b.PSA.106.034 De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

106:35b.PSA.106.035 utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

106:36b.PSA.106.036 De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

106:37b.PSA.106.037 Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

106:38b.PSA.106.038 Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

106:39b.PSA.106.039 Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

106:40b.PSA.106.040 Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

106:41b.PSA.106.041 Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

106:42b.PSA.106.042 Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

106:43b.PSA.106.043 Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

106:44b.PSA.106.044 Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

106:45b.PSA.106.045 Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

106:46b.PSA.106.046 Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

106:47b.PSA.106.047 Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

106:48b.PSA.106.048 Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken

107

107:1b.PSA.107.001 Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

107:2b.PSA.107.002 Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

107:3b.PSA.107.003 de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

107:4b.PSA.107.004 De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

107:5b.PSA.107.005 de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

107:6b.PSA.107.006 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

107:7b.PSA.107.007 Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

107:8b.PSA.107.008 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

107:9b.PSA.107.009 att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

107:10b.PSA.107.010 De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

107:11b.PSA.107.011 därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

107:12b.PSA.107.012 Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

107:13b.PSA.107.013 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

107:14b.PSA.107.014 han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

107:15b.PSA.107.015 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

107:16b.PSA.107.016 att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

107:17b.PSA.107.017 De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

107:18b.PSA.107.018 deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

107:19b.PSA.107.019 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

107:20b.PSA.107.020 Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

107:21b.PSA.107.021 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

107:22b.PSA.107.022 de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

107:23b.PSA.107.023 De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

107:24b.PSA.107.024 där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

107:25b.PSA.107.025 Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

107:26b.PSA.107.026 De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

107:27b.PSA.107.027 De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

107:28b.PSA.107.028 Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

107:29b.PSA.107.029 Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

107:30b.PSA.107.030 Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

107:31b.PSA.107.031 De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

107:32b.PSA.107.032 de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

107:33b.PSA.107.033 Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

107:34b.PSA.107.034 bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

107:35b.PSA.107.035 Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

107:36b.PSA.107.036 Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

107:37b.PSA.107.037 De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

107:38b.PSA.107.038 Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

107:39b.PSA.107.039 Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

107:40b.PSA.107.040 men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

107:41b.PSA.107.041 han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

107:42b.PSA.107.042 De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

107:43b.PSA.107.043 Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

108

108:1b.PSA.108.001 En sång, en psalm av David.

108:2b.PSA.108.002 Mitt hjärta är frimodigt, o Gud, jag vill sjunga och lova; ja, så vill min ära.

108:3b.PSA.108.003 Vakna upp, psaltare och harpa; jag vill väcka morgonrodnaden.

108:4b.PSA.108.004 Jag vill tacka dig bland folken, HERREN, och lovsjunga dig bland folkslagen.

108:5b.PSA.108.005 Ty din nåd är stor ända uppöver himmelen, och din trofasthet allt upp till skyarna.

108:6b.PSA.108.006 Upphöjd vare du, Gud, över himmelen, och över hela jorden sträcke sig din ära.

108:7b.PSA.108.007 På det att dina vänner må varda räddade, må du giva seger med din högra hand och bönhöra mig.

108:8b.PSA.108.008 Gud har talat i sin helgedom: »Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och skall avmäta Suckots dal.

108:9b.PSA.108.009 Mitt är Gilead, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn,

108:10b.PSA.108.010 Juda min härskarstav; Moab är mitt tvagningskärl, på Edom kastar jag min sko; över filistéernas land höjer jag jubelrop.»

108:11b.PSA.108.011 Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?

108:12b.PSA.108.012 Har icke du, o Gud, förkastat oss, så att du ej drager ut med våra härar, o Gud?

108:13b.PSA.108.013 Giv oss hjälp mot ovännen; ty människors hjälp är fåfänglighet.

108:14b.PSA.108.014 Med Gud kunna vi göra mäktiga ting; han skall förtrampa våra ovänner.

109

109:1b.PSA.109.001 För sångmästaren; av David; en psalm. Min lovsångs Gud, tig icke.

109:2b.PSA.109.002 Ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun hava de upplåtit mot mig, de hava talat mot mig med lögnaktig tunga.

109:3b.PSA.109.003 Med hätska ord hava de omgivit mig, de hava begynt strid mot mig utan sak.

109:4b.PSA.109.004 Till lön för min kärlek stå de mig emot, men jag beder allenast.

109:5b.PSA.109.005 De hava bevisat mig ont för gott och hat för min kärlek.

109:6b.PSA.109.006 Låt en ogudaktig man träda upp emot honom, och låt en åklagare stå på hans högra sida.

109:7b.PSA.109.007 När han kommer inför rätta, må han dömas skyldig, och hans bön vare synd.

109:8b.PSA.109.008 Blive hans dagar få, hans ämbete tage en annan.

109:9b.PSA.109.009 Varde hans barn faderlösa och hans hustru änka.

109:10b.PSA.109.010 Må hans barn alltid gå husvilla och tigga och söka sitt bröd fjärran ifrån ödelagda hem.

109:11b.PSA.109.011 Må ockraren få i sin snara allt vad han äger, och må främmande plundra hans gods.

109:12b.PSA.109.012 Må ingen finnas, som hyser misskund med honom, och ingen, som förbarmar sig över hans faderlösa.

109:13b.PSA.109.013 Hans framtid varde avskuren, i nästa led vare sådanas namn utplånat.

109:14b.PSA.109.014 Hans fäders missgärning varde ihågkommen inför HERREN, och hans moders synd varde icke utplånad.

109:15b.PSA.109.015 Må den alltid stå inför HERRENS ögon; ja, sådana mäns åminnelse må utrotas från jorden.

109:16b.PSA.109.016 Ty han tänkte ju icke på att öva misskund, utan förföljde den som var betryckt och fattig och den vilkens hjärta var bedrövat, för att döda dem.

109:17b.PSA.109.017 Han älskade förbannelse, och den kom över honom; han hade icke behag till välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.

109:18b.PSA.109.018 Han klädde sig i förbannelse såsom i en klädnad, och såsom vatten trängde den in i hans liv och såsom olja in i hans ben.

109:19b.PSA.109.019 Den varde honom såsom en mantel att hölja sig i, och såsom en gördel att alltid omgjorda sig med.

109:20b.PSA.109.020 Detta vare mina motståndares lön från HERREN, och deras som tala ont mot min själ.

109:21b.PSA.109.021 Men du, HERRE, Herre, stå mig bi för ditt namn skull; god är ju din nåd, så må du då rädda mig.

109:22b.PSA.109.022 Ty jag är betryckt och fattig, och mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.

109:23b.PSA.109.023 Såsom skuggan, när den förlänges, går jag bort; jag ryckes bort såsom en gräshoppssvärm.

109:24b.PSA.109.024 Mina knän äro vacklande av fasta, och min kropp förlorar sitt hull.

109:25b.PSA.109.025 Till smälek har jag blivit inför dem; när de se mig, skaka de huvudet.

109:26b.PSA.109.026 Hjälp mig, HERRE, min Gud; fräls mig efter din nåd;

109:27b.PSA.109.027 och må de förnimma att det är din hand, att du, HERRE, har gjort det.

109:28b.PSA.109.028 Om de förbanna, så välsigna du; om de resa sig upp, så komme de på skam, men må din tjänare få glädja sig.

109:29b.PSA.109.029 Mina motståndare varde klädda i blygd och höljda i skam såsom i en mantel.

109:30b.PSA.109.030 Min mun skall storligen tacka HERREN; mitt ibland många vill jag lova honom.

109:31b.PSA.109.031 Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som fördöma hans själ.

110

110:1b.PSA.110.001 Av David; en psalm. HERREN sade till min herre: »Sätt dig på min högra sida, till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.»

110:2b.PSA.110.002 Din makts spira skall HERREN utsträcka från Sion; du skall härska mitt ibland dina fiender.

110:3b.PSA.110.003 Villigt kommer ditt folk, när du samlar din här; i helig skrud kommer din unga skara inför dig, såsom daggen kommer ur morgonrodnadens sköte.

110:4b.PSA.110.004 HERREN har svurit och skall icke ångra sig: »Du är en präst till evig tid efter Melki-Sedeks sätt.»

110:5b.PSA.110.005 Herren är på din högra sida, han skall krossa konungar på sin vredes dag.

110:6b.PSA.110.006 Han skall hålla dom bland hedningarna, överallt skola döda ligga; han skall sönderkrossa huvuden vida omkring på jorden.

110:7b.PSA.110.007 Ur bäcken skall han dricka på vägen; därför skall han upplyfta huvudet.

111

111:1b.PSA.111.001 Halleluja! Jag vill tacka HERREN av allt hjärta i de rättsinnigas råd och församling.

111:2b.PSA.111.002 Stora äro HERRENS verk, de begrundas av alla som hava sin lust i dem.

111:3b.PSA.111.003 Majestät och härlighet är vad han gör, och hans rättfärdighet förbliver evinnerligen.

111:4b.PSA.111.004 Han har så gjort, att hans under äro i åminnelse; nådig och barmhärtig är HERREN.

111:5b.PSA.111.005 Han giver mat åt dem som frukta honom, han tänker evinnerligen på sitt förbund.

111:6b.PSA.111.006 Sina gärningars kraft har han gjort kunnig för sitt folk, i det han gav dem hedningarnas arvedel.

111:7b.PSA.111.007 Hans händers verk äro trofasthet och rätt, oryggliga äro alla hans ordningar.

111:8b.PSA.111.008 De stå fasta för alltid och för evigt, de fullbordas med trofasthet och rättvisa.

111:9b.PSA.111.009 Han har sänt sitt folk förlossning, han har stadgat sitt förbund för evig tid; heligt och fruktansvärt är hans namn.

111:10b.PSA.111.010 HERRENS fruktan är vishetens begynnelse, ett gott förstånd få alla de som göra därefter. Hans lov förbliver evinnerligen.

112

112:1b.PSA.112.001 Halleluja! Säll är den man som fruktar HERREN och har sin stora lust i hans bud.

112:2b.PSA.112.002 Hans efterkommande skola bliva väldiga på jorden; de redligas släkte skall varda välsignat.

112:3b.PSA.112.003 Gods och rikedom skall finnas i hans hus, och hans rättfärdighet består evinnerligen.

112:4b.PSA.112.004 För de redliga går han upp såsom ett ljus i mörkret, nådig och barmhärtig och rättfärdig.

112:5b.PSA.112.005 Väl den som är barmhärtig och giver lån, den som stöder all sin sak på rätt!

112:6b.PSA.112.006 Ty han skall icke vackla till evig tid; den rättfärdige skall vara i evig åminnelse.

112:7b.PSA.112.007 För ont budskap fruktar han icke; hans hjärta är frimodigt, det förtröstar på HERREN.

112:8b.PSA.112.008 Hans hjärta är fast, det fruktar icke, till dess han får se med lust på sina ovänner.